Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

2007-12-29 – Lanzarote

Att sova med tre filtar gjorde att jag bara vaknade hälften så många gånger av att jag frös. Förutom detta så är sängen ett skämt, eller snarare kudden. Med en skön kudde så hade man kunnat sova helt okej men i och med att kudden är som en långsmal hård banan att ligga på så blir hela sovandet förstört.

Kvart i åtta så pillade jag lite på Kattis näsa för att få henne att vakna. Genom gardinerna såg jag att det var klarblå himmel ute och jag kände mig redo att starta dagen.

Redan klockan nio så var solstolarna övertagna av flocken, det är ett skämt, jag skäms för att vara turist. Summan blev såklart att vi var lika grisiga som alla andra och bokade våra platser innan alla stolar försvann. Vi passade även på att påpeka i receptionen att vi skulle vilja byta rum, vilket vi även gjorde igår kväll men för tillfället var det kört då hotellet är fullbelagt.

Efter den obligatoriska frystimmen så började solen värma och vi föll in i en skön sömn bland ungar som skrek, föräldrar som försökte tillrättavisa sina illbattingar och någon stolle som försökte ragga upp folk för att spela boll eller något sånt.

Solen fortsatte att skina med samma intensitet hela dagen och vi njöt som om vi sett solen för första gången, vilket det känns som med tanke på hur länge sedan det var sommar, minnet är kort.

Runt tre så trodde Kattis att hon fått nog med sol och var lite rädd för att hon bränt sig, det hade hon inte visade det sig senare men det är väldigt svårt att kunna räkna ut hur mycket sol man tål så här i början.

Vi gick istället ut en tur på ”stan” i våra flip-flops, vilket inte är de ultimata skorna/sandalerna att promenera i. Innan vi gick ut så tog vi ännu en tur via receptionen för att påminna dom om vår önskan att byta rum, vi använde motiveringar som att det inte går att sitta på balkongen utan att blåsa iväg och att dörren kärvar. Nu var det den trevliga receptionisten som satt där men hon hade samma svar att bli måste vänta.

Middagen är konstig, så fort vi kommer in i matsalen så är vi inte hungriga. Det är inget fel på maten men den känns inte fantastiskt lockande heller. Man blir lite stressad av att sitta där eftersom det är en stor sal där alla springer omkring hela tiden för att ta mat och dricka, det är ingen lugn och ro och definitivt inget ”mys”.

Bok två är för övrigt slut nu.

Något av det värsta jag varit med om var när jag var på Dominikanska i ett par månader (det var inte den dåliga biten) och vi förbarmade oss över en liten kattunge som fick vara inne hos oss på nätterna ibland (det var inte heller dåligt). En natt så vaknade jag av att katten höll på och studsade upp och ner på min mage och när jag väl fick upp mitt nyvakna ögonlock så såg jag att det var just en kackerlacka som katten lekte med, på MIG! Det tog ungefär en millisekund innan jag hoppat ur sängen, klarvaken. Det är ett rent under att jag vågade sova kvar i den lägenheten efter det.

Om jag räknar får innan jag somnar så kanske jag kan komma in på något annat spår än kryp. Ettusen ett, ettusen två, ettusen tre, ettusen fyra…….

Bilderna kommer senare, dessa muppmaskiner klarar inte av att ta hand om bilder och att surfa pa en och samma gang.

I natt sov jag sådär. Kattis kom till mig igår kväll med en påse chips för mys framför tv´n. Varken hon eller jag köper någonsin chips, alltså ungefär aldrig, men igår så hade vi cravings för chips av någon underlig anledning. Det skumma är väl egentligen att hela Bromma verkar ha haft begär efter chips eftersom OK´s hyllor var helt utplockade, men som tur var så hade Statoil två påsar kvar på hyllan (vi tog bara en naturligtvis).

I alla fall så var det galet varmt i natt. Kattis skruttiga gamla hund fryser mer än vad jag gör och när han är där så får jag inte öppna balkongdörren på natten.

Dagen gick åt för att tvätta och packa. Jag försökte få Kattis att hindra mig att ta med för mycket kläder men hennes åsikt var ”det är ju ingen mening med att åka med en halvfull resväska”, så jag lyckades fylla den rätt bra ändå.

Middagen blev serverad idag igen!! Familjen Willebus hade gjort en fantastisk apelsin & limekyckling som vi proppade i oss innan vi lättade mot Arlanda. Nu ska vi inte åka förräns i morgon bitti men för att Kattis inte ska flippa ut så tar vi det lugnt en natt på Sky City och lyxar till oss en skön frukost imorgon. Gäsp!

Helt seriöst!! Jag kan inte förmå mig att tro att ens killar tycker att de här två utstående melonerna är snygga….. men jag har ju haft fel förut förstås.

Nu förutsätter jag att dessa är inopererade, för i min värld så ser inte naturliga bröst ut på det där sättet. Jag skulle kalla dessa fotbollar för ett handikapp, dom måste ju vara i vägen precis hela tiden. Det är ju en jättesöt tjej för övrigt, om man sätter handen för bysten så ser hon riktigt normal ut.

