Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Januari – Vi ramlar hem från Thailand andra dagen på det nya året. Kenny inser att han har en riktigt rutten kondition efter tre månaders arbetslöshet och semester på det. Han minskar därför på snuset och joggar under någon veckas tid.
I mitten av januari så får jag äntligen på vinterdäcken på bilen!
Jag bakar och bakar och bakar och vi åker upp till Dalarna och tittar på Kennys mammas korvfabrik för första gången. Och snö var det ju förstås!

Februari – Månaden börjar med minus 17 grader! Jag dömer ut den elektriska tvålpumpen totalt (och har nu så här ett år senare börjat fundera på att köpa en).
Inser att ögonfransförlägning inte är något för mig när dom faller av snabbare än vad det gick att montera på dom, men snyggt var det i alla tre dagar dom höll. Kenny äger från och med februari en kostym och har dessutom trätt in telefonvärlden utan knappar – han köper en Iphone. Jag bakar! Det är precis lika mycket att göra på jobbet som det brukar vara den här perioden, men jag blir förvånad, precis som jag blivit de senaste åren. Jag får lära mig vad svartis är när jag sladdar mot jobbet och möter 17 krockade bilar på samma avfart.
Kollektivt boende är fortfarande inget för mig och fallskärmshoppning är precis lika skrämmande trots fortsättningskursen i teori på Bosön.

Mars – Inleder månaden med att baka – såklart! Aftonbladet berättar att Eva 96 år flyttar till Thailand och blir av med sin intjänade pension (nu ett år senare så är hon på väg tillbaka och ångrar att hon sålt alla möbler).
Vi flyger i lillplanet till Mora och jag fryser om fötterna. Jag fyller på fransarna igen och dom trillar av igen. Sparken med pulsjetmotorn på Orsa speedwekeend fungerar inte i år heller. Kenny flyger lillplanet till Gotland och får uppleva sin egen rädsla i vindarna och inser att han håller på att bli gammal. Jag åker tåg för första gången på ett sekel och är inte så rädd. När Kenny kommer hem köper han en motard och börjar jobba för första gången sedan fem månader tillbaka på sofflocket.
Innan månaden tar slut så hinner vi besöka ett kallt och regningt Trondheim för bröllop.

April – Jo då, det kommer snö i april också, men då kan man stå inne och baka. Kennys bil ligger på minus. Jag får åter förmånen att åka till Åre med jobbet och har ett par riktigt sköna dagar där uppe. Kennys morgonlarm är ovant och oskönt! Fel Margareta Winberg gick på ministermiddag – sjuukt pinsamt.

Maj – En vårhelg i Ludvika är inte alls fel men min snabbrengöring av altanen hemma blev slarvigt utförd! Jag krälar i rabatterna och Kenny är uppe i det blå! När vi har varuhuschefsmöte så firar vi det med en fest i Göteborg, den här gången mår jag inte ens illa när jag ska flyga hem dagen efter. Stegtävlingen på jobbet vinner jag inte, inte alls faktiskt, men staketet hemma blir målat i alla fall och mina kåpor till motorcykeln också! Bil och släp packas upp till tak med motorcykelprylar inför den årliga Gotlandsresan.

Juni – Gotland har inte alls sol jämt! Det kan till och med vara ganska rått och kallt, men man kan åka motorcykel ändå förstås. Kenny får känna på hur ont det gör att ramla av motorcykeln och spräcka ett revben, men det gör tydligen mer ont att ha halsfluss. Att rida islandshästar i soluppgång är dock en ganska smärtfri och trevlig upplevelse. Kenny försöker skrämma våra kompisar genom att akrobatflyga med dom, men lyckas bara skrämma en gotlänning.
Hej Getholmen – vi är här nu för att fira midsommar i den lilla stugan!

