Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Felix

Som en söndag fast skönare!

Igår morse så tog Kenny med sig Tuva i lastbilen så att jag skulle få lite tid att fixa inför resan. Det gav mig även möjlighet till lite egen tid tillsammans med Felix, sån där tid som jag får alldeles för lite av. 

Vi låg brevid varandra och drog oss en timme i sängen, surfandes, för att sedan äta frukost tillsammans i lugn och ro. Eller ja..har ni sett det där klippet med sengångaren som kryper fram i slowmotion som florerar runt på Facebook med texten ”när man har bråttom till dagis”? Det är Felix, han har det från sin pappa. 😘

-Kenny, skynda dig! -Ja jag kommer, jag ska bara…lägga in en snus först / läsa klart de här 43 sidorna på Flashback först / kolla klart när Gold rush Motala vaskar sjuttiofemte grushinken unt so weiter. Som sist när vi flög till Malmö och det var tomt på gaten och de bara väntade på oss. Jag ringde till Kenny och sa att det var omedelbar avgång och att han skulle öka. Efter ett par långsamma minuter ser jag honom komma lunkande, med fingrarna i snusdosan, lugnt bakandes en snus. Suck. Om jag ser något på tv och säger ”kolla Kenny” så tittar han upp lagom till att ett nytt program börjar. Man skulle kunna tro att Felix och Kenny skulle mötas i sengångarlandet, men de verkar inte känna igen varandra där. 😄

0

Holy shit. Sunday!

Herregud! Klockan är strax efter åtta på kvällen och jag ligger inklämd mellan Felix och Tuva, men är den enda i familjen som är vaken. TACK OCH LOV!

I morse (klockan jävla sex) vaknade jag (av Felix alltså) med samma kropp och sinne som om jag varit ute och druckit riktigt mycket till riktigt sent på natten (jag kan inte ens minnas när det var sist, troligtvis var det jobbrelaterat). Jag hade ont överallt och var så trött att jag kunnat somnat ståendes över en bajsblöja. Jag misstänker att mitt ryggonda har något med den känslan att göra och kanske också det faktum att jag någon gång i natt vaknade med både Felix, Tuva OCH Nisse liggandes på mig. Jag undrar om jag någonsin kommer att gilla att ligga sked igen eller om det för all framtid kommer att förknippas med flyktkänslor.

Felix kom ganska snart upp i varv hemma och stängde av de där små öronen för alla sorters av instruktioner och uppmaningar. Som tur var så kom Kattis förbi en sväng och tog med honom ut i skogen medan vi åkte och handlade. Jag försöker behandla min packningsångest genom att vara färdigpackad ett par dagar innan och så här på kvällskvisten så tror jag att jag är ganska nöjd.

När vi kom hem så hade Felix börjat med sin roliga lek ”töm-upp-och-ner-på-alla-lådor-med-leksaker-inklusive-legolådan-leken”. Jag hatar den leken!! När ljudet av alla leksaker som träffar golvet når mig så blir jag illamående. Kenny säger till mig varje gång han ser det här; Felix får faktiskt hålla på med sina grejer på hans matta. JA, jag vet! Men sen tar det fem timmar för honom att städa också!

När Pappa och Eva kom förbi så hjälptes vi åt och städa och jag kunde börja andas normalt igen. En liten stund. Sen började Felix studsa på väggarna! Bokstavligen så började huvudet snurra på honom när han studsade fram, med ord eller ramsor som föll ur munnen. Kan det ha berott på befrielsen efter att ha levererat en 800-grams bajskorv? Ja…Kenny var så imponerad att han var tvungen att väga…skiten. Sen bajsade Felix en gång till.

Även vid läggdags gick vi en rond med en liten kille som absolut inte skulle gå och lägga sig och lät troligtvis alla våra grannar få höra det också. På det här så toppar jag med en Tuva som är så mammig just nu att hon gnäller så fort jag bryter ögonkontakten.

Felix. Om du läser det här när du är stor så ska du veta att jag älskar dig otroligt mycket, ibland skulle det dock vara skönt om du bara var lite lite mer…lyhörd. Mamma behöver rehab. Eller en drink.

