Vanligtvis så är jag är kattmänniska. Jag är det förstås fortfarande men så här som tvåbarnsmamma så kommer Nisse tyvärr inte på topp tre-listan över prioriteringar (nu tänker jag alltså Kenny på den listan också).

Trots bristen på uppmärksamhet så har Nisse ändå blivit en riktigt cool katt (som man både får dammsuga och duscha), om det nu undgått någon. Felix har blivit lite snällare mot Nisse men ibland kommer jag fortfarande på honom med att kasta skor eller något annat dumt på honom.

Tuva är ju otroligt förtjust i Nisse och djur överlag. Man ser hur hon lyser upp när Nisse kommer och så börjar hon klappa händerna eller skratta. Även fast hon inte är så finkänslig i sin relation med Nisse så verkar han vara lite nyfiken på henne. Jag kan se att han sitter och viftar på svansen precis framför hennes ansikte, som att han vill leka. När hon ligger på golvet och kryper så går han fram och luktar på henne och låter hennes små fingrar fånga hans fötter eller päls. De kommer att bli bra kompisar tror jag.

Någon gång, precis varenda natt, så kommer Nisse och lägger sig bredvid Felix och kurrar så hela sängen vibrerar. Felix tycker förstås inte att det är ett dugg mysigt så därför får jag putta bort Nisse, precis varenda natt.