Juli – Varför ska livet vara så jäkla svårt hela tiden?! Äh, vi tar en sväng till Tyskland och äter gott och köper sprit istället! Vet ni att det kan vara 11 grader i juli?
Helgerna räcker som vanligt inte till för att hinna åka överallt, men vi hinner med Ludvika och den lilla ön. Till ön flyger vi förstås med sjöflygplanet fast på vägen hem så förstör Kenny (oavsiktligt) planet. Stugan får sig en liten upprustning också i form av nya möbler.

Augusti – Bad i kallt vatten, jetskiåkning och kräftor inleder vi augusti med. Kenny drar till Schweiz. Jag kör hoj på gata för första (och nästan sista) gången för säsongen. Medans Kenny är borta så är jag aktiv och pysslar. Jag är duktig på att pyssla! I slutet av månaden så byter vi till gatdäck på min hoj, jag får se det som att dom i alla fall är bytta till våren. Jag slutar baka!

September – Vilket jävla kaosliv! Nu får det fasiken vända! Jag kopplar av med en helg i Visby med syster. Vi plockar in de nästan oanvända utemöblerna igen, har det verkligen varit sommar redan?

Oktober – Hej Tyskland – igen! Vi äter oss genom Danmark och Tyskland och fyller bilen till taket med dricka. I Danmark hittar vi exotiska djur som knaprar på bilens dörrlister.
Kenny fyller år och får en juicepress som han överanvänder. Livet blir ännu svårare och jag börjar bli otroligt trött på att äta korv från korvfabriken hela tiden!

November – Återhämtning, andas, vila, andas! Åh, vad skönt det är med motor- och kupévärmare när det börjar bli kyligt ute. Jenny har fått en liten mysbebis som jag gullar med! Jag börjar gå ut och gå och springa för att komma i bikiniform och få ut lite frustrationer. Varför hör jag så illa nu igen?
Kenny håller på och velar fram och tillbaka om vinterresan och till slut så ilsknar jag till och skiter i hans velande och bokar en alldeles för dyr resa på egen hand. Vinterdäck på!

December – Jag är klädd för snö! Kom bara!
Och så kom snön, med besked!! Jag sitter fast i Oslo på grund av snökaoset bara ett par dagar innan jag ska fly Sverige. Kenny skottar! God jul Solan och välkommen in i Ipad-världen. Tack Solan!
Hej då Skitsverige, hej härliga Guadeloupe, vad otroligt skönt att besöka dig!
Hej då Guadeloupe, hej jul, dig har jag inte längtat efter. Rundtur i Sverige för att hälsa alla i släkten en god jul.
Nyår – skål! Låt oss ny få ett nytt, alldeles fantastiskt år! Snälla!

Same procedure as last year! PANG säger det bara så är kalendern uppbokad och telefonen ringer i ett. Jag har nu upprättat en telefonlista där jag skriver upp de personer jag inte hunnit ringa men den fylls på snabbare än jag betar av den. Men med tre dagar framöver utan ett enda inplanerat möte (än) så ska jag nog hinna ringa dom också.

Många varuhuschefer planerar nu för kommande år och behöver hjälp med både det ena och det andra och när jag tittade i min kalender så insåg jag att det inte fanns en suck att hinna hjälpa dom en och en. Så om inte Muhammed kommer till berget så får berget komma till Muhammed, alltså bokade jag in en dag då varuhuscheferna får komma till mig på utbildning istället. Smidigt och effektivt ska det vara!

Förutom lastbilsäventyret så har det hunnits med en del annat också. Mamma undrar var jag får energin ifrån men ju mer man pysslar desto mer energi verkar man få tillbaka!

Det var ett tag sedan Kenny ”fick” äta cupcakes till frukost men nu var det dags igen. Jag slängde ihop ett par nougatmuffins som jag toppade med philadelphiaost med jordgubbsmarshmallowsfluff, inte fel någonstans! I och med att jag nu bakade för första gången på länge så väcktes intresset igen och med tanke på lastbilsblundern så är det tydligen läge för en eller två skämstårtor till kollegorna också.

