Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Författare

Solan

Jag är en kvinna i mina bästa år, skulle jag vilja säga, men ärligt talat så skulle jag vilja dra bort en sisådär sju år för att det skulle stämma helt och hållet. Arbetet har alltid varit min drivkraft, sedan jag var tonåring. Jag älskar att arbeta och har hamnat på bra ställen och kommit långt genom slumpen, eller om man ska vara mindre ödmjuk, tack vare mitt engagemang på arbetet. 2010 träffade jag min groda, som visserligen inte förvandlats till en prins efter första kyssen men som tappert kämpat sig dit. Denna grodprins är också pappa till mina barn, Felix född 2013 och Tuva född 2016. Den här lilla familjen lever i en liten vinterbonad sommarstuga på 58kvm vid vattnet med sin lilla katt Nisse och ett gäng höns och har som största dröm att det där jäkla bygglovet ska gå igenom så att vi får bygga vårt drömhus.

Tillbakablick – vecka 7

(Publicerat 19:e april)

Bebisen verkar vara kvar, för annars borde jag inte vara så hungrig, ha så ömma tuttar och vara så överdrivet och löjligt trött!
Igår så trodde jag inte att jag skulle klara av att köra hela vägen hem från jobbet eftersom jag var så trött. Jag har ångest över att jag inte orkar gå ut och gå, men fick lite lugn i huvudet när kompis sa att man måste lyssna på kroppen när man är gravid, och säger kroppen att man ska vila – ja då ska man vila.

Jag lever rövare om natten. Jag fortsätter att vakna någon gång per natt av någon anledning. I natt fick jag panik när jag vaknade svettig med Kennys armar runt hela mig, jag försökte mer eller mindre slå mig fri för att få luft, utrymme!

Jag kräks inte alls men känner då och då illamåendet ligga och pyra. Fortfarande är jag förundrad över hur hungrig jag kan vara så här tidigt?! Jag drömmer om att gå ut och äta god mat på restaurang och planerar hotellfrukostar till helgerna, det bådar inte gott det här.

Nu är en tid för att träffa barnmorskan inbokad också till nästa vecka. Det känns väldigt konstigt för då blir det plötsligt mer verkligt. Just nu så kan kroppen bara vara förvirrad – typ.

Kenny verkar i alla fall vara nöjd över att jag är så trött hela tiden för då behöver inte han heller aktivera sig.

Skumt va?

image

Hur kommer det sig att kändisar alltid råkar ut för mystiska sjukdomar medan vi vanliga, simpla Svenssons får vanliga, kända sjukdomar som kräksjuka, förkylningar, influensa, halsfluss och så vidare?!

¿Por qué?

Jag ska börja promenera igen men min ursäkt för att inte planera en promenad efter jobbet igår är stormen som ska komma med 25 m/s. När jag sedan kommer hem och det knappt fläktar ute så finns det alltså ingen ursäkt för att inte gå ut.
Med raska ben så marcherar jag iväg!

När jag efter 3 km kommer till slutet av vägen där jag vänder tillbaka så kan jag bokstavligen känna hur all kraft rinner ur mig och benen nästan viker sig under mig. Energin är borta på ett ögonblick och det blir ett mycket långsamt tempo hem.

När klockan närmar sig nio så ramlar jag dödstrött ner i sängen och sover djupt en halvtimme senare.
Sedan vaknar jag pigg kl 23, kl 02 och kl 05.
Men när klockan ringer kvart i sju så får jag knappt upp ögonen! Varför?!

Tillbakablick – vecka 6!

(Publicerat 18:e april)

Idag var första dagen då jag kände illamående. Jag vaknade halv fyra i morse av halsbränna och kunde inte somna om, låg och konverserade med mig själv i tankarna om allt som händer på jobbet och arbetade upp en ganska bra ilska inför dagens förhandling.
När jag sedan kunde släppa det så somnade jag om. Tänk om jag ska hålla på att vakna flera gånger varje natt nu, jag kommer ju att bli galen!

När jag släpade mig upp nästa gång, dvs kvart i sju, så gjorde jag mig i ordning som vanligt. På väg ut till bilen så kom det, illamåendet. Jag lossade på halsduken, sänkte värmen i bilen och försökte tänka på friska fläktar.
Känslan fanns dock kvar mer eller mindre hela dagen.

Nu är jag övertygad om att brösten är större! Massagen på jobbet häromdagen var en pina när jag skulle ligga på mage på britsen, tuttarna är så ÖMMA!

Helg och husmys!

Helgen innehöll väldigt mycket egentid då Kenny åkte till Mora. Jag började fredagen med att baka Skolebröd som jag pratade om för ett tag sedan. Skolebröd är alltså en söt bulle med vaniljkräm i mitten och glasyr doppad i kokos.
När jag förberett baket med alla ingredienser så tyckte jag dock att det såg väldigt lite ut och eftersom det inte stod i receptet hur många bullar det skulle bli så gjorde jag dubbel sats för säkerhets skull.

