2007-12-27

Vad skönt det känns att betala 1300kr för ett rum när man sov som en påse nötter. Jag vaknade ungefär varje timme och trodde att jag försovit mig. Klockan på tv´n hånade mig varje gång med sina röda siffror och sa ”somna om, pucko”!

Kvart över sex så ringde klockorna i alla fall och det VAR dags att gå upp. Vi tänkte vara lite smarta och checka in precis när de öppnade och sen gå och äta frukost, men när vi kom till incheckningen så var det superlång kö, alla hade tydligen haft samma brighta ide som vi. Med väskorna på vagn så vände vi om och gick och åt frukost istället.

Jag måste nog påstå att jag var mer stressad än Kattis, fast jag försökte att inte visa det, vis av erfarenhet så vet jag att säkerhetskontrollen kan ta en hel dag att komma igenom, men jag höll mig i schack.

Efter incheckning och utcheckning av rummet så passerade vi säkerhetskontrollen och hade en halvtimme till godo. Enligt alla skärmar så var planet i tid utan förseningar, gut!

I det fantastiska lilla rökbåset träffade vi på kaptenen för vårt plan, jag vet inte hur det kom sig att vi började prata med honom men så var det och han meddelade oss glatt att oavsett vad skärmarna sa så var planet försenat en timme eller två, suck!

Flyget skulle ha gått kl 9.05 och när klockan slagit avgångstid så stod det fortfarande samma sak på skärmen, inte ett endaste lite meddelande om att det faktiskt inte tänkte gå då.

Cirka 40 minuter senare så fick vi äntligen gå på för att sedan fördriva en halvtimme till i planet på marken.

Det var barn med på planet! Sådana där små som har blöjor, dessvärre så hade de föräldrar som inte bytte blöjorna när de var fulla. Det kom avskyvärda bajsvindar var och varannan minut som nästan fick magen att vända sig, vi tröstade oss med att de som verkligen satt nära barnen måste ha det mycket värre än oss. För att lösa problemet så köpte vi varsin liten påse chips och stoppade ner näsorna i.

Det är verkligen tråkigt att flyga när man sitter inträngd på små, trånga ap-platser. De få gånger man har unnat sig att betala mer för bättre platser har känts så mycket lättare och tiden går dessutom mycket snabbare i den finare klassen, konstigt!

Någon gång runt fyra så landade vi till slut och var mycket nöjda med att slippa stå i passkontroller och sånt skit som man får göra utanför EU.

Det tog en kvart med bussen till vårt hotell (sen att det tog 45 minuter att få alla in i bussen är en annan sak). Kattis och jag var först ut med jackor, påsar, ryggsäckar och bagage och lyckades därför få rumsnyckeln direkt istället för att stå och köa.

Vi blev förutom med nyckel även utrustade med åkband, eller vad man nu ska kalla det. Hur många gånger har man inte skrattat åt flocken som går runt med ett band runt armen och ser ut som en annan fjantig gratisturist?! Nu är vi en av dom, om man inte vill betala för maten så måste man ha bandet runt handleden, tråkigt men sant.

Rummen var….okej. Det slår en ofta hur de som inreder hotell kan ha så taskig smak, är det för att gästerna inte ska vilja sno inredningen? Men, vi har i vilket fall utsikt över havet, hur bra är inte det?!

Klockan halv sju var det middag och vi hängde på låset, det var vi och pensionisterna. 

Maten som serverades var en mycket blandad buffé med snabbmatsbord, vegetariskt bord, asiatiskt bord (eller ett försök i alla fall) och efterrättsbord såklart! Öl, vin och läsk fick man servera sig själv ur tappkranar.

Det här var ungefär det vi orkade med idag, runt åtta så gick vi och la oss på vårt skitkalla rum. Men med tanke på att det kommer bli jättevarmt imorgon så kan jag stå ut med det.