Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Om jag har räknat rätt nu så har vi bott på nio olika hotell under de här, nästan sex veckorna.
Jag sa till Kenny innan vi åkte att jag inte ville hoppa runt och leva i ryggsäck under semestern men jag får nog inse så här i efterhand att jag har påverkat mest när vi ska flytta.

Kennys stora skräck är att boka en resa med hotell hemifrån och komma dit och inse att han inte trivs. Och vi kan nog konstatera att jag är ganska rastlös av mig också, så sex veckor på ett och samma ställe hade jag nog inte klarat.
Det kan förstås bero på att vi inte har hittat det här smultronstället än men det är svårt att sia om.

Om vi skulle göra om resan igen så skulle vi nog åka tillbaka till Koh Tao ett tag eftersom Kenny blev superförtjust i ön, jag är fortfarande nyfiken på att se mer av Koh Phangan, och sen är vi överens om att vi skulle åka till Koh Lanta.
Sen ser jag förstås fram emot att Felix blir lite äldre så att han kan förstå och uppskatta alla äventyr han får vara med om.

Igår på akvariet så tänkte jag lite på hur han upplevde besöket. Jag tror att han tyckte det var superkul att vara där men frågan är hur länge det stannar i hans minne. Å andra sidan så spelar det kanske ingen roll, för han hade ju roligt under tiden vi var där.

Frukostbuffé! We love it!
Visseligen så går jag och plockar ihop samma saker som jag skulle ha beställt till frukost men jag får välja själv hur mycket eller lite jag vill ha.

Solen skiner ju i Bangkok förstås, ett hån mot semesterorterna vi befunnit oss i de senaste två veckorna, så därför gick vi till poolen efter frukosten.

Poolen är stor och ser jättehärlig med alla skyskrapor i bakgrunden, men den är förstås skitkall! Sådär kall så att Felix gapskriker när man doppar honom.
Han ville istället springa runt och pilla på allt och förstöra saker till Kennys stora förtjusning, som sprang efter och lagade.

En timme sov han i solstolen innan det var full fart igen och dags för lunch.

Området runt vårt hotell tycker jag inte är så promeneradvänligt. Det är som sagt stökigt, högljutt och fyllt av trafik.
Vi gick ett tag tills vi kände att vi inte kom någonstans och då tog vi en tuktuk. I den här staden är en tuktuk en trehjulig blandning av bil och moppe. Jag ska ta en bild så att ni får se.

Felix blev som vanligt skitförbannad när vi skulle kliva av. Han önskar sig förresten en egen moppe av tomten, tror jag.

Vi klev av vid Siam square, ett stort område med flera shoppingcentrum. Det var inte lätt att välja lunchrestaurang för det kryllade av dom men till slut valde vi en japansk.
Felix var tokhungrig men tystnade när han fick en skål majs som förrätt.
Jag åt sukiyaki och Kenny grillade kött på bordet. Det var supergott och vi hade kunnat sitta där och äta länge om Felix inte tröttnat när han var mätt.

När vi satt och åt på restaurangen så såg vi en skylt som det stod Siam Ocean World på och eftersom våra vänner varit där och lagt upp lite roligar bilder därifrån så bestämde vi oss för att kolla in det.

Det kostade oss 500kr att gå in men jösses vilket häftigt akvarium!
Dom hade alla möjliga stora och små fiskar och det var riktigt fina omgivningar, vi blev imponerade.
Felix var helt tokspeedad och sprang runt som en iller och pekade hit och dit samtidigt som han skrek ”uuuuh ”.

I en sektion så var det en stor tank med fiskar och hajar under oss och man fick titta på dom genom glasgolvet. Det tyckte Felix var jättekonstigt, han stod på kanten mellan vanliga golvet och glasgolvet och tittade frågande på mig som stod ”mitt ute i vattnet”.

Vi var där i kanske två timmar innan vi kom ut.
Lagom till att vi åkte upp i shoppingcentret igen så hade Felix somnat.
Vi traskade runt på en våning som hade allt i matväg och det var väldigt spännande att se. Det skulle vara kul att ha något sånt här stort komplex i Stockholm, bara för upplevelsen om inte annat.

Det blev dock ingen speciell shopping. Centret som vi var i var väldigt fint med många märkesbutiker som Prada, Louis Vuitton och så vidare, inte för mig alltså.
Jag hittade dock några butiker med intressanta kläder men dom var dyrare än hemma. Min jacka som jag köpt i London var 400kr dyrare här.

När Felix vaknade så åkte vi upp till våningen för barn.
Det fanns allt för barn där!
Medan Kenny och Felix satt och lekte på leksaksavdelningen så gick jag runt bland leksaker och kläder.
Jag hade säkert kunna shoppa hur mycket som helst, men det var som sagt dyrt och det var ett för stort urval.

