Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Kategori

Vardag

Båtliv – Brunskär

Vi lämnade Sandhamn runt lunch i tisdags och tuffade mot en naturhamn som vi fått tips om att den skulle vara fin.
Nu hamnade vi visserligen inte i den naturhamnen och jag vet inte varför heller men det berodde inte på oss i alla fall.
Om vi hade åkt enligt mina inknappade koordinater så hade vi i och för sig också hamnat fel, det var tydligen destinationen på den plats som tipsaren befann sig på när han skickade tipset som jag knallat in.

Vi åkte efter våra vänner in i en vik och GPS'en varnade för grund överallt. När vi stannade till ett ögonblick för att ta reda på var vi skulle åka så sa det plötsligt donk i botten och motorn stannade. Hoppsan, ett grund.

Vi lyckades ta oss ut från minfältet och lägga till vid en klippa. Kenny satt och hyperventilerade till han hade möjlighet att stoppa ner huvudet för att kontrollera att propeller och drev såg bra ut, vilket det faktiskt gjorde.

Felix sprang nu runt på de hala klipporna i upptäcksfärd och det dröjde inte länge innan det sa plums och skrik på hjälp hördes nedanför båten. Jag förstår hans rädsla, det var 16 grader i vattnet, så jag drog snabbt upp honom på land. Han hade såklart flytväst på sig men det hjälper föga mot kylan och överraskningen att hamna i vattnet förstås.

När det blev kväll var Felix övertrött de luxe men eftersom vi lovat honom att grilla marshmallows så fick sömnen komma i andra hand. Han klämde i sig ett par stycken tills han plötsligt såg konstig ut i ansiktet och kompisens barn skrek; han har satt i halsen.

Av ren reflex så dunkade jag honom i ryggen i samma ögonblick som jag insåg vad det var för minspel Felix faktiskt hade… Uuuuuuhäääää, så kom kräket.
-Mamma, jag hade för mycket mat i magen".
-Japp…men nu har du löst det…

När barnen somnat på kvällen så har vi en liten stund då allt är tyst och lugnt, innan vi somnar av utmattning. Det är bara Tuvas tuttmun som smackar i luften och Felix tunga andningar som hörs (innan Kenny börjar såga ordentligt). Den stunden är så ljuv! ❤️


Båtliv – Sandhamn

I söndags kväll åkte vi till båten. Vi hade precis fått leverans av fyra jämtländska kycklingar till vår höna som vägrat sluta ruva efter fem veckor på tomma ägg, innan vi packade ihop och drog.

Kenny föreslog att vi skulle sova i båten i vår hemmahamn och jag svarade "absolut inte, det tänker jag inte göra. Man sover inte i hamnen!".

När vi fått ungarna att sova och allting var inpackat i skåp och lådor så hade klockan passerat elva på kvällen, så vi sov i båten.

Våra vänner var ute i Sandhamn och väntade på att vi skulle dyka upp så när vi ätit frukost och fixat i ordning alla med kläder och tandborstningen så styrde vi kosan ut mot ön.

Gästbryggan i Sandhamn var fullbelagd. Vi blev mötta av en kille i gummibåt som var någon slags "entrévärd"; "stanna här ute så kommer jag tillbaka när det finns en plats ledig".

Efter en kvart kom han tillbaka och visade oss ett pyttelitet hål mellan ett par båtar. Med hjälp av båtfolk runtomkring så kom vi in i det lilla hålet utan att köra in i någonting. Men ett par tampar hade vi kanske kunnat förbereda innan vi gick in.

Felix vad supernöjd där han sprang runt och fångade fisk i håven med sina kompisar och vi var nöjda över att kunna släppa ögonen på honom för en stund och bara koppla av. Det finns hopp, även för oss.

Semesterstart!

Nu har även Felix fått flyga med Kenny. Vi hade en skön sommardag i förra veckan med besök av bror med barn och några kompisar med deras barn.

Felix kusin Wille fick se filmen där jag flyger upp och ner och ut och in och blev heltänd på att få prova på så då åkte vi ut till flygfältet för att ta en tur.

När Wille kom tillbaka ner, väldigt nöjd över flygturen, så ville Felix också testa. Han har tidigare hoppat av så fort man spänner fast honom i sätet men nu höll han ut.

Flygturen gick bra och han skötte sig kanon. Betyget var att det var roligt "men man får inte flyga upp och ner pappa".

Husbygge på is!

