Igår var jag ett mentalt vrak! En helg med ungarna och jag har sju nya rynkor, ganska säkert. Då hjälper det inte att veta att Kenny bott på hotell i Karlstad och bara suttit av tid i väntan på finväder för att kunna flyga i Aerobatic SM, som dessutom aldrig kom. Vädret alltså, för det hade vi kvar här hemma i Stockholm.

Hur har alla andra föräldrar lyckats överleva barn nummer två? En lite gnälligare variant och en annan ganska mycket argare unge? Vad är hemligheten? Att ha ett barn är ju en walk in the park. Det är så jag kommer ihåg det just nu i alla fall, min nuvarande sanning. Men rynkorna som redan fanns innan Tuva måste ju ha kommit någonstans ifrån också.

Kämpa Solan, kämpa! Heja mig!