Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Felix

Första solstrålarna för i år?

Känslan är att det är en evighet sedan solen visade sig, som att vi gått runt i ett mörker i flera veckor och kanske är det så, man glömmer såna saker. Solen sken idag, som om det inte fanns någon morgondag. 

Jag och Tuva höll oss inomhus trots vädret. I natt vaknade jag av att hon var jättevarm, hennes små händer var som värmedynor och när jag yrvaket hämtat termometern så visade den 38.9 grader. Under dagen försvann febern, så vi får väl se vad som händer härnäst.

En stund efter lunch så ringde Kenny, andfådd av upphetsning, ”får jag åka och flyga idag?”. Jag inser att vi kommer få lite utmaningar framöver när Kenny ska försöka välja mellan finväderaktiviteter. Båt eller flyg? Jag känner igen det från motorcykeltiden när det var riktigt finväder och man skulle välja att antingen klämma ner sig i ett varmt skinnställ eller att ta på sig bikini och åka och bada. Förvånansvärt nog så blev det oftast det första alternativet.

Han och Chrille flög över mig och vinkade  med vingarna när jag kom ut från mina roliga aktiviteter i tvättstugan. Vi roar oss på olika sätt minsann!

Felix är för närvarande road av lego, alltså inte de här stora legobitarna (Duplo?) utan de små, pillriga. Han tar bitarna och bygger stora kreationer, river dem och bygger upp igen. Jag tycker det är skönt att han hittat något som får honom lite fokuserad och lugn, dessutom så glömmer han till och med att be om att få titta på tv. Nackdelen är att han glömmer att man måste äta och sova också, så det är tur att han har en tjatig mamma som påminner honom.

0

Förgätmigej!

Väskorna står packade i hallen. En skötväska till Tuva med mat och blöjor och en orange tygpåse till Felix med kläder inför övernattningen hos bestemor. Jag har förberett väskorna så att Kenny ska slippa att virra runt på morgonen och leta efter mat, kläder och blöjor. Allt finns där i väskorna.

Kenny kliver över väskorna när han åker hemifrån. Han har inte en tanke på att han, eller bestemor, kan tänkas behöva något annat under dagen än det som ligger i babyskyddet, dvs Tuva.

Bestemor försöker så länge hon kan att mörka att Kenny glömt skötväskan, men när hon lämnar av Tuva utanför mitt jobb så blir det ganska uppenbart att hon inte har den. Efter att hon har plockat upp Felix på dagis så får hon åka förbi oss och hämta Felix väska med ombyten och hon gör det utan att gnälla. Hon är van vid glömska män, säger hon.

Jag gnäller inte heller förrän han lägger fram sin ursäkt, även kallat sitt försvar, – ”du kunde väl ha burit ut väskorna i bilen”. Då gnäller jag, även så att det hörs. 

0

Hej och hå, nu ska vi ut och gå 


 Nej, ni ser inte i syne, vi är ute och går igen, eller gick om man ska vara korrekt. Tre helger i rad nu så har vi fått till en promenad under någon av dagarna och jag älskar det!

I lördags fick vi besök av Chrille och Elvira som promenerade med oss till det lilla fina caféet/restaurangen som ligger 4 kilometer ifrån oss. Det gick definitivt inte snabbt med en Felix som skulle stanna och titta på allting, hoppa från alla stenar och plocka alla pinnar men vi kom fram till slut. 

På vägen tillbaka så gjorde vi ett byte, Tuva fick sitta i bärmesen och Felix i vagnen och det tog inte lång tid innan han sov.


0

Framgång!

​

​

Än så länge passar Tuvas krypande bäst i fast forward om man inte ska somna av filmen, men hon tar sig ju framåt, med lite välbehövlig vila då och då.

Gåstolen börjar hon få en väldig fart på, den rullar hon ut i hallen med nu, alldeles själv. Felix och Nisse får se upp när hon kommer springandes mot dem med händerna uppe i vädret, väsandes.

0

Övergången är vidrig!

Felix får förstås också febern som Tuva har haft. Kan det vara en tredagarsfeber eller vara en förkylning? Hur fasiken ska man veta det? Och vad spelar det för roll egentligen, sjuk som sjuk. 