För en vecka sedan så lämnade vi in bygglovsansökan igen. Den här ansökan innehöll alla de förändringar som behövdes för att Fiskarheden ska kunna bygga huset och för att vi ska kunna bo i huset. Det var en hel del förändringar och rättelser som behövde göras på de gamla ritningarna som nu är korrigerade.

Nu hoppas jag att kommunen handlägger vårt ärende supersnabbt så att vi får börja någon gång men med vår tur i det här projektet så lär det väl dröja. Fan vad jag vill ha huset nu!

2017-07-05 Tuva med hjälm

https://youtu.be/t2NrNzK0f3I

Båtliv – när det blir oväntat bra!

Ni vet en sån där fredag när solen skiner och ingenting är bokat, och man drar ut på en spontantripp på sjön med kompisar. Damerna delar på en flaska bubbel och barnen sköter sig. Man lägger till i Vaxholm och äter en god middag och barnen varken skriker eller bråkar. En sån fredag hade vi förra veckan och känslan av den lever kvar än.

Kullerbyttor bland moln!

Sedan Kenny köpte in sig i aerobatic-flygplanet så har vi slutat att flyga (han flyger förstås fortfarande). En gång för två år sedan så flög vi i planet och gjorde några rollar men sedan har det varit tyst på den fronten.

I lördags så var det dags igen. Kattis flög med Kenny och jag flög med Andrew i hans lilla och snabba flygplan.

Vi gjorde konster som jag inte trodde var möjliga med ett flygplan, trots att jag förstås har sett det innan, men det är så overkligt att sitta inuti planet som gör dessa konster. Pilot Andrew var grym! Vi loopade, rollade, flög rakt upp mot himlen och rakt ner mot marken. En minus G och fem plus G, fick jag pröva på. 

När vi flugit i en kvart och vi höll på att snurra runt ett moln så började jag känna mig varm och lite obehaglig. Jag mådde inte illa men skulle kanske ha gjort det om vi hade fortsatt. 

Det blev en formationsflygning med Kenny på ena sidan, vi på andra och deras kompis i mitten, tillbaka till flygfältet.

Vilken grej va?!

Klicka här för att titta på flygningen!

2017-07-03 En nattning av Felix

(Det är ingen bild, men höj ljudet)

https://youtu.be/LJN5yD66rtE

En klaustrofobisk midsommardröm!

Nu för tiden behöver man tänka till när högtider är i antågande. Alla de här ”viktiga” dagarna som man förut kunde låta passera obemärkt förbi ska man nu skapa traditioner för.

Men, eftersom mamma och Peter lånade med sig Felix upp till Dalarna över midsommar så lät vi traktens invånare dansa själva runt midsommarstången. Vi var där förra året, då Tuva var precis nykläckt. Det duggregnade och Felix var sur. Han tyckte det var okej att titta på de som dansade i ett par minuter och sen ville han gå hem. Han ville absolut inte vara med och sjunga och dansa i alla fall.

Kenny och jag var också lite griniga på varandra i år, efter någon av alla meningslösa konflikter som vi aldrig löser. I bakvattnet av det så packade vi ihop några kassar och begav oss mot båten för att utnyttja tillfället av lite lugn.

Efter ett stopp på Ica Stopp i Täby var vi 1600kr fattigare men med flera kassar godsaker rikare i bagaget. Jösses vad den butiken hade gjort sig till för sina kunder! För plånbokens skull så blir det nog till att handla på vår vanliga Ica i framtiden.

Vädret var skapligt och vi satte kurs på några öar utanför Vaxholm där vi la till för natten och åt upp minst 700kr. 

Under natten så upplevde jag något nytt i mitt liv. Jag vaknade efter någon timmes sömn och hade en obehaglig känsla. Jag kände mig instängd mot väggen i utrymmet under däcket. Jag försökte somna om men vaknade om och om igen tills jag insåg atr det inte skulle fungera. Jag tror jag fick någon slags lightversion på klaustrofobi. Till slut gav jag upp och tog med mig täcke, kudde och Tuva till förpiken där jag sov resten av natten utan några bekymmer. Hm!

Dagen därpå så kom midsommarvädret, regnet öste ner. Där och då så var jag så nöjd över att ha världens största kapell på båten. När vi passerade andra öppna båtar på vägen hem, där folk stod i regnjacka och försökte undvika vind och vatten så satt vi i T-shirt med värmen på inne under vårt kapell. 

Något ska man väl ha för alla pengar vi lagt ut.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