Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Etikett

trots

Jag blev med tonåring!

Jag hör mellanmonstret vråla redan innan dörren öppnas in mot hallen. En sån dag alltså. 

Felix har slutat sova på dagis nu och det är en kamp varje dag att lyckas köra hem, de sju minuterna det tar, utan att han somnar i bilen. Om han somnar så blir han ett litet monster när man väcker honom, om han ens bara fått nicka till och så lite hunger på det…

Han vill INTE ta av sig skor eller ytterkläder. Han vill INTE att jag säger hej. Han vill INTE sluta jonglera med matkassen, han vill INTE äta. ”Stå inte där”, ”gå inte”, ”prata inte” osv. När vi tröttnar på hans domderingar så börjar han vråla och då bär vi in honom i sovrummet.

Medan jag sitter i dörröppningen och väntar på att han ska lugna ner sig så kör vi den vanliga maktkampen. – Du bestämmer inte mamma! – Jo Felix, jag är mamma och bestämmer över barnen. Repeat 16 gånger. Mitt i allt så slänger han ur sig: du bestämmer inte över mig! Det är mitt liv, inte ditt!

Va? Jag skrattar naturligtvis, hur ska jag kunna låta bli?! Min treåring säger åt mig, på rätt ställe, att det är hans liv! Han blir ännu argare för att jag skrattar. DET VAR INTE ROLIGT!

Var kommer det ifrån? Säger barnen så på dagis? Vem är den här lilla kluriga killen framför mig?

Idag kom han hem, snäppet gladare, med en stor finne under näsan. Blev han tonåring över natten?

0

Arg dygnet runt!

Runt halv fyra i natt så vaknade Felix och sa: -Nu är jag uttråkad, vem vill gå en rond med mig?

Nej, det sa han inte, han sa: -Jag är jättetörstig. Alltså gav jag honom vattenflaskan men då blev han arg eftersom ”han skulle själv”. Så jag ställde tillbaka vattenflaskan som stod på nattduksbordet, 20 cm från mig, så att Felix kunde gå ner från sängen, gå runt sängen för att hämta flaskan och sen försöka klättra upp i (den nya höga) sängen igen. Väl där så bråkade tydligen pipen med honom för han kunde inte bestämma om den skulle vara öppen eller stängd.

När han tröttnat på flaskan så gav han den till mig som ställde tillbaka den på bordet. Det var förstås också fel så innan han jagade upp sig för mycket så fick han tillbaka flaskan så att han kunde gå ner från sängen, gå runt sängen, lämna flaskan på bordet och sedan försöka klättra upp i sängen igen. Ja ni fattar.

Väl i sängen så försökte han hitta på nya orsaker att vara arg och bestämde sig till slut för att pappa inte fick sova i sängen. ”Han får inte vara med”. Så därför började Felix att sparka på Kenny för att bli av med honom.

Det var förstås oundvikligt att Tuva inte skulle vakna, så Tuva vaknade, skrikandes förstås, jäkligt missnöjd över att bli väckt av Felix skrikande.

Kenny lyfte ut Felix i vardagsrummet där de hade en skrikfest innan Felix gick med på att somna om igen (extremt nerkortad version).

Det är en underdrift att säga att jag kände mig som att jag blivit överkörd av en ångvält när jag gick upp i morse. Jag är så less på de här stora bråken som visserligen kommer lite mer sällan än förut, men fortfarande varje dag. Mitt tålamod behöver semester!

0

BFF!

Jag har precis insett Felix manöver! 

Sedan Felix började på dagis så har han alltid pratat om Julia så fort vi frågat vem han lekt med. Det konstiga är att vi aldrig har sett honom leka med henne och när jag frågat fröknarna (man får kalla dem för fröknar, jag har frågat) så har även de sagt att de inte sett honom leka med Julia.

Nu i höstas så fick Felix, Julia och några andra barn byta till en annan, äldre avdelning och jag tror att jag knäckt nöten nu; varför Felix och Julia faktiskt leker nu på riktigt! När barnen på den nya avdelningen är lite mer främmande för två ”gamla” avdelningskompisar så har Felix säkert sett sin chans att visa framfötterna och stå för tryggheten. Det verkar hur som helst fungera, för nu leker de hela tiden.

– Vet du Felix, bestemor är min mamma.
– NEEEEEEEJ! DU ÄR MIN MAMMA!

– Felix, jag älskar dig! 

– NEEEEEEEEEEJ, JAG ÄLSKAR DEEEEEEEJ!

……Ifall ni undrar om dagens utbrott alltså.

0

Ännu en träningssöndag!

