Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Etikett

skrik

Arg dygnet runt!

Runt halv fyra i natt så vaknade Felix och sa: -Nu är jag uttråkad, vem vill gå en rond med mig?

Nej, det sa han inte, han sa: -Jag är jättetörstig. Alltså gav jag honom vattenflaskan men då blev han arg eftersom ”han skulle själv”. Så jag ställde tillbaka vattenflaskan som stod på nattduksbordet, 20 cm från mig, så att Felix kunde gå ner från sängen, gå runt sängen för att hämta flaskan och sen försöka klättra upp i (den nya höga) sängen igen. Väl där så bråkade tydligen pipen med honom för han kunde inte bestämma om den skulle vara öppen eller stängd.

När han tröttnat på flaskan så gav han den till mig som ställde tillbaka den på bordet. Det var förstås också fel så innan han jagade upp sig för mycket så fick han tillbaka flaskan så att han kunde gå ner från sängen, gå runt sängen, lämna flaskan på bordet och sedan försöka klättra upp i sängen igen. Ja ni fattar.

Väl i sängen så försökte han hitta på nya orsaker att vara arg och bestämde sig till slut för att pappa inte fick sova i sängen. ”Han får inte vara med”. Så därför började Felix att sparka på Kenny för att bli av med honom.

Det var förstås oundvikligt att Tuva inte skulle vakna, så Tuva vaknade, skrikandes förstås, jäkligt missnöjd över att bli väckt av Felix skrikande.

Kenny lyfte ut Felix i vardagsrummet där de hade en skrikfest innan Felix gick med på att somna om igen (extremt nerkortad version).

Det är en underdrift att säga att jag kände mig som att jag blivit överkörd av en ångvält när jag gick upp i morse. Jag är så less på de här stora bråken som visserligen kommer lite mer sällan än förut, men fortfarande varje dag. Mitt tålamod behöver semester!

0

BFF!

Jag har precis insett Felix manöver! 

Sedan Felix började på dagis så har han alltid pratat om Julia så fort vi frågat vem han lekt med. Det konstiga är att vi aldrig har sett honom leka med henne och när jag frågat fröknarna (man får kalla dem för fröknar, jag har frågat) så har även de sagt att de inte sett honom leka med Julia.

Nu i höstas så fick Felix, Julia och några andra barn byta till en annan, äldre avdelning och jag tror att jag knäckt nöten nu; varför Felix och Julia faktiskt leker nu på riktigt! När barnen på den nya avdelningen är lite mer främmande för två ”gamla” avdelningskompisar så har Felix säkert sett sin chans att visa framfötterna och stå för tryggheten. Det verkar hur som helst fungera, för nu leker de hela tiden.

– Vet du Felix, bestemor är min mamma.
– NEEEEEEEJ! DU ÄR MIN MAMMA!

– Felix, jag älskar dig! 

– NEEEEEEEEEEJ, JAG ÄLSKAR DEEEEEEEJ!

……Ifall ni undrar om dagens utbrott alltså.

0

Fördriver tiden för att undvika skriken.

Jag är sansad igen. Min less-morgon gick över förvånansvärt snabbt, kanske behövde jag bara få ur mig lite skit. Men visst är jag fortfarande less på skriken, det går inte att komma ifrån.

Igår när hon höll på och gnällde som mest så klädde jag på mig och drog till närmsta shoppingcentrum, när det är liv och rörelse runt omkring så kan hon sova i timmar, kan alltså, om hon vill.

Jag har inte ens börjat med barnvagnspromenader eftersom de småturer jag testat har resulterat i att jag förvandlas till en svettig mamma som stressar upp sig över sitt skrikiga barn. Hur kan man inte tycka om att åka vagn? Hur kan man inte tycka om att sitta i babybjörn, eller bärsjal? Hur kan två barn vara så olika varandra?!

Felix och jag fick en mysig stund för oss själva igår i alla fall. Visserligen så höll han på att fastna med IPaden men när internet slutade att fungera (man får ta till alla medel som finns till hands) så gick han med på att ta en fyrhjulingspromenad med mig. 

Vi åkte till den lilla stranden och plockade ekollon som vi matade hajarna under bron med. Just nu är det så fantastiskt fint ute med alla härliga färger på träden, men jag lämnade mobilen hemma så jag har inte en endaste bild på den fina omgivningen eller vår fina stund tillsammans.

0

Ännu en träningssöndag!

I över en vecka har träningsvärken hållt i sig. Jag var nog inte helt medveten om det förrän jag körde över första guppet idag med crossen, då ömmade det i rumpan. Det är väl kanske inte så mycket träningsvärk egentligen utan snarare att jag studsat upp och ner i sadeln, precis samma onda man får när man rider.

Eftersom det gick hyfsat bra förra gången så trodde jag att det bara var att hoppa upp på ”hästen” igen men idag kändes det svårare att köra. Minsta gas och hojen kastar sig ilsket framåt, jättehäftigt men svårmanövrerat.

I mitten av passet så åkte en kille av och gjorde illa sig. För att vara på den säkra sidan så tillkallades ambulans och han fick åka med den och undersöka sig på sjukhus, men körningen var slut.

Vi funderade på om vi skulle hitta på något men när vi frågade Felix vad han ville göra så svarade han ”åka hem”. Han brukar aldrig säga det, i och för sig så får han inte frågan heller så ofta eftersom vi brukar bestämma vad som ska göras, men det kändes angeläget att åka hem om han önskade det.