Febern gör Felix lite dämpad, kramig och kärleksfull, han går runt och säger ”mamma jag älskar dig”, ”pappa jag älskar dig”, ”mamma, pappa jag älskar er”, om och om igen. Jag tror till och med att han kan ha sagt att han älskar både Tuva och Nisse. Stackars Felix, han var verkligen sjuk.

Natten till lördag så är Felix stekhet igen. Hans små händer känns som nykokta ägg i mina händer. Han vägrar att dricks alvedon och eftersom han fortfarande ligger under 40-strecket och sover bra så tvingar jag inte honom. När han vaknar på morgonen så är febern borta, som om den sista värmepusten gjorde honom frisk.

Vi tar oss ut i naturen för en promenad i det ruggiga och kalla vädret. Felix humör börjar vakna till liv nu och han blir galen över att behöva äta mat innan chokladbollen när vi fikar.

På söndagen så är han precis som vanligt. Fast det stämmer inte, han är tre resor värre. Från det ögonblick som jag går upp från sängen så provocerar han mig/oss. Redan innan jag gått upp så har han satt på varmvattenkranen i badrummet vilket gör att det inte fina kvar en gnutta varmvatten. Han vet precis vad han gör, jag ser det i hans ögon. Han passar på att leka leken jag avskyr, dvs tömma ALLA hans lådor på ALLA leksaker. Jag har sagt till honom 50 gånger att han inte får ha sina leksaker i soffan och nu när jag harklar mig över röran han skapat så säger han: ”mina leksaker är inte i soffan, här bestämmer jag”. Ja, det har jag ju hållit med honom om de senare dagarna, så jag biter mig i tungan.

Han fortsätter att testa oss hela dagen och jag tänker att det är tur att helgen inte är så lång. 

0

Vad skulle man göra med all tid om man inte hade barn?

I samma ögonblick som bilens strålkastarljus lämnar tomten så börjar det. Som det gör v a r e n d a gång.

Tuva har sin första feberfria dag idag men är fortfarande plågad av den hemska slemhostan, men när jag hämtar Felix på dagis så inser jag att det är på honom febern har hamnat nu.

Det är få saker som rubbar Felix, han är som vanligt trots att febern överstiger 38 grader. Strax innan åtta sover han och allt är lugnt. Kenny upptäcker att vår extrafrys i verkstaden har gått sönder och en halvtimme senare ringer en kompis och frågar om vi vill ha hennes gamla.

Kenny hoppar in i bilen och åker för att hämta frysen. Då börjar det.

Det piper från sovrummet, mellan gnyendet så förstår jag att Felix vill kissa. Jag bär in honom till badrummet, han råkar kissa utanför och jag får städa upp. Termometern visar 38,5 grader. Jag försöker få i honom alvedon men han vägrar. Vid det här laget skriket Tuva som en tok i vardagsrummet, henne får man INTE lämna minsann. Jag går ut till henne.

Jag gör i ordning gröt till Tuva och hon gapar stort, de första åtta skedarna, sen blir det bara kladd för hon vill inte ha mer, hon är inte helt frisk alltså. Felix skriker igen och det blir nästan exakt samma procedur som ovan igen.

Felix vaknar fem gånger totalt och ska upp och kissa lika många gånger. Han kissar utanför tre gånger och jag torkar lika många gånger. Tuva skriker varje gång jag lämnar henne.

När Felix har varit tyst en liten stund så går jag ut till tvättstugan och hänger upp en jacka och när jag kommer in så skriker Felix igen. Vi gör samma igen. Bära. Badrum. Inte torka för nu kissade vi i duschen. Bära. Tuva skriker. 39,2 grader. Vägrar medicin. Somnar.

När jag inser att det inte blir någon tid i soffan så borstar jag tänderna och gör mig klar för sängen och släpper in Nisse som varit ute. Hans tassar är kolsvarta och gör skitiga avtryck på golvet. 

In i duschen med Nisse och tvätta tassarna. Felix skriker, Tuva skriker. Jag går och lägger mig och ser fram emot en spännande natt.

0

Ut på tur med fötter och flyg!

Ännu en helg utan några planer, två på raken alltså och hejsan vad skönt det har varit.

Kenny fick ÄNTLIGEN flyga en sväng också. Vi andra promenerade vid Kaanan istället och tänkte att han kanske skulle flyga förbi och vinka. Det gjorde han inte.