I vilket fall som helst så nöjde jag mig inte med cupcakes utan provade ett nytt recept på nonstopkakor som jag dessutom öste ner massor av hackad mjölkchoklad i. Middagen blev alltså varma kakor med choklad som smälte i munnen! Åh, så gott det var!
För tillfället så tänker jag inte oroa mig för vikten för det verkar som att kroppen tror att jag är ute och joggar fortfarande, jag rör mig inte alls, men går ner i vikt?! Tack för det Televerket! (Ja, jag vet att det kommer att slå tillbaka men jag ska springa igen så fort det blir lite barmark)!

Igår kväll så hamnade jag på en norsk bloggerskas sida och bilden som slog mig rakt i ansiktet var på skolebröd! Det är en norsk bulle som är fantastisk god som vi alltid åt och tog med oss hem från Norge. Så nästa projekt blir definitivt skolebröd! Återkommer med bild på bullen när uppdraget är utfört.

För övrigt så är jag galet nöjd med min örhängeshängare som vi uppfann i helgen. Så enkelt och så praktiskt! Nu behöver dom inte ligga och skräpa i någon låda, huller om buller!

Ni har säkert någon gång i ert bilkörarliv hamnat på såna där vägar där man känner att ”åker jag in där så kommer jag aldrig ut igen”, eller ”jag kommer behöva backa hela vägen ut för att komma tillbaka”.
Sedan jag träffade Kenny så har jag ”hamnat” på flera såna vägar än jag någonsin gjort tidigare och oftast av mening (dvs jag har inget val för jag orkar inte diskutera konsekvenserna).

Eftersom Kenny kör lastbil med släp så tar han ganska mycket utrymme när han parkerar och det är dessutom ingen munter utsikt att ha om lastbilen, som oftast är lastad med nio skrotbilar, råkar hamna precis framför Ditt hus.
Nu verkar det som att någon granne har tröttnat på bilen och ringt P-lisorna, för både i torsdags och fredags så fick han böter, på grund av att han parkerat i tätbebyggt område.

Så, i fredags när jag var i stan och arbetade så pratade jag med Kenny i telefon som sa att vi skulle ut och reka parkeringar när jag kom hem med bilen.
Nu har väl Kenny inte världens bästa tålamod, för två timmar senare när jag åkte hemåt så berättade han att han åkt iväg med lastbilen till en möjlig parkeringsplats i skogen, men satt nu fast.

Den vägen han valt att åka in på är ungefär som att åka med en vanlig bil på en cykelväg – utan släp. Men nej, han tog sin lastbil med släp (22 meter lång totalt) och åkte in för att ”testa” eller ”det går säääkert”.

Innan han åkte hemifrån så hade han googlat fram en bild på gården som han till slut hamnat på och i gynnsamma förhållande under sommartid, ett par år innan ägaren fyllt hela tomten med bilar, traktorer och diverse andra prylar – så hade det kanske gått att vända lastbilen där.

Alltså blev det ganska mycket projekt ta-sig-loss-med-lastbilen i helgen. Stoltheten satte förstås stopp för att ringa någon av sina kollegor för att be dom bärga honom därifrån.
Eftersom jag inte hade så väldigt mycket att tillföra ur hjälpsynpunkt så satt jag mest i bilen och värmde mig medans Kenny sprang fram och tillbaka i 18 grader minus och försökte hitta på den ena lösningen efter den andra.

Mot kvällen i lördags gav han äntligen upp och bestämde sig för att ta dit en bärgare till dagen därpå. Så, igår kväll stod lastbil och släp äntligen åt rätt håll igen. Om han inte ringer bärgare direkt nästa gång så kommer jag att göra det!

Det finns många olika sätt att fördriva tiden på under helgen, hoppas era hade en annan karaktär.

Efter en förhandling idag inne i stan så satte sig jag och min chef med fötterna i en fisktank och filosoferade över vilket bra arbete vi gjort. Jag är så otroligt tacksam över att ha (och tidigare haft) en så bra och utvecklande chef och fantastiska kollegor som gör mitt arbete så roligt, det gör mödan värd även i stressiga perioder!

