Jag vaknar sista dagen med en klump i halsen. Det är alltså bokstavligen en klump i halsen, den gör ont. Inte igen, nu är jag less på vår sjukstuga.

Högvis med amerikanare och turister från andra länder dräller in på hotellet de sista dagarna, allt blir ganska stökigt. Vi får stå i kö till frukostmatsalen för att det är så mycket folk. Ungefär där går min gräns, frukosten är helig! 

Jag tror att jag retar på mig småsaker för att jag ska ha en ursäkt till att vilja åka hem. Den stora anledningen till att jag kan tänka mig att åka hem är för att slippa fukten, jag längtat verkligen till min säng med torra sängkläder. En torr kudde. 

Mexico – vi är inte färdiga med varandra, vi kommer tillbaka.