I över en vecka har träningsvärken hållt i sig. Jag var nog inte helt medveten om det förrän jag körde över första guppet idag med crossen, då ömmade det i rumpan. Det är väl kanske inte så mycket träningsvärk egentligen utan snarare att jag studsat upp och ner i sadeln, precis samma onda man får när man rider.

Eftersom det gick hyfsat bra förra gången så trodde jag att det bara var att hoppa upp på ”hästen” igen men idag kändes det svårare att köra. Minsta gas och hojen kastar sig ilsket framåt, jättehäftigt men svårmanövrerat.

I mitten av passet så åkte en kille av och gjorde illa sig. För att vara på den säkra sidan så tillkallades ambulans och han fick åka med den och undersöka sig på sjukhus, men körningen var slut.

Vi funderade på om vi skulle hitta på något men när vi frågade Felix vad han ville göra så svarade han ”åka hem”. Han brukar aldrig säga det, i och för sig så får han inte frågan heller så ofta eftersom vi brukar bestämma vad som ska göras, men det kändes angeläget att åka hem om han önskade det.

Väl hemma så gick jag och Felix ut i trädgården och hängde lite. Plockade löv, låtsasramlade ner för den stora stenen, gjorde lönnäsor, jagade Nisse (NEJ Felix!!) och grävde i sandlådan. När humöret plötsligt svängde och han började kasta sten på mig och skrika så gick jag in med honom skrikandes efter mig. 

Jag och Kenny byttes av så att jag fick en skrikande Tuva och han tog med surmulen på en fyrhjulingspromenad.

Väl hemma så hade vi skrikfest igen när Felix inte fick som han ville. Han är så vansinnigt envis och ger sig aldrig. Nu har jag dock börjat lära mig att inte tappa humöret utan när han sätter igång så får han gå in på rummet, med mig eller Kenny, och så säger jag att han får sitta där och skrika så mycket han vill men om han ska gå ut från rummet så får han sluta skrika. Fast då blir han arg för att jag säger det också. Han sparkas, kastar iväg allt han får tag i, klöser, slår, frustar, blänger argt och skriker på mig och jag förstår inte hur en sån liten människa kan vara så arg?!

När vi kommit över det grälet och det var dags för att sova så brast det för honom igen när han inte fick titta på Pokemon på YouTube när han satt på pottan. 

För att snabbspola framåt så slutade det med att han sittandes i mitt knä somnade i min famn när jag kramade om honom och klappade honom samtidigt som jag talade om hur mycket jag älskar honom. 

För en gångs skull så lät Tuva oss vila resten av kvällen och låg stilla och sov i soffan och lät mig, för första gången på länge, få se slutet på en niofilm! Lyx!

0

Båtliv för cirkusen!

Vilken idyll va?! Familjen samlad i en båt för maximal njutning under ett par varma sensommardagar. Ja det kan man tro.

Kenny har nu tillbringat två och en halv månad med att Blocketsurfa båtar. Vi hade bestämt vilken sorts båt vi ville ha och när Kenny hittade en som uppfyllde alla kriterier så tog vi med oss ett båtproffs som fick följa med och titta på båten. 

I onsdags åkte vi in till stan för att göra affär, och åka båt förstås. 

Felix var all over, hans för närvarande  normala status. Båtnissen verkade inte skitimponerad av vår vilde som skrikandes hängde och klängde i allt under tiden vi skrev papper och fick instruktioner men å andra sidan så hjälpte det oss att få det hela överstökat lite snabbare så att vi kunde dra ut på sjön.

Felix flippade dock ut helt och hållet. Han kan ha haft sin jävligaste dag hittills i onsdags. Absolut ingenting vi gjorde eller sa var bra, det var snarare katastrof! Han var så arg och han skrek och skrek och skrek. 

Vi var mitt i ett storgräl när vi la till vid Brostugan för att lasta på packning som mamma och Peter kom med. När Felix plötsligt fick se mamma nere i båten så kom han av sig lite och då lyckades jag natta honom. Till och med Kenny, som har betydligt mer tålamod än jag, såg helt gråtfärdig ut den kvällen.

När båda ungarna till slut låg och sov bredvid varandra, som små änglar, bankade det plötsligt i båten och en surgubbe vrålade att vi skulle dra för här fick vi absolut inte ligga för natten. Så vi puttrade ut till en vik mitt emot Ängbybadet och la oss för att sova.

Torsdagen och fredagen blev betydligt bättre! Vi fick till och med njuta av finvädret och båten. Eller skeppet! Herregud vad båten är stor! Vi har alltså toalett med dusch, micro, en dubbelsäng fram och en bak, dieselvärmare och ett motorrum som man kan hoppa ner i! Bilden lite längre ner, där vi lagt till vid en uteservering visar ganska bra på hur stor båten är. Helt galet!