Väl hemma så gick jag och Felix ut i trädgården och hängde lite. Plockade löv, låtsasramlade ner för den stora stenen, gjorde lönnäsor, jagade Nisse (NEJ Felix!!) och grävde i sandlådan. När humöret plötsligt svängde och han började kasta sten på mig och skrika så gick jag in med honom skrikandes efter mig. 

Jag och Kenny byttes av så att jag fick en skrikande Tuva och han tog med surmulen på en fyrhjulingspromenad.

Väl hemma så hade vi skrikfest igen när Felix inte fick som han ville. Han är så vansinnigt envis och ger sig aldrig. Nu har jag dock börjat lära mig att inte tappa humöret utan när han sätter igång så får han gå in på rummet, med mig eller Kenny, och så säger jag att han får sitta där och skrika så mycket han vill men om han ska gå ut från rummet så får han sluta skrika. Fast då blir han arg för att jag säger det också. Han sparkas, kastar iväg allt han får tag i, klöser, slår, frustar, blänger argt och skriker på mig och jag förstår inte hur en sån liten människa kan vara så arg?!

När vi kommit över det grälet och det var dags för att sova så brast det för honom igen när han inte fick titta på Pokemon på YouTube när han satt på pottan. 

För att snabbspola framåt så slutade det med att han sittandes i mitt knä somnade i min famn när jag kramade om honom och klappade honom samtidigt som jag talade om hur mycket jag älskar honom. 

För en gångs skull så lät Tuva oss vila resten av kvällen och låg stilla och sov i soffan och lät mig, för första gången på länge, få se slutet på en niofilm! Lyx!

0

This is your wake up call!


Strax efter klockan sex i morse så vaknar Felix, som vanligt. Han börjar sitt rutinmässiga roterande mys och lyckas som alltid att sätta sina armbågar på ömma amningstuttar och sparka benen i min mjuka mage. Han klappar mig också, väntar och ser ifall jag ”vaknar”. Sen tittar han ifall IPaden ligger på nattduksbordet.

Jag mumlar att pappa har paddan, pappa sover på soffan för han får inte plats i sängen just nu. Felix travar ut till pappa väcker honom och säger att han vill ha välling och sen kommer han in till mig igen, kryper upp i sängen och börjar spela Trip trap träd eller Radioapan i väntan på sin välling.

Jag slumrar fram och tillbaka och väcks då och då av Felix som vill kramas och pussas. Kvart i tio vaknar jag på riktigt och då sitter Felix fortfarande bredvid mig och leker med Radioapan.

Jag blir förskräckt. Över klockan. Men mest över tiden som Felix suttit framför iPaden. Det blir för mycket nu, han håller på att bli beroende, känner jag.

Det är definitivt dags att starta dagen så jag går upp och då brinner Felix helt oväntat av. – Lägg dig, vrålar han. Jag försöker förklara att klockan är mycket och jag vill gå upp och äta frukost men han ger sig inte utan vrålar om och om igen att jag ska lägga mig. Plötsligt slocknar IPaden eftersom den varit inaktiv en stund under vårt ”bråk” och då vrålar Felix ännu värre och bankar på den, som om han försöker ge den första hjälpen. Det skrämmer mig att han blir så arg av att inte få använda paddan så jag bestämmer mig för att vi måste dra ner på det.

Felix är jättearg och skriker massor. Han utmanar mig genom att börja kasta kläder runt omkring sig och stirrar stint på mig med armarna i kors på bröstet för att se vad jag ska göra. Grymtandes. Jag tar inte upp hans kastade handske utan låter honom fortsätta. Men jag är arg.

Det blir en paus i skrikandet när han måste gå och kissa. När han kommer tillbaka är han mest ledsen så då passar jag på att kramas. Kenny gör sitt bästa för att liva upp stämningen och kommer med Felix kallingar på huvudet. Felix är inte så imponerad men när Tuva, som ligger i pappas famn, inser allvaret i situationen och lägger av en ordentlig prutt i pappas ansikte framför Felix, ja då kan han inte hålla sig längre utan skrattar hjärtligt.

Till sist kommer vi igång på ett bättre sätt och Felix får själv bestämma att han hellre vill åka till dagis utan sängen än att stanna hemma och sova?! (Hans egna alternativ alltså). Jag undrar vad jag får möta imorgon.

0

Primadonnan?!

Hon ser så snäll och söt ut men under den där lite prickiga huden så döljer det sig en tjej med bestämda åsikter.

På kvällen börjar hon bli ganska gnällig och ju senare det blir desto högre skriker hon. Jag oroar mig för att hon har magknip och blir otroligt frustrerad över att inte kunna göra något annat än att bära runt på henne tills armarna värker, och svetten rinner, allt för att hon ska vara nöjd. De få minuter som hon slumrar till är fantastiska, om det inte sammanfaller med Felix mardrömmar förstås för då vaknar Tuva i samma stund som jag lägger ner henne för att gå till sovrummet och trösta Felix.

Men till saken! Jag tror att Tuva bara driver med oss. När skriken inte upphör så går vi och lägger oss i sängen och då somnar hon nästan direkt. Hon skulle knappast göra det om hon hade ont i magen ju, så jag tänker att hon vill att jag ska gå och lägga mig tidigare? Typ när hon börjar skrika? 

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