Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Tvåtusenåtta! Mmm, det smakar inte helt dåligt. Jag tror på det här året !

I och för sig så vill jag inte klaga på förra året heller, jag var med om massa roliga, tråkiga, konstiga, ovanliga, vanliga, oväntade, spännande och utmanande saker.

Frågan är nu bara vad 2008 kommer att bjuda på, det känns väldigt spännande, fastän det låter fjantigt.

Jag vill och ser fram emot att:

– tillbringa (varma och soliga) sommardagar i stugan på ön

– köra motorcykel (och bli sjukt snabb, samma önskan som varje år)

– resa utomlands (har inte bestämt vart och när än)

– träffa nya människor

– utvecklas på jobbet

– åka skidor eller bräda (det var allt för länge sedan sist)

– lära mig åka wakeboard

– fiska upp gammelgäddan eller supermegaabborren

– surfa (det ska jag nog försöka ta upp igen om jag åker utomlands på semester)

– träffa min soulmate

– köpa ny bil (fast jag är fortfarande tveksam, jag gillar ju min söööta bil)

– bli otroligt vältränad (av att äta choklad)

– slippa att bli rynkig

Mja, den listan ska man väl lyckas avverka på ett helt år?! Många av punkterna måste dock utföras i sommar, det får bli en lång semester.

Nu jäklar!

2008-01-02 – Lanzarote

Usch, vad dåligt jag sover nu, jag längtar verkligen hem till min fantastiska säng, den ter sig bättre och bättre för varje natt jag tillbringar på den här campingsängen, men så var det ju det här med kontraster. Jag kommer att sova som en liten prinsessa väl hemma igen.

Trots att smhi hade förutspått moln och en temperatur på 16-17 grader idag så sken solen när vi vaknade, kan ni tänka er att smhi har fel?! I vårt rum var det dock lite mulet ett tag men det gick över i samband med lite frukost.

Alla människor hade bestämt sig för att ligga vid poolen idag, när man tittade ner i vattnet så var det folk precis överallt. Det var en supersöt liten kille på inte alls många år som roade oss hela dagen med att hoppa från kanten med sina lite gayiga kycklingarmar viftandes uppe i luften varje gång han hoppade. Man skulle kunna tro att man tröttnat på att titta och fnissa åt honom efter femtionde gången han hoppade men det gjorde vi inte, han var precis lika söt varenda gång.

Nu har jag läst hälften av min sedan länge sparade bok, Moby Dick. Den är tung att ha på magen och lite knepig i språket men nu har jag ändå kommit så pass långt att jag måste få reda på hur den slutar.

Engelsmännen (de vuxna) roade sig med att göra bomben och kasta boll till varandra med meningen att skvätta upp vatten på oss runtomkring, de lyckades ganska bra med det och vi lät dom hållas till de tröttnade. Man får ändå betänka att de redan ligger i underläge så fort de visar sig någonstans.

På eftermiddagen kom lekledaren och raggade upp folk som ville (inte alls) leka. Jag vet inte hur men har lyckades övertala Kattis att gå med i flocken, det kan kanske ha med att göra med Kattis dåvarande humör och att de skulle leka med skjutvapen. Never play with guns and angry women!
Med sitt tjat på henne när hon försökte skjuta så är jag förvånad över att han inte fick en kula i benet!

Sista kvällen på resa tänkte vi inte tillbringa i hotellrestaurangen. Vi traskade ner till vattnet och satte oss på vad som såg ut att vara ett mysigt hak. Servitören verkade redan ha tröttnat på årets gäster för när jag inte hade bestämt mig för huvudrätt så fick jag inte heller beställa förrätt och blev bestraffad med en väntetid på grund av detta.

Vi åt (salt) carpaccio, vitlöksbröd (där halva grillen satt kvar i form av någon gummiaktig grej), rester av lammkotletter och pizza. När vi var mätta så konstaterade vi att Spanien eller i alla fall Lanzarote inte hade mycket i matväg att skryta med.

Innan vi gick tillbaka till hotellet sprang vi runt och letade efter en badrocksponcho till Wille. Det är flera barn här som har haft olika varianter av den med luva med keps och öron på som är fantastiskt söta. Dessvärre så hittade vi bara ponchosar utan öron eller kepsar, och eftersom han inte ska ha något halvfabrikat så blev det ingenting.

Väl tillbaks på hotellet så vet jag inte vad som hände, för mycket överskottsenergi blandat med trötthet kanske….bilderna får tala för sig själva.