Varför tar tjejer alltid (för att dra alla över en kam) två-tre storlekar för stora inplantat? Blir man lite girig när man väl ska lägga sig på operationsbordet? -Om jag ändå betalar för det här så vill jag ha så mycket som möjligt för pengarna!

Jag undrar om man kommer vara unik när man blir gammal för att man inte har opererat brösten, men å andra sidan så har jag ju ett par år kvar att ändra mig, jag har alltid snappat upp de senaste modet ett par år för sent.

Helt seriöst!! Jag kan inte förmå mig att tro att ens killar tycker att de här två utstående melonerna är snygga….. men jag har ju haft fel förut förstås.

Nu förutsätter jag att dessa är inopererade, för i min värld så ser inte naturliga bröst ut på det där sättet. Jag skulle kalla dessa fotbollar för ett handikapp, dom måste ju vara i vägen precis hela tiden. Det är ju en jättesöt tjej för övrigt, om man sätter handen för bysten så ser hon riktigt normal ut.

Varför tar tjejer alltid (för att dra alla över en kam) två-tre storlekar för stora inplantat? Blir man lite girig när man väl ska lägga sig på operationsbordet? -Om jag ändå betalar för det här så vill jag ha så mycket som möjligt för pengarna!

Jag undrar om man kommer vara unik när man blir gammal för att man inte har opererat brösten, men å andra sidan så har jag ju ett par år kvar att ändra mig, jag har alltid snappat upp de senaste modet ett par år för sent.

Kvart i tio så gick jag upp i morse och började måla redan innan jag fått i mig frukost. Mitt lilla projekt tar en hel evighet eftersom jag bestämt mig för att leka med lite olika färger. Igår klockan elva på kvällen när jag började att måla upptäckte jag att man behövde ett vattenpass. Efter en snabb tur till mamma så satte jag igång. Att försöka få raka linjer med ett vattenpass till gamla sneda väggar är ett skämt. Bilden visar hur långt jag har kommit (nej jag har inte målat runt hyllan), jag får se imorgon när jag blir klar och satt dit bordet om jag är nöjd.

När klockan började närma sig fyra på eftermiddagen så tog jag paus och åkte till bror och Karin där resten av familjen slöt upp. Efter en god middag med efterrätt (jösses) så bänkade vi oss i soffan framför videon i ett nytt försök att se våra hemmavideos.

Vi såg skidfilmer från Hemsedal från -91, -93 och -94, fniss. Det var på den tiden Kattis fortfarande vägrade bära mössa, jag drog ner mina bylsiga tröjor till knävecken, skidor med midja hade inte lanserats, snowboardåkare var unika, mamma inte hade några gråa hår och var fantastiskt vacker (vilket hon fortfarande är), och Peter och pappa hade fortfarande hår ovanpå huvudet.

Det var tydligen inne med pastellfärger, permanentat hår och runda Ray Bans på den tiden också, coolt!

Min och Kattis konfirmation (då hon blev instängd i predikstolen under akten), diverse partyfilmer och ett par jular (-89 och -90) hade också fastnat på film. Om Kattis någonsin tänker gifta sig så har vi en heeeel del ”underlag” att visa upp på bröllopsfesten, he he.

Mycket kan man säga om den tiden, men snygga var vi fan inte! Jag tror nog att både jag och min syster vägde en 10-15 kilo mer än vad vi gör idag, och då växte vi fortfarande dessutom (på längden alltså).

Skratten som kom medans vi tittade på filmerna var både hjärtliga och skadeglada. Jag tror vi fick med alla i familjens typiska egenskaper på en och samma julfilm, galet roligt!

Nu när julen äntligen är kommen
slaktar vi grisen och smuttar på rommen

Barnen blir livrädda av tomtefar
sista pralinen är inte kvar

Skickade vi julkort till grannen i år?
skit! glömde! vilken ångest jag får

Vad önskar du dig? ska pelle ha en bil?
fan, jag känner mig som en gammal stofil

Leksaker, böcker, kläder och skit
jag behöver hyra en bärsamarit

Glöggen är kall och knäcken bränns fast
när ska vi någonsin hinna med rast?

Snön kommer aldrig men vi fryser ändå
världskatastrofen finns med på tv´s tablå

Arne har tröttnat på att tända ljus
nu finns han inte längre i var mans hus

Om ett par dagar är allt detta över
hoppas jag får en julklapp med klöver

God jul!

Julafton, nu är den strax över! Tänk på allt slit och alla pengar som hela världens befolkning lagt ner för att lyckas med den här dagen (eller ja, morgondagen för vissa…och så kan vi räkna bort buddister, muslimer osv, men ni förstår vad jag menar).

Jag hörde att i Sverige så har vi lagt ner 8 miljarder på julklappar, förstå hur mycket roligt jag skulle kunna köpa för de pengarna.

