Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Kategori

Resa

Trams utan tanke!

Man kommer till Thailand och slås av det fantastiska landet. Kenny går runt och myser och upprepar sitt mantra: Thailand är bäst! Thailand är bäst! Så funderar man på varför man faktiskt åker hem härifrån. Sen går man på en random restaurang och kommer då på hur jobbigt det KAN vara.

Jag pekar i menyn där det står Kids drink, Italan soda, rasberry. Tre minuter senare kommer servitören ut med en skål med tre kulor jordgubbsglass.

Nej nej nej, ”drink” påpekar jag och pekar i menyn igen. Soda? Han fattar ingenting. Okej, vi går på det från ett annat håll. Can you make a milkshake instead? Milk? And this ice cream?

Han kommer tillbaka med skålen. Han har hällt lite mjölk i skålen. Okej, han är inte ens med på att vi snackar dricka. Kenny börjar hacka glassen i bitar för att göra en milkshake. Can we have a spoon?

Han kommer in igen, med en platt glassked. Jag gestikulerar vilt nu. Försöker få honom att förstå att man inte kan få upp glass-sörjan med en platt sked. Han förstår inte. Han gör som Thailändare gör när de inte förstår, han säger yes och går därifrån. Felix får mitt sugrör.

När Felixbekymren är lösta beställer vi mat. Kenny kommer på efter att han precis har beställt att han vill ha ris till sin soppa också och beställer det. Två sekunder senare får han en tallrik med ris men maten är inte klar på långa vägar. 

Alla kan ju göra fel och ha svårt att förstå men det jag saknar är det logiska tänkandet. Jag saknar det extra mycket när jag är hungrig och inte orkar tramsa.

Förutom det här så har vi det toppen! Vi bytte rum igår till ett rum med poolaccess, vilket betyder att poolen börjar på vår balkong. Det är faktiskt helt fantastiskt skönt! Men stranden går inte av för hackor heller så vi varvar godbitarna och njuter allt vad vi kan.

Så helt plötsligt simmar min 3-åring!

Felix simmar

Flytten!

Vi kan ju omöjligt bo på ett och samma ställe två veckor i rad, däremot så har vi bestämt på förhand att det ska bara slappas den här gången, så vi ska inte flänga runt lika mycket som vi brukar. Jag har för mig att vi bodde på 11 olika hotell när vi var i Thailand sist, dock under sex veckor, men ändå.

Vi beslöt oss för att åka till Khao Lak när våra förbokade hotellnätter var slut i Bang Tao. Resan tog cirka en och en halv timme med en helt okej taxichaufför. 

Hotellet vi kom till nu är superfint också, med strandläge på en lugn och fin strand utan några försäljare eller vattenaktiviteter. Turen verkar också följa oss för det billiga rummet vi bokat för en natt var upptaget så vi blev uppgraderade igen till ett rum mot poolen.

Fördelen med det här hotellet är att det ligger flera butiker och restauranger i anslutning till området så vi behöver inte äta dyr hotellmat. Det här blir bra!


Blod i pool!

Felix har börjat med Baywatchskaket! Ni vet hur tjejer alltid drar händerna från ansiktet och bakåt i håret när de/vi kommer upp från vattnet? Killar har ju en annan variant där det skakar huvudet fram och tillbaka istället, utan att röra håret. Det lär man sig tydligen vid tre och ett halvt års ålder. 

Det man bör tänka på när man skakar huvudet är att det inte finns något hårt i närheten som man kan slå sig mot, till exempel en badstege. Detta lär man sig också vid tre och ett halvt år. Felix såg lyckligtvis inte blodet som forsade ut ur hans näsa innan Kenny fick det att försvinna i poolvattnet. Nu väntar jag bara på att han ska få brottarnäsa och blåtiror på båda ögonen efter smällen. Har vi tur så slipper han.

När Felix försöker slå ut sina tänder så hållet Tuvas på att växa ut. Tänderna nere i munnen sticker fram en bra bit men nu håller även en enorm framtand på att komma fram.

Sjöblöta!

Idag gav regnet aldrig upp. Det var visserligen uppehåll ända till lunch men sen kom regnet ikapp och tog igen förmiddagen också. Det är galet vad det regnar när det regnar.

Jag tror det var ganska bra att vi hade en regndag ändå för vi lyckades bränna oss igår. Till och med Felix som har solskyddsfaktor 50 var röd i ansiktet och på axlarna. Jag och Kenny blev brända på ryggen, solen är ofattbart stark! Till och med första dagen när var vi nere i poolen och badade vid fem på eftermiddagen, då solen låg på andra sidan huset, så var vi lite rosiga på kinderna dagen efter.

På eftermiddagen idag tog vi ett parasoll som paraply