Dessutom skadar det ju inte att jag får lite uppskattning i påse ibland heller!

Idag ryckte jag mig i örat och ringde efter hörseldoktorn. Jag ringde först till Karolinska där jag opererades, men dom ville ha en remiss från en läkare innan jag fick komma.
Alltså ringde jag min husläkarmottagning och frågade om dom hade hörselmätargrejer, och det hade dom inte utan sa att jag skulle komma till en vanlig läkare hos dom först som kunde ge mig remiss till Karolinska.
Eftersom jag vet att jag hör dåligt och jag vet varför så avböjde jag det läkarbesöket, det känns väldigt onödigt att åka dit och få ett papper på något som jag har mer historik på än vad dom har.

När jag opererade mig sist år 2004 så gjordes operationen av en vän till mamma och pappa och efter att ha slussats runt bland sköterskorna så googlade jag fram namnet på kirurgen och bokade en tid på hans mottagning direkt och fick då dessutom tid samma dag.

Han tittade i det bra örat först och berömde sig själv för vilket otroligt fint jobb han hade gjort och hur fin min tunna trumhinna var (snacka om fetisch)?! När han tittade i det dåliga örat så kunde han inte se protesen utan såg bara en reflex, vilket tydligen kan tyda på att den kan ha lossnat.

Så, jag fick en ny tid i slutet av januari och kommer då att få göra ett hörseltest som jag tar direkt en trappa ner till Dr Öra och så tar han ett beslut på plats utifrån det på vad som behöver göras. Alltså betyder det att jag förhoppningsvis snart vet när jag ska höra bra igen!

Kanske borde man inte räkna fredagen som början på en helg för oftast så kommer jag hem och dör i soffan som en utslagen fisk, utan någon ork att göra något!

I lördags så var det lite mer energi i kroppen i alla fall och vi beslöt oss för att ha ett biomaraton (om man nu kan kalla två filmer i rad för maraton). Första filmen var bäst, det var Jack Reacher och trots att Tom Cruise inte alls liknar den rollkaraktär jag läst om i boken så gjorde han ett bra jobb med karaktären som den blonde två meter stora jätten.

Den andra filmen var Sagan om Pi. På väg in i biografen upptäckte vi att det var en 3D-film och fick med oss glasögon in, jag misstänker att filmen inte hade varit så sevärd annars. Filmen var väldigt bra gjord och absolut sevärd men inte så spännande som första filmen. Kenny som hinkat i sig ett par liter Coca Cola lyckades med konststycket att missa de sista 10 minutrarna av filmen då han i panik trasslade sig ut från salongen för att få tömma blåsan.

I söndags så åkte jag och syster på ”klädbytardagar” på Tekniska museet. ”Reglerna” för dagarna var att man skulle ha med sig 7 plagg som hade något slags bytarvärde och när man lämnat in dom så fick man byteslappar till 7 andra plagg. Förutom detta så var det inträde på 70kr som gick till Stadsmissionen.

Så, jag öppnade garderoben och valde till sist ut sju plagg som jag inte använt på år och dagar (om jag använt dom alls) och åkte dit.
Redan i dörren så fick jag rysningar. Jag tycker inte alls om loppisar och har aldrig lyckats handla något i en second handaffär (förutom en röd vas) och det här kändes inte mycket bättre. Det var bara ett fåtal som lämnat in kläder och de som de lämnat kändes riktigt skräp. Vi tog en runda på två minuter och sen så lämnade vi stället.
Fördelen med besöket får vara att vi blivit av med lite av vårt skräp och samtidigt hjälpt Stadsmissionen i alla fall.

”Här går Zlatan på vatten” Ja han går på fryst vatten som kallas för is. Och han gör det precis som många andra svenskar gör på vintrarna. So what’s the big news Aftonbladet?!