0

Snedvridet i snön 

Vad är det för fel på mig?!

Jag tittar ut genom fönstret och ser att det snöar och blåser och termometern visar minus tre grader. Ungefär som i söndags när vi var på Skansen och höll på att frysa ihjäl. 

När jag ser det här, DÅ bestämmer jag mig för att gå till dagis, alltså promenera. Det har varit nästan vårväder i förra veckan men då var det bilen som gällde. 

Det här var inte heller något undantag, jag får samma idéer när det småregnar ute, eller när snön vräker ner. Jag har ingen förkärlek för dåligt väder men jag verkat gilla att promenera i dåligt väder. Uppenbarligen!

Idag kom jag dock inte så långt innan jag upptäckte vilket jäkligt väder det var, men envis som jag är så fortsatte jag gå.

Felix var väl kanske inte superimponerad av sin mamma som tvingande honom att vara ute i kylan och inte heller Tuva verkade tycka att det var så himla roligt att bli nerklämd bakom Felix utan någon möjlighet att se honom.

Hem kom vi i alla fall efter någon timmes promenad. 

0

Mina små energipluppar!


Övertrötthet är väl något av det dummaste man kan lida av?! Varför har jag fått två barn som ständigt är övertrötta?! Vore det inte lättare att bara somna direkt när man är trött istället för att göra en så stor grej av saken? Tröttheten vinner ju alltid till slut ändå och då hade det varit skönt att hoppa över skrikandet i mitten. Är det ännu en maktkamp som de tror de kan vinna? 

Felix är visserligen lättare att lägga nu än Tuva. Till att börja med så säger han nej när vi säger att det är läggdags men det räcker att locka honom med att han ska få lyssna på Alfons Åberg, så är han med på tåget. Eller att sovklockan ringer, då går han och borstar bort Karius och Baktius. 

Tuva har vi lite att jobba på, hon vill inte sova bort sin tid minsann, hon kan ju missa något viktigt eller roligt.

0

De små snoriga änglarna!

​

​

Jag kommer till dagis precis när det är mellanmål. Alla barnen är utomhus och de står och köar utanför altandörren för att få sin mat.

Dagisfröken säger till mig att Felix blev besvärad när han såg mig komma, precis när han skulle få mellanmål. Han ler stort mot mig när det är hans tur att få en stor brödskiva med två tjocka skivor leverpastej på och varm choklad, men han kommer inte fram till mig utan säger ”jag kan inte åka hem för jag ska äta nu mamma”.

Alla barnen på hans avdelning sitter på bänkarna och äter, tittar på mig och Tuva och ställer frågor.

– Vem ska du hämta? Vems bebis är det där? Vad heter bebisen? Är det bebisens filt? Kan du trolla? Tycker Felix om sin lillasyster? Vad heter du? Får jag klappa bebisen? Vad hette bebisen igen? 

Det är jättegulligt. Inte!

Efter att ha läst om RS-viruset så ser jag bara alla dessa snoriga småvarelser som potentiella smitthärder. Jag vill inte att de rör mig, eller Tuva framförallt. Jag säger det dessutom till ett barn som frågar om hon får klappa Tuva; nej, jag vill inte att hon får några bakterier, säger jag och låter som Felix som alltid säger bakterier istället för baciller. När jag begrundar vad jag faktiskt sa och hur dåligt det lät så svarar tjejen under tiden; nej jag blev faktiskt sjuk av en bebis också. Vi är alltså okej med varandra, trots mitt svar.

När Felix tagit sista tuggan på sin macka så säger han; NU vill jag åka hem, och han behöver inte tjata. Jag är klar.

0

Vinterdagen 

I söndags hade vi toppenväder. Det var lite kyligt med några minusgrader men det gav mig en möjlighet att äntligen få använda min stora pälsmössa som jag köpt för två år sedan. När jag nu provat och använt den så vill jag ha den hela tiden men det ser lite knasugt ut i 5,5 grader plus, som vi hade igår.