Det blev 50 bullar! Det är ju inte helt fel förstås att ha på lager, men när jag stod och vispade ihop fjärde skålen med glasyr så var jag rätt trött på baket och då hade jag en tredjedel kvar. Det tog sin lilla tid innan jag till slut fick krypa upp i soffan med en ost- och kextallrik och min Ipad, laddad med ett nytt äventyrsspel.

Igår ”råkade” jag gå förbi Granit och hittade perfekta små stapelbara lådor som i mina ögon var perfekta för alla strösselsorter jag har hemma. Jag köpte två 5-pack och tre lite större glasbehållare och gav mig hemåt för att organisera bakhyllan.
Det blev definitivt ett ansiktslyft men jag måste nog besöka Granit igen och köpa på mig lite fler burkar, jag har tydligen ganska mycket baksaker.

Med lite barnmys och födelsedagsfika på eftermiddagen så var helgen komplett!

Ska jag klippa till eller inte?!

wpid-IMG_6450.jpg
Min syster hämtade hem en app där man kan testa nya frisyrer och skickade en bild till mig som jag tyckte var himla snygg, med lugg.
Nu var jag ju hos frissan i torsdags och satt och velade fram och tillbaka om jag skulle våga be frisörskan att klippa lugg på mig eller inte. Men eftersom det inte var min vanliga frisörska som jobbade och för att jag var så otroligt trött på tjejernas oproffsiga gnabbande i salongen så kändes det inte rätt att äventyra mitt hår just då.

Alltså åkte jag hem och experimenterade själv. Det är sjukt vilken ångest man kan få bara av att stå med saxen framför håret, jag menar, det handlar ju trots allt bara om hår. (Ha, som om det bara vore ”bara”.wpid-IMAG4341.jpg

Till slut tog jag modet till mig och klippte av det i alla fall. Det blev inte som på den photoshoppade bilden så klart, men det blev lugg och jag kan nog vänja mig vid den.

Silly socs!

image

Kommer ni ihåg att jag i december skrev om dom här strumporna?
Nu har jag såna! Jag vet inte vad jag ska ha dom till men….ja, nu har jag dom!

Tillbaka till början – 25 januari!

20130416-164602.jpg

(Publicerat 16:e april!)

Jag förstod det förstås redan, men måndagen 21:a januari så gick jag och köpte testet. Kenny räknade ner de tjugo sekunder som testet krävde för att skapa ett resultat. Vi visste det egentligen redan båda två, men ville nog få möjligheten se texten ”gravid” i den lilla rutan på stickan.
Nu är den där – vi är gravida – i vecka 5.

Plötsligt så tog livet en annan sväng, visserligen den väg vi planerat och pratat om förut, men som tagit omvägar och stött på återvändsgränder längs vägen.
Vad händer nu? Ska vi verkligen ha barn nu? Kan vi klara av det här? Är vi redo att ta det här stora steget?
Paniken är ett faktum – nu är det ingen lek längre. Jag blir ett monster och provocerar Kenny för att få en reaktion, se om han håller för kommande humörsvängnigar och hormonfighter eller om han får flykttankar. Jag vill hälla i mig en flaska vin och röka en limpa cigg!

Min kropp känns annorlunda. Brösten värker och jag tittar mig i spegeln för att se om dom växt. Jag ser ingenting men byter ändå till en större BH som faktiskt känns bekvämare, vilket kanske betyder att dom är större ändå.
Jag känner en riktig hunger för ovanlighetens skull. En hunger som inte nöjer sig med en kaka eller två utan som kräver riktig mat. Hur kan jag vara så hungrig NU? Jag har ju bara en böna i kroppen!
Magen har en annorlunda känsla, jag kan inte beskriva hur det känns, men det är som att jag känner av mina organ på något sätt.

Jag både glädjs och oroar mig. Jag har ett liv som växer inom mig, men har så svårt att tro på det. Kommer jag fortfarande vara gravid imorgon? Ska JAG bli mamma? Tänk om jag vänjer mig vid tanken och så händer något?

Mördande reklam!

Är det någon mer än jag som vill kräkas lite när ni hör Mötesplatsens reklam?
Jag tror dom köpt in sig på varenda reklampaus i alla radiokanaler och det låter ungefär så här:

– Då skickade jag ett sms där jag skrev ”du var kul” och fick tillbaka ”ful?”. Och det skrattar vi gott åt idag.

– Jag skickade ett meddelande och frågade varför han var singel och fick tillbaka ”snigel?”. Jag höll på att skämmas ihjäääääl, jag hade skrivit fel. Men idag skrattar vi fortfarande åt det.

– Jag hade skickat ett sms där jag skrev ”hej, jag tycker du är fin” och fick tillbaka ”svin?”. Jag höll på att dööööö, men idag skrattar vi fortfarande åt det.

Snark! Vilken otroligt dålig reklam! Jag får ”slänga-radion-ut-genom-fönstret-känslor” när jag hör reklamen, men det brukar oftast hjälpa att bara byta station, ett tag i alla fall.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