2008-01-01 – Lanzarote

Samtidigt som fyrverkerierna satte igång släckte jag lampan och somnade till allt oväsen utanför, kanske är det ljud man ska satsa på de gånger man har svårt att sova?!

Kattis hade vaknat flera gånger i natt av olika orsaker, hon var tvungen att påpeka att jag gnyr i sömnen, va fan, jag kan inte hjälpa vad som händer när jag inte är vid medvetande.
I vår nya lägenhet så räckte det med två filtar för att inte frysa, fantastiskt!

Vädret visade i morse på svår bakfylla, det var grått och kallt och visade inga tecken på att ändra sig. Vi kämpade förstås tappert trots fötter som tappat känsel och fick vår belöning in på eftermiddagen då solen tittade fram i korta men varma omgångar. För att veta hur bra man har det så måste man ha kontraster, om solen hade skinit hela tiden (eller om allt generellt alltid var bra) så uppfattar man inte hur bra man har det, det måste vara lite svart ibland för att man ska kunna njuta av det goda. (Dagens visdomsord).

På grund av vädret var det därför ganska lugnt och skönt runt poolen idag, det hade varit trevligt att gå ner till stranden någon dag istället att ligga på samma ställe hela tiden men det är helt enkelt för kallt där.

När jag låg som bäst och bara studerade folk så hann jag se en liten kille som puttade i ett litet blöjbarn som pillade på hans leksak i poolen, det var på den djupa delen (som om det spelar någon roll eftersom barnet ändå inte kunde simma). Mamman som stod bredvid reagerade på ett par millisekunder och hoppade ner i poolen fullt påklädd och kom upp med ett skrikande barn (med dyngsur blöja). När jag såg hur rädd och chockad mamman var när hon kom upp och försökte resa sig från poolkanten trots att benen inte bar henne så blev jag alldeles känslosam och snyftade lite bakom mina stora solglasögon.

Runt tre så blev det alldeles för kallt för att orka kämpa så vi gick upp och satte oss på vår balkong där det visade sig vara helt vindstilla och stekhett, yummi!
Där tappade jag även mina stora favoritglasögon som jag köpt på H&M för 59.90kr (som var moderna för tre år sedan) på det hårda stengolvet. Eftersom de är i plast så oroade jag mig inte så mycket tills jag tog upp dom och såg att de spruckit och gått av, dåligt!

Efter en snabb shoppingtur hos ett par kineser, där frun stod bakom disken och maken låg bredvid och snarkade högljutt så har jag nu införskaffat mig nagellim i ett försök att limma ihop glasögonen. För att hålla dom på plats så har jag virat mina skosnören runt det område som är limmat, jag har en vag känsla av att glasögonen kommer att sitta fast i mina skor i morgon bitti.
Man tager vad man haver…. sa Kattis när hon tog ett trosskydd och använde det istället för bomull till sin nagellacksremover.

Middagen var helt fantastisk… eller inte, I’m bored. Det som uppmuntrade mig var att de hade kvar massa svettig brieost från igår. Jag har precis lärt mig att tycka om osten och nu kan jag få cravings efter den. Lär jag mig bara att uttala det ”bri” istället för ”brie” så kommer allt att lösa sig.

Tiden springer plötsligt ifrån oss, vi har ju knappt hunnit landa innan det är dags att tänka på hemfärd. Hmm, jag får börja planera nästa resa när jag kommer hem!

2007-12-30 – Lanzarote

Inga dåliga drömmar vad jag kan minnas, däremot så vaknade jag en gång som jag minns och undrade över vad som hänt med min kudde, när jag insåg att det var hotellkudden som inte blev bättre än så, så somnade jag om igen. Kattis frös om rumpan i natt, det tycker jag är ett konstigt ställe att frysa på men det är hennes business. 

Bara för att vi sov till kvart över åtta istället för kvart i så var alla solstolar på solsidan redan tagna, vi fick istället placera oss på den sidan där det dröjer lite längre innan solen tittar fram, trots att hela ”solsidan” är tom på folk till lunchtid.

Frukosten är riktigt bra, jag äter croissanter (jag reserverar mig för stavningen, har ingen åtkomst till Internet för att kunna dubbelkolla) med sylt och dricker juice ur coca-colapappersmuggar.

Mitt på dagen så händer något magiskt vid poolen, folk och deras barn bara försvinner. Först undrar man vad det är som låter sedan inser man att det är just avsaknaden av ljud som är det underliga, det är som happy hour fast utan sprit.

Det är lite tur att solen inte tar så hårt så att man behöver smörja sig med solkräm hela tiden, fingrarna är konstant iskalla.