När klockan närmade sig tio så tog vi, till Felix stora förtjusning, en tuktuk tillbaka till hotellet.
Städpersonalen hade hjälpsamt nog ställt in en tvättställning på rummet så att jag kunde hänga upp vår tvätt. Så lyxigt med en tvättmaskin på rummet! (Det känns nästan lyxigare än att lämna bort tvätten konstigt nog)!

PS. Om ni tycker att jag stavar konstigt och fel ord kommer upp ibland så är det för att jag och min telefon inte riktigt bondat än.

Jag har glömt att berätta att Felix trillade i fiskdammen!
Hotellet har en fiskdamm som är cirka 100 meter bred och en och en halv meter djup. Djupet vet vi eftersom nyfiken-i-en-strut-Felix lekte för nära kanten och plötsligt sa det plopp och han trillade i, men han blev uppdragen av Kenny inom tre sekunder.
Jag skulle önska att han kunde sluta att stressa upp mig genom att göra såna saker.

Vi lämnade hotellet efter frukosten i alla fall. När vi skulle checka ut så satt receptionisten och väntade på oss och bredvid henne så stod det ett trasigt dricksglas, som jag kände igen ifrån vårt rum.
Jag fick direkt en sån där känsla av att vi gjort något fel och nu skulle vi få stå till svars för det.

Mycket riktigt så påstod hon att vi hade haft sönder glaset och att vi skulle betala för det.
Jag blev förstås sur och jag frågade inte ens vad glaset kostade för jag tänkte inte betala det av princip.
Efter mycket tjafs fram och tillbaka där vi förklarade om och om igen att vi inte haft sönder det där jävla glaset så gav hon sig och vi kunde lämna stället med ett sista dåligt intryck.

När vi stod i hamnen och väntade på färjan och tittade ut över ett betydligt lugnare hav än häromdagen så fick jag lite ångest över att vi snart ska åka hem.
Jag tycker inte om avslut och jag kunde inte låta bli att tänka att det var sista gången vi badat i det fantastiska havet och att vi kunde ha stannat längre om vi velat, saker vi borde ha gjort osv, ja såna där känslor som jag alltid får.

Ön såg otroligt fin ut när båten drog från hamn och jag kände att den har nog väldigt mycket mer att bjuda på än ett undangömt hotell med kalla pooler.

När vi kom till Koh Samui så åkte vi buss till flygplatsen. Felix hade på sig en badblöja eftersom de vanliga blöjorna var slut och vi tänkte att vi skulle göra slut på badblöjorna. Nu har inte jag läst på om funktionen på dom men man kan säga att när Felix kissade, sittandes på mig, så rann det bara rakt igenom, vilket gjorde att vi båda två blev blöta (och luktade troligtvis kiss..!).

På flygplatsen så blev vi bokade på ett plan till Bangkok som skulle gå om 40 minuter så det fanns ingen tid för shopping, vare sig av onödiga prylar eller av blöjor.
Men när Felix pinkade ännu en gång, genom den nya badblöjan han fått på sig så kändes det sådär att gå på planet och ha honom i knät.
Som tur var så fanns det en annan barnfamilj som vi fick norpa en blöja av så att vi klarade flygresan i alla fall.

Igår så låg jag och surfade hotell i Bangkok och blev som vanligt så förvirrad av alla olika val så att jag gav upp efter ett tag.

När vi kom till flygplatsen idag så gick vi till en servicedisk och bad om hjälp med hotell. Vi sa att vi ville bo mitt i stan, på ett 4-stjärnigt hotell med pool och då hivade dom fram sina alternativ på hotell.

Det kändes jättejobbigt att stå där och försöka välja hotell utan att veta något om området och endast ha deras bilder som stöd men till slut beslöt vi oss för ett hotell som verkade bra.
Jag var lite rädd för att vi inte skulle bli nöjda med tanke på hur många bra hotell jag sett på hotels.com men när vi kom fram så såg det kanon ut!
Dessutom så hade vi fått ett riktigt bra pris också när vi jämförde med priserna på nätet!

I vårt deluxerum, som vi av någon anledning fick, på 16:e våningen så fanns det en tvättmaskin. Det betyder att jag kan tvätta alla kläder, som vi inte redan lämnat på tvätt, och komma hem utan smutstvätt!

Mot kvällen så gick vi ut och gick i kaoset.
I hotellrummet så ligger delen fem våningar stort varuhus som vi kikade i först, innan vi gick ut i folkstormen.
Alltså herrejösses vilket stök och liv! Människor överallt och stånd längs hela gatorna och vilken ljudnivå på trafiken?!

