Efter 23 år på samma jobb så tog det plötsligt en dag slut, det roliga.

Alla fina, härliga minnen och otroliga upplevelser var på väg att bli just minnen och det som låg framför mig var inte den framtid som lockade mig längre. Kändes inte kul.

Så jag gjorde slut. 

-Jag är ledsen men ni är inte bra för mig nu. Vi vill utvecklas åt olika håll och vi ger inte varandra energi längre. Men vi kan väl fortfarande vara vänner?

För stunden så tänker jag att världen ligger framför mina fötter och jag är fri att göra vad jag vill.

Jag KAN göra precis vad jag vill eller göra ingenting alls!

Sen så skriker barnen och jag landar i verkligheten där jag är fjättrad till skolskjutsar, mulle, tisdagsläxor och oändliga tandborstningar. Jag kan inte alls göra vad jag vill! 

Jag är fri mellan 8 och 16, resterande tid kan jag knappt klara av ett telefonsamtal utan att bli avbruten eller vara behövd av katten, barnen eller Kenny.

Men jag kan i alla fall välja var jag ska vara mellan 8-16 (17?) framöver, vilket mitt nästa jobb ska bli, var jag ska lägga mitt engagemang och min framtid. 

Ja, om de vill ha MIG förstås!