Är allt det här värt det för en enda dag? Tänk om man vaknar med migrän, då är ju hela förberedelseperioden helt bortkastad! Förstå vilken ångest, två månaders förberedelse och så får man vänta ett helt år på att få en ny chans!

Ja, oavsett min bittra ton mot stöket så är det ganska härligt med jul ändå. Sen ett par år tillbaka så har jag blivit halvvuxen och börjat äta sill och nu tycker jag att det är supergott. Det lär nog dröja länge innan jag fixar janssons, strömming, lutfisk och andra vuxengrejer, men allt har sin tid.

Det visade sig att jag fortfarande inte är för gammal för att få julklappar, Wille fick ju de flesta såklart men det blev en hel del över till mig. Mitt bostadslån har efter mammas julklapp sänkts med 7.5%, en stor fet puss till mamsen!

Annars fick jag 3 böcker (som kommer räcka i tre dagar på min semester) med en tusenlapp som bokmärke, en skruvdragare som jag önskat mig, en lyxig weekend på Hasseludden och en fotobok med hela pappas släktträd med berättelser och bilder som han har suttit och fnulat med i flera månader.

Det roligaste är nog att pappa fortfarande roar sig med att slå in paket i oförutsedda paket. Får man ett riktigt stort paket så kan det lika gärna innehålla vedklabbar, tidningar, bubbelplast osv, sedan ligger det ett litet, litet paket på botten.

Ps. 1100 sidvisningar den här månaden! Damn!

Ledig, ledig, leeeeeedig! Vem? Jag, såklart!

Jag har till och med lyckats stänga av väckningen på tv´n, det är fantastiskt! Lugnet i kroppen när jag satt och åt frukost i morse är svår att beskriva. Det finns inga måsten nu på länge.

Den inställningen höll i ett par timmar, sedan började jag riva i köket. Mitt ofrivilliga titthål från baksidan av tv´n in i köket spacklade jag igen, pluggarna som spacklats igen av de tidigare ägarna gick jag lös på med en mattkniv och spacklade ihop lite snyggare.

När jag kom till mamma så fick jag i uppdrag att laga min fisksoppa, av någon anledning så är den en storfavorit i familjen. Kattis bakade samtidigt världens kladdigaste kladdkaka. Vad är en middag utan efterrätt?!

Efter att vi ätit och var alldeles för feta och mätta så började jag förbereda för en filmkväll med gamla videoband från början av 90-talet, de filmerna visar man inte för vem som helst. Den där galna luggen som jag berättade om tidigare i min blogg finns med på flera av de där filmerna.

Kanske var det på grund av de fasansfulla frisyrerna som videon strejkade, den ville inte alls vara med. Kattis och jag tog på oss de stora mekarbrallorna och öppnade videon för att felsöka. Efter mycket pill och många svordomar gav vi upp, videon dog tydligen tillsammans med 90-talet.

Så, istället för en lugn videokväll så åkte jag hem och började måla. Man kan ju undra hur jag resonerade egentligen när det var meningen att jag skulle storstäda, nu ser det plötsligt ut som allt annat än städat. (Bilden är tagen innan jag gick lös på väggen).

Så kom sista arbetsdagen för det här året! Jag känner mig privilegerad över att vara ledig på julen. I och för sig så har jag varit ledig de sista åren också men innan dess så har jag arbetat i mellandagarna i nästan femton år (nej jag är inte så gammal som jag låter, började bara tidigt), så jag har en del lugna jular att ta igen.

Första lediga julen tror jag var 2003, då blev jag ledig i sista sekund, precis alldeles för sent – min dåvarande pojkvän hade redan hunnit boka en 3-veckorsresa till Bali med sina arbetskompisar och deras flickvänner. Så kontentan av min julledighet blev att jag var hemma och skottade snö varje dag (eftersom det var en extrem vinter) medan han slappade i en hängmatta på stranden. DÅ var jag bitter! Som plåster på såret så fick jag dock en egen resa dit senare utan massa annat löst folk.

Idag hade vi julmys på morgonen med frukost och filmvisning, det var en skön start på dagen – vilken för övrigt tog slut väldigt snabbt med en schematid på bara 4,5 timmar (jag har gjort schemat ;). Annars sprang alla mest runt och var trevliga och goa mot varandra. Sedan levde vi lyckliga i alla våra dagar.

Det damp ner en till leverantörsklapp idag, en signerad bok av Bert Karlsson, sug på den ni! Det påminner mig om när jag skulle på skolresa till Skara i mellanstadiet och skrev ett brev till Bert och frågade om de kunde hitta på något kul för att fira min födelsedag som inträffade samma dag. Jag blev väldigt besviken när jag fick tillbaka ett brev från hans sekreterare eller nåt där hon skrev att vi kunde fiska i dammen. Händelsen har satt djupa spår i mig så ikväll ska jag bränna boken på bål och göra en vodoodocka av askan.