När vi tagit varsitt värmande bad och jag låg och läste i min nya bok ”Slow – lev livet långsamt” (mammas val) så hamnade jag i ett kapitel om nackdelar med snabbmat. Författaren berättade väldigt målande om en italiensk middag han varit med om och hur njutningsfullt han hade ägnat flera timmar åt att äta riktigt god mat. Redan när jag läste så insåg jag att vår restaurang inte skulle duga åt mig ikväll.

Innan vi begav oss ut på stan så tog vi en sväng förbi receptionen och lånade Internet, uppkopplingen var blixtsnabb, dessvärre så kunde man inte göra något annat än att surfa typ, man fick inte ens öppna två fönster samtidigt. Av den orsaken så fick jag lägga upp en massa text utan bilder på min b-logg, tråkigt!

Helt oväntat så hamnade vi på en italiensk restaurang där vi satt på uteserveringen och huttrade som riktiga vikingar. Det blev två varianter av räkor till förrätt och burritos/fajitas till huvudrätt, väldigt italienskt. Smakupplevelsen var väl helt okej men inte så att vi blev imponerade. De lyckades i alla fall fylla oss med så mycket mat att vi med besvikelse i rösten var tvungna att tacka nej till efterrätt. På vägen tillbaka så huttrade jag så mycket att jag hade ont i revbenen. Det här klimatet är som en riktig svensk sommar, förutom att det inte regnar och vi har blå himmel med sol.

2007-12-31 – Lanzarote

Sista dagen på året och vi vaknar till klarblå himmel igen, för tredje dagen i rad (första dagen såg vi ett par

 moln). Efter frukosten så går vi förbi receptionen och tjatar lite igen om ett nytt rum, de ber oss återkomma på eftermiddagen.

Min tredje bok tog slut runt lunch, men nu vet jag hur man ska leva efter begreppet slow, frågan är bara hur lätt det är att praktisera.

Ett par timmar roade jag mig med att titta på hur engelska pappor leker med sina barn, jag får en känsla av att de tar lekar med barn lika allvarligt som sin fotboll (de har naturligtvis på sig sina fotbollströjor även på semestern). En pappa med sina två söner underhöll mig länge, pappan hade sönder barnens luftmadrass, kastade bollar i huvudet på dem, kastade i dom i poolen med handdukarna runt sig och försökte dra ner dom under vattnet, det var lustigt.

Dessvärre så var det problem med duschen, om man använder duschhandtaget så får man välja mellan temperaturerna skållhett eller iskallt, det gäller däremot inte om man använder badkarskranen, skumt. Ja, det kan vi leva med, med tanke på att vi nu har en balkong som vi faktiskt kan sitta på och njuta av, då spelar en halvmeters havsutsikt (och tempererade duschar) mindre roll.

Nu är det sju minuter kvar till midnatt, hos er, här hos oss är det en timme och sju minuter kvar vilket gör att vi troligtvis kommer att sova vid den tiden. Eftersom vi är uppe så tidigt på mornarna så börjar man gärna gäspa ganska tidigt också.

Nyårsmiddagen var lite tillspexad, servitörerna hade fått på sig röda flugor och istället för att hämta dricka själv så fick vi den serverad, annars var det andra sig ganska likt – upp och hämta maten själv.

Vi åt avokado med en geggig röra, ägghalvor med rom, en halv hummer var och sedan var det bara i dessertmagen det fanns plats kvar för lite granatäpplen, ananas, chokladpudding med hallon och någon slags tårta. Man skulle kunna tro att vi är på rekreationsresa med tanke på att vi bara slappar och hittills inte druckit en droppe alkohol, men det lockar bara inte – vi vilar, okej?!

Förresten så ilar det i mina tänder, jag har en elak visdomstand som försöker bryta sig upp där det inte finns så mycket plats över. I flera dagar har jag nu borstat den med någon slags antibakteriell tandkräm som jag får kväljningar av men det har nu resulterat i att tänderna blivit känsliga och ilar istället.

Det här med nyår…. när jag funderar lite på det så ter det sig lite komiskt egentligen att vi världen över firar det på helt olika tidpunkter. Jag menar, egentligen så är det ju bara en tid som är noll – Frankfurttiden (kanske är helt ute och cyklar men det låter bekant)?!