Kommunen har plogat en jättefin skridskobana runt hela sjön, bara 100 meter från vårt hus och i söndags när solen sken så var det fullt av folk ute och åkte skridskor och grillade osv, som en folkfest.

Kenny skulle flyga sin paramotor och mekade med den medan vi gav oss ut på isen. Kattis åkte skridskor med Tuva i vagnen och jag drog Felix på snowracer med fyrhjuling. Det var väldigt mysigt, tyckte alla utom Felix som tröttnade ganska fort och ville åka hem och bygga lego. Med små legobitar, för nu är han stor!

Någon gång på eftermiddagen när vi gått inomhus igen så fick Kenny igång sin maskin och gav sig upp i himlen en stund innan solen gick ned. Så alla fick prova på olika sätt att ta sig fram i söndags.

0

Tuva åtta månader!

​​

Hipp hurra för Tuva idag! Eller ja, vi har ju faktiskt inte firat några månadsdagar hittills men idag kom jag ihåg att hon ”fyllde” jämt.

Vi passade på att åka till BVC för vägning och mätning och fick betyget; precis som en typisk 8-månaders bebis. Hon vägde för övrigt 8 kilo också.

Barnmorskan; – Är hon extra mammig nu? – Sover hon dåligt och vaknar ibland en gång i timmen? Sitter hon själv? Kryper hon? Vill hon smaka er mat?

Jag; Ja, exakt så.

Barnmorskan; En typisk 8-månaders bebis.

Men min typiska bebis är ovanligt fin, inte alla som alla andra typiska barn. För visst får man väl säga så om sina egentillverkade barn?!

Kenny frågade mig om jag älskar Tuva mer än Felix och det gör jag ju inte, det är bara det att jag visste mycket tidigare med Tuva hur mycket jag skulle älska henne eftersom jag nu vet hur mycket jag älskar Felix. När man inte har barn innan så är det inte så lätt att veta hur man ska förhålla sig till eller förvänta sig av det lilla livet.

Jag har så fina barn och jag skräms av att tiden går så fort! Felix är så stor och klok och Tuva med sin skarpa blick och nyfikenhet börjar snart att gå. Mina bebisar! ❤❤

​

​

0

Finfin vinterdag!

Utflykt på isen – klicka här

Kenny flyger paramotor – klicka här

Hur lär man en treåring att åka skridskor? – klicka här (inte för svaret på frågan dock)

0

Bråka inte med mig nattetid!

Den där febern försvann lika oväntat som den kom. En natt och en halv dag med feber och sen var det över! 

Sen kan jag ju undra över vad som händer på natten. De senaste nätterna så har Tuva varit bökig igen och inatt tog hon priset då hon vaknade varje timme för att gnälla och sen skrika om hon inte fick tutte. Jag är inte upplagd för såna lekar på nätterna, det är till och med extra irriterande att det oftast händer när jag ska till jobbet.

Klockan 05:17 så ruttnade jag, på tok för sent för att egentligen ge något, men då klampade jag ut i vardagsrummet och la Tuva på Kenny som somnat i soffan. Han vaknade och bemötte mig på ett ganska trevligt sätt med någon fråga om hur det var, men jag muttrade bara något surt om att jag inte orkade mer och gick därifrån. Jag hörde Kenny säga att jag inte skulle vara sur på honom, men det tyckte jag visst jag kunde vara när han får sova sin skönhetssömn utan något barnkaos. Så det så!

I när jag sen vaknade av Felix 45 minuter senare så var det bara att ge upp, det skulle inte bli mer sömn idag. Så istället låg jag och lyssnade på Felix som satt i sängen och pratade om allt möjligt som man får och inte får göra. Det var faktiskt urmysigt att få en stund med honom på egen hand, utan Tuva som kräver min uppmärksamhet.

Idag åkte Felix hem till Bestemor och bara för att jag vet att han ska vara borta två nätter så har jag saknat honom extra mycket idag, nästan redan innan han åkte. Jag längtar till han kommer hem igen, min fina kille. Jag vill absolut inte skryta men fasiken vad fina barn vi har! ❤

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