Kenny som varit extremt anti till båtliv är nu efter tre dagar på sjön redo att flytta in i båten, han älskar det. Jag med förstås! Jag har suttit bak i båten och tittat ner på vattnet som forsar fram under badbryggan och drömt om nästa sommar då jag ska bada rekordmycket! Åh så härligt!

0

This is your wake up call!


Strax efter klockan sex i morse så vaknar Felix, som vanligt. Han börjar sitt rutinmässiga roterande mys och lyckas som alltid att sätta sina armbågar på ömma amningstuttar och sparka benen i min mjuka mage. Han klappar mig också, väntar och ser ifall jag ”vaknar”. Sen tittar han ifall IPaden ligger på nattduksbordet.

Jag mumlar att pappa har paddan, pappa sover på soffan för han får inte plats i sängen just nu. Felix travar ut till pappa väcker honom och säger att han vill ha välling och sen kommer han in till mig igen, kryper upp i sängen och börjar spela Trip trap träd eller Radioapan i väntan på sin välling.

Jag slumrar fram och tillbaka och väcks då och då av Felix som vill kramas och pussas. Kvart i tio vaknar jag på riktigt och då sitter Felix fortfarande bredvid mig och leker med Radioapan.

Jag blir förskräckt. Över klockan. Men mest över tiden som Felix suttit framför iPaden. Det blir för mycket nu, han håller på att bli beroende, känner jag.

Det är definitivt dags att starta dagen så jag går upp och då brinner Felix helt oväntat av. – Lägg dig, vrålar han. Jag försöker förklara att klockan är mycket och jag vill gå upp och äta frukost men han ger sig inte utan vrålar om och om igen att jag ska lägga mig. Plötsligt slocknar IPaden eftersom den varit inaktiv en stund under vårt ”bråk” och då vrålar Felix ännu värre och bankar på den, som om han försöker ge den första hjälpen. Det skrämmer mig att han blir så arg av att inte få använda paddan så jag bestämmer mig för att vi måste dra ner på det.

Felix är jättearg och skriker massor. Han utmanar mig genom att börja kasta kläder runt omkring sig och stirrar stint på mig med armarna i kors på bröstet för att se vad jag ska göra. Grymtandes. Jag tar inte upp hans kastade handske utan låter honom fortsätta. Men jag är arg.

Det blir en paus i skrikandet när han måste gå och kissa. När han kommer tillbaka är han mest ledsen så då passar jag på att kramas. Kenny gör sitt bästa för att liva upp stämningen och kommer med Felix kallingar på huvudet. Felix är inte så imponerad men när Tuva, som ligger i pappas famn, inser allvaret i situationen och lägger av en ordentlig prutt i pappas ansikte framför Felix, ja då kan han inte hålla sig längre utan skrattar hjärtligt.

Till sist kommer vi igång på ett bättre sätt och Felix får själv bestämma att han hellre vill åka till dagis utan sängen än att stanna hemma och sova?! (Hans egna alternativ alltså). Jag undrar vad jag får möta imorgon.

0

Storebror!

Den här killen går igenom en fas nu, hoppas jag, för om det är beständigt så kommer jag att bli gråhårig. (Nej, jag tror inte jag har några gråa hår än).

Han gör tvärtemot vad vi säger åtta gånger av tio. När vi säger till honom så skriker han rakt ut. Om han för en gångs skull lyssnar på det jag säger så säger han ”förlåt mamma” och går sedan och fortsätter med det han har fått tillsägelse att sluta med.

Varje kväll kämpar vi med att få Felix att tycka det är i alla fall okej att gå och lägga sig men det slutar oftast med tandgnissel ändå.

De ljusa sidorna är att Felix är så klok. För mig som inte är van vid barn så blir jag så imponerad över att den här lillkillen kan så mycket och tänker så smarta grejer själv.

När mamma skulle åka hem idag så sa Felix till henne ”bestemor måste åka till Peter, kör försiktigt”. Det är ju så gulligt så man dör. På mornarna när han och Kenny åker till dagis så kommer han och pussar mig och sen säger han ”måste pussa bebis” och så pussar han henne på huvudet. ”Hej då mamma, ses imorgon”. Det har han snappat upp från dagis.

Han har fått en cykel som han cyklade på idag när vi skulle gå till skogen och plocka blåbär. På vägen hem gick det jättefort och plötsligt körde han rakt in i mig och trillade i backen. Jag hann precis vända mig om för att se när huvudet åkte ner i asfalten. Herregud om han inte haft hjälm!! Det blev två små märken i hjälmen efter stenarna på gatan. De hade suttit i hans huvud om det inte varit för hjälmen. Jag kommer säkert drömma om den här synen flera gånger. Usch och fy!! Min fina pojke ska inte skada sig!

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