Felix sov hos bestemor lördag till söndag vilket gjorde att vi som kvar kunde sova länge idag. Tuva och jag låg och drog oss länge i sängen men när klockan närmade sig halv tolv och det fortfarande inte var någon som ropat att frukosten var klar så gick vi upp och gjorde den själv.

Kanske tack vare att Kenny flög igår så protesterade han inte, så mycket, mot att gå ut och promenera en sväng efter att vi plockat upp Felix.

Judarnskogen var dock inte någon optimal promenadsväng idag eftersom stigarna var täckta av is. Vi tog oss i alla fall runt pölen och blev belönade med fika på Gateau efteråt. Så lyxigt och mysigt! Jag behöver bara övertala Kenny om storheten i en sån här dag också för att få till någon slags rutin.

0

Jag blev med tonåring!

Jag hör mellanmonstret vråla redan innan dörren öppnas in mot hallen. En sån dag alltså. 

Felix har slutat sova på dagis nu och det är en kamp varje dag att lyckas köra hem, de sju minuterna det tar, utan att han somnar i bilen. Om han somnar så blir han ett litet monster när man väcker honom, om han ens bara fått nicka till och så lite hunger på det…

Han vill INTE ta av sig skor eller ytterkläder. Han vill INTE att jag säger hej. Han vill INTE sluta jonglera med matkassen, han vill INTE äta. ”Stå inte där”, ”gå inte”, ”prata inte” osv. När vi tröttnar på hans domderingar så börjar han vråla och då bär vi in honom i sovrummet.

Medan jag sitter i dörröppningen och väntar på att han ska lugna ner sig så kör vi den vanliga maktkampen. – Du bestämmer inte mamma! – Jo Felix, jag är mamma och bestämmer över barnen. Repeat 16 gånger. Mitt i allt så slänger han ur sig: du bestämmer inte över mig! Det är mitt liv, inte ditt!

Va? Jag skrattar naturligtvis, hur ska jag kunna låta bli?! Min treåring säger åt mig, på rätt ställe, att det är hans liv! Han blir ännu argare för att jag skrattar. DET VAR INTE ROLIGT!

Var kommer det ifrån? Säger barnen så på dagis? Vem är den här lilla kluriga killen framför mig?

Idag kom han hem, snäppet gladare, med en stor finne under näsan. Blev han tonåring över natten?

0

Chockar kroppen med frisk luft!

Hur gör de familjer som är ute på äventyr på morgonen, eller på förmiddagen för den delen? Det tar ju en hel förmiddag för att lyckas komma ut genom dörren lagom till eftermiddagen! 

När man väl fått på den större ytterkläder och håller på med den mindre så har den större redan gått ut och börjat göra bus.

Vi kom ut i alla fall, till fots, inte Kennys favoritsysselsättning men han gick med på det. 

Vi gick upp i skogen hos oss och Tuva fick sitta i bärmesen på ryggen. Hon är lite liten än så länge för att sitta riktigt bra men hon är så nöjd så länge hon får bäras på ryggen eller magen. Felix, stackarn, kommer att växa upp och tro att det växer godis och bananer i skogen. För att göra promenaderna lite roligare så gömmer vi ibland lite godsaker på vägen som han får hitta. 

Jag är också betydligt nöjdare nu för tiden då Tuva har slutat med det där hysteriska ammandet hon höll på med i en vecka, två?! I natt tror jag att hon vaknade två gånger. Så galet skönt! Å andra sidan så käkar hon två-tre deciliter gröt på kvällen. Hon sitter och gapar som en fågelunge, maaat, maaaaaat, ge mig maaaaaat! 

Däremot så undrar jag över det här med sömnen, den där lilla damen sover ju nästan ingenting?! Idag vaknade hon vid tio, andra gången, och så sov hon en timme i bärmesen, men när klockan nu närmar sig nio så är hon fortfarande vaken.

Vi traskade i alla fall runt i snön i det fina vädret, som vi inte såg så mycket av inne i skogen förstås men sen tog vi vägen hem via isen.

Jag är inte helt avslappnad på isen men det var fullt av folk som fiskade, åkte skridskor och spelade hockey så jag gav med mig. Vackert var det i alla fall! Och halt.

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