Jag blev helt kallsvettig och illamående efter en stunds promenad. En pirog till lunch håller mig inte uppe så länge och nu hade blodsockret sjunkit.
Nödlösningen blev Mc Donalds. Inte ett dugg spännande men väl fungerande för att lösa problemet.

Så med ett par nuggets innanför västen så tog vi oss an ett par våningar i shoppingcentret vid vårt hotell innan vi åkte upp till rummet för efterlängtad vila.
Om Felix hade somnat innan klockan elva så hade det kanske fungerat också.

I Thailand skiner alltid solen!
Ja, någonstans i Thailand så gör den nog det men inte just här, förutom en timme eller två.

Det positiva är dock att vi äntligen kommit till ett hotell som har frukostbuffé! We love it!!
Felix har plötsligt blivit hungrig igen och äter yoghurt, frukt, pannkakor, pasta, syltmackor och diverse annat till frukost.
Nu har han lärt sig att dricka ur glas själv också.

På det här hotellet har vi plötsligt hamnat bland massa svenska människor, det har det faktiskt varit väldigt få av innan. Dom vi pratat med verkar dock ganska besvikna över att prognosen för sol ser dyster ut kommande julveckor.

Vi har bestämt oss för att dra till Bangkok imorgon, via Koh Samui. Det här är ett ganska fint hotell och from imorgon så går deras priser upp inför högsäsong och då vill dom ha 1500 kr per natt, vilket vi inte tänker betala. Alltså så drar vi till solen i Bangkok.
Ännu en båttur i höga vågor att se fram emot…denna gång så är det dock en kortare bit att åka.

Larven som Kenny inte kan låta bli att pilla på är en av många som trillar ner från träden vid restaurangen. Jag bad pappa att googla den eftersom personalen säger åt oss att absolut inte röra larverna och fick till svar:
Den finns inte listad bland de 10 dödligaste larverna och ger därför antagligen inte mer än hudirritation. Bangkok Post har 2012 en artikel illustrerad med er larv där man skriver: behandla alla håriga fjärilslarver med samma respekt som en grizzlybjörn med ungar. Spring!

Klockan sju hade jag ställt klockan att ringa på så att vi i lugn och ro kunde packa det sista, äta frukost och checka ut i god tid innan vi blev upphämtade klockan 8:45.

Kvart i åtta så orkade jag öppna ögonen och masa mig upp. Både Kenny och Felix åt frukost på rummet i form av välling och yoghurt men jag tänkte att jag skulle hinna få i mig något vid piren innan båten skulle gå.

När vi kom till piren så var det fullt kaos. Troligtvis så var det extra mycket folk som skulle åka eftersom flera båtturer blivit inställda de senaste dagarna.
Jag försökte hålla en grinig Felix i schack medan Kenny gick för att checka in, vilket det var 100 meter kö till.

Båten skulle gå 9:30 men kom till hamn först någon gång efter tio, då kom den gungandes in mot oss och jag undrade plötsligt om vi gjort ett bra val genom att välja en katamaran i som stora vågorna.

Allt var kaos på bryggan men ombord kom vi men jag är nästan helt övertygad om att dom bokat på för många människor.

Alla sittplatser var upptagna och det var folk överallt men när vi kom upp en våning så fanns det ett litet rum, exklusive room, med många lediga skinnfåtöljer som det kostade 60 kr att sitta i, en självklarhet för oss.
Vågorna var verkligen enorma och dom kom från sidan och besättningen gick och delade ut spypåsar.
Kenny frågade om jag var sjösjuk vilket jag svarade att jag naturligtvis inte var men däremot så tyckte jag att vågorna var lite läskiga och var därför lite rädd.

Felix tyckte det var superkul under en längre tid att sitta i stolen och gunga fram och tillbaka och satt och skrattade över vågorna.

När vi kommit en bit ut på havet och jag såg vågorna utanför fönstret bytas ut mot himmel om vartannat så mådde jag plötsligt riktigt illa.
Utan att ha bett om det så dök plötsligt en svart spypåse upp framför mig och när jag kände av plastlukten så ja, då kom det!
Jag undrar om hade mått illa om jag fått frukost i mig, jag har ju aldrig varit sjösjuk förut trots mycket spenderad tid på båtar.
Men å andra sidan så känner jag hur det fortfarande gungar nu är, tio timmar senare.

Fram till Koh Phangan kom vi till slut och då var Felix rejält trött och uttråkad och tyckte inte det var ett dugg kul att vi var tvungna att ligga utanför hamn i säkert en halvtimme innan vi kunde lägga till av någon anledning.

Vi hade redan igår bestämt vilket hotell vi skulle åka till. Vi hade hittat det på hotels.com men inte vågat boka det eftersom vi var osäkra på om båten skulle gå.
På hemsidan så ville dom ha 500kr för en poolvilla.