Alla andra tider är ju plus eller minus ett antal timmar så hur kan man då fira nyår olika tider? Visserligen så skulle det bli helt fel med övriga tiden på dygnet om alla skulle ha brytet samtidigt, typ Sveriges nyårsafton fick plötsligt en 23-timmars dag. Det skulle i och för sig inte ha så stor betydelse förutom det praktiska och hur krångligt det skulle bli med alla apparater, men i andra världsdelar där det skiljer många timmar skulle det kanske vara lite snopet att bli av med en halv dag. Det där är säkert uträknat på något bra sätt som jag inte förstår men när man funderar på det så kommer flera frågetecken upp.

Ja nu ska jag sova i alla fall, jag kanske orkar vara vaken nästa nyårsafton istället, det är fördelen med nyår… det kommer tillbaka varje år.

GOTT NYTT ÅR!

2007-12-26 På väg mot Lanzarote

Packa, städa, diska och tvätta – det var väl ungefär så min dag såg ut. Jag måste ha det städat när jag kommer hem efter en semester, kan knappast tänka mig något värre än att komma hem och behöva röja upp det första jag gör.

För att Kattis skulle slippa oroa sig för mycket inför resan plus att det var allmänt bekvämt så hade vi bokat hotellrum på Sky City/Arlanda kvällen innan vi skulle åka. Så, runt sju på kvällen checkade vi in. Något som var ruskigt dåligt var att frukost inte ingick i priset, finns det något annat hotell där frukost inte ingår?!

Innan vi gick upp och slappade på rummet så gick vi och handlade förnödenheter, dvs. en rakhyvel. Hade det inte varit för att Kattis var lurvig så hade hon aldrig fått betala 174kr för en rakhyvel, som hon nu gjorde. Alltså, va fan! Bara för att pressbyrån råkar ligga på Arlanda och man oftast inte har något annat val så är det väl inte rimligt att ta ut sky(city)höga priser? Eller är det bara jag som inte har köpt en rakhyvel på länge? Jag retade mig på det i flera minuter tills jag tittade i minibaren och kom på andra tankar.

Många hotell har nu infört automatisk minibar, det funkar så att om man tar något från baren så registreras det automatiskt nere i receptionen och hamnar på notan. Jag satt och studerade varorna ett tag och försökte fundera ut var spärren satt och hur det fungerade, man vill ju så gärna undersöka och se när köpet registreras, jag får göra det någon gång då jag tänker köpa något ur minibaren.

Till slut somnade vi i alla fall till Crocodile Dundee. 

2007-12-27

Vad skönt det känns att betala 1300kr för ett rum när man sov som en påse nötter. Jag vaknade ungefär varje timme och trodde att jag försovit mig. Klockan på tv´n hånade mig varje gång med sina röda siffror och sa ”somna om, pucko”!

Kvart över sex så ringde klockorna i alla fall och det VAR dags att gå upp. Vi tänkte vara lite smarta och checka in precis när de öppnade och sen gå och äta frukost, men när vi kom till incheckningen så var det superlång kö, alla hade tydligen haft samma brighta ide som vi. Med väskorna på vagn så vände vi om och gick och åt frukost istället.

Jag måste nog påstå att jag var mer stressad än Kattis, fast jag försökte att inte visa det, vis av erfarenhet så vet jag att säkerhetskontrollen kan ta en hel dag att komma igenom, men jag höll mig i schack.

Efter incheckning och utcheckning av rummet så passerade vi säkerhetskontrollen och hade en halvtimme till godo. Enligt alla skärmar så var planet i tid utan förseningar, gut!

I det fantastiska lilla rökbåset träffade vi på kaptenen för vårt plan, jag vet inte hur det kom sig att vi började prata med honom men så var det och han meddelade oss glatt att oavsett vad skärmarna sa så var planet försenat en timme eller två, suck!

Cirka 40 minuter senare så fick vi äntligen gå på för att sedan fördriva en halvtimme till i planet på marken.

Det var barn med på planet! Sådana där små som har blöjor, dessvärre så hade de föräldrar som inte bytte blöjorna när de var fulla. Det kom avskyvärda bajsvindar var och varannan minut som nästan fick magen att vända sig, vi tröstade oss med att de som verkligen satt nära barnen måste ha det mycket värre än oss. För att lösa problemet så köpte vi varsin liten påse chips och stoppade ner näsorna i.

Det är verkligen tråkigt att flyga när man sitter inträngd på små, trånga ap-platser. De få gånger man har unnat sig att betala mer för bättre platser har känts så mycket lättare och tiden går dessutom mycket snabbare i den finare klassen, konstigt!

Någon gång runt fyra så landade vi till slut och var mycket nöjda med att slippa stå i passkontroller och sånt skit som man får göra utanför EU.

Vi blev förutom med nyckel även utrustade med åkband, eller vad man nu ska kalla det. Hur många gånger har man inte skrattat åt flocken som går runt med ett band runt armen och ser ut som en annan fjantig gratisturist?! Nu är vi en av dom, om man inte vill betala för maten så måste man ha bandet runt handleden, tråkigt men sant.

Rummen var….okej. Det slår en ofta hur de som inreder hotell kan ha så taskig smak, är det för att gästerna inte ska vilja sno inredningen? Men, vi har i vilket fall utsikt över havet, hur bra är inte det?!

Klockan halv sju var det middag och vi hängde på låset, det var vi och pensionisterna. 

Maten som serverades var en mycket blandad buffé med snabbmatsbord, vegetariskt bord, asiatiskt bord (eller ett försök i alla fall) och efterrättsbord såklart! Öl, vin och läsk fick man servera sig själv ur tappkranar.

Det här var ungefär det vi orkade med idag, runt åtta så gick vi och la oss på vårt skitkalla rum. Men med tanke på att det kommer bli jättevarmt imorgon så kan jag stå ut med det.

2007-12-28 – Lanzarote

Fuck! Det gick isbjörnar i vårt sovrum i natt, trots lakan och två filtar var så frös vi som två afrikaner på Nordpolen. Jag vaknade ett antal gånger och hoppades på att det skulle vara morgon så att man fick gå upp och hoppa i kläder. Jag vet inte varför jag inte gick upp och satte på mig kläder, men å andra sidan…hur skönt är det att sova i jeans?!

Kvart i åtta fick vi nog och gick upp för att få frukost. Jag hade hoppats att en kopp te skulle värma mig men när det färgades lila av tepåsen och spred en doft av sliskigt konstgjort sötma så blev jag nästan illamående och hoppade över tedrickandet. Annars så var frukosten schysst, den kommer vara en lockande måltid tills vi åker hem.

Vid poolen stod det skyltar överallt om att det är förbjudet att boka solstolar men när vi kom ner runt halv tio och la oss så låg det handdukar på 90% av alla solstolar och ägarna lös med sin frånvaro. Hur gör man då? Ska man vara lika girig som andra och lägga ut sin handduk innan frukosten eller ska man vara den skötsamma svensken som i sånt fall blir utan solstol? Giriga jävlar! Såna människor gör att vi andra dras ner i skiten och blir lika dåliga, usch!

I två timmar kämpade vi verkligen för att kunna ligga kvar vid poolen, det var sjukt kallt! De få stunder då solen tittade fram räckte knappt för att värma upp oss inför nästa molnighet. Runt lunch försvann dock molnen och solen värmde oss långa stunder. Det måste ha varit ett riktigt proffs som tagit fotografierna av poolområdet till Solresors katalog, jag är imponerad och undrar hur han/hon fått det till att se så stort ut. Alla ligger som packade sillar på varandra och barnen springer runt och gapar och skriker, vilket effektivt preventivmedel!

Underligt nog så slutar man att ta in allt oväsen runt omkring sig efter ett tag och tur det annars hade jag inte kunnat läsa, bok ett är för övrigt slut nu, hade nog hoppats att den skulle räcka hela dagen.

Till lunch så fick vi hemmagjorda hamburgare, hemmagjorda på det sätt att vi fick komponera ihop dem själva.

Efter ett par tupplurar i solen så traskade vi upp till rummet och bytte om för att gå en promenad. Städerskorna hade varit och lämnat av två filtar till inför kommande natt, vi kommer inte att kunna röra oss under alla sängkläder.

Vi tog en tur ner mot havet och förundrades över hur tråkigt landskapet var, det är en vulkanö och allt är svart. Det enda man kan se så långt ögat räcker är hotellkomplex och olika supermarkets, fast å andra sidan så gör det inte så mycket. Vi ska vara här en vecka bara och inte för att turista utan för att få lite värme.

Supermarkets är för övrigt ett roligt namn att kalla sina skrubbar för, en supermarket för mig är Willys, Ica Maxi eller de stora Coop-butikerna, inte en garderob som man får backa ut för att komma ut ifrån.

Inför middagen så stod vi och svor över hur jäkla kallt det var på golvet i vår lägenhet, vi måste försöka byta rum tror jag, dels för att solen aldrig ligger på i vår vinkel vilket gör att det blir galet kallt och dels för att det blåser storm på balkongen vilket gör att det är totalt omöjligt att utnyttja den. Nu ska vi bara se vad receptionen anser om våra bekymmer.