Receptionisten var inte ett dugg intresserad av att matcha det priset och sa i princip ”jaha, boka på nätet då”.
Så efter att vi hade fått koder till deras wifi så gick vi in på hotels.com och bokade en poolvilla och två minuter senare så hade receptionisten fått bokningen. (Jag måste gå in och googla hur hotels.com fungerar egentligen för att förstå proceduren).

Rummet och hotellet var superfint. Vår villa är 77 kvm stor och har en stor altan med en egen pool.
Dessutom så ser stranden ut att kunna vara superfin om vågorna bara drar vidare.

Det blev en lugn eftermiddag och kväll, lite tagna efter båtresan.
Imorgon hoppas jag på finväder. Hoppas hoppas hoppas!

Idag var det en riktigt tråkig dag, vädermässigt. Det var tunga gråa moln som hängde över ön precis hela dagen och vinden härjade idag också.
Det kan ha varit första dagen som jag inte badade.

Kenny hade idag bestämt sig för att hans öra var friskt nog för att genomföra dag två (av två) av fridykarkursen, så när jag fått frukost i lugn och ro så lämnade han oss för sitt äventyr.

Felix var som vanligt vid den här tiden efter frukosten trött och pipig (eftersom han vaknar för tidigt!) så jag satte honom i vagnen och gick en promenad för att han skulle somna.
Vi gick hela strandpromenaden fram och tillbaka och eftersom Felix vägrar att missa något så somnade han inte förrän vi kom tillbaka till rummet där det inte hände något spännande.

När Kenny kom tillbaka med båten vid två så stod vi och väntade på honom vid stranden. Han var hur nöjd som helst efter att ha lyckats dyka ner till 20 meter och hans öra höll!
Så nu är han certifierad fridykare också. Jag tror att han samlar på certifikat!

Tillbaka på hotellet så lekte Felix vid poolen. Han stod och kastade stenar i poolen och tittade på oss efter varje kastad sten och flinade.
Han var inte helt försiktig när han lekte runt kanten till poolen trots åtskilliga fy-fingrar från oss.
Så mitt under vårt FaceTime-samtal med Kattis så trillade han som väntat i poolen, så Kattis också fick se.

Han försökte få tag på kanten och klarade det nästan men vi hjälpte honom förstås.
Han fick inte ens en kallsup men blev nog väldigt rädd, vilket förhoppningsvis har lärt honom något.

Till kvällen så gick vi och köpte en båtbiljett till Koh Phangan imorgon. Vi tänkte att det blir en bra, sista anhalt innan vi flyger från grannön Koh Samui till Bangkok.

Koh Phangan är en ganska stor ö jämfört med den här ön och nu hoppas jag på ett par lugna dagar med mycket bad på fina stränder!
Det enda som kan ställa till det för oss nu är vädret för tydligen så var det flera färjor som ställdes in idag och enligt prognosen så ser det inte bättre ut imorgon.
Vi får se vad som händer.

Den här killen vaknade upp som den ”vanliga” Felix igen. Pigg och full av bus!
Vi bestämde oss för att åka till en snorkelstrand på den östra sidan av ön.
Om det inte hade varit för att de var så höga vågor så hade vi tagit en longtailbåt och eftersom vi inte var säkra på vilken strand vi ville till så hoppade vi över taxialternativet också.
Att hyra en moppe var helt enkelt billigast och smidigast.

Så vi hyrde en moppe till Felix stora förtjusning. Han är helt frälst i att åka moppe, trots att vi inte gjort det mer än en gång på den här ön.
Men så fort vi stannar så blir han jättearg och skriker rakt ut! Ska barn ha sånt här humör?!

Vi tänkte att vi skulle åka till den stranden som vi tog moppen till i början av vistelsen på ön. Det var en superfin vik med både bad- och snorkelmöjligheter, men redan på utkiksplatsen över viken så såg vi att vinden låg hårt på stranden.

Även den här stranden, där man nästan var garanterad att se hajar, var omöjlig att snorkla på och bada också om man nu inte gillar vågor. Vi verkar ha lite otur med vädret nu när vi väl ”kommit igång” för det har varit rätt starka vindar dom senaste dagarna.

Alltså blev det en dag med sightseeing! Vi puttrade fram utan någon brådska och tittade på det spännande landskapet.
Vi stannade på sydspetsen och letade oss ner för massor av trappor till ett hotellområde där vi åt lunch och passade på att löna barnpoolen för att Felix skulle få leka av sig.

Det här är nog första semestern som jag inte ”haft tid” att sola men jag kommer inte att vara vitast hemma ändå!

Fötterna har definitivt fått färg men vilken färg det fått efter att ha traskat runt, barfota, på gatorna går ju att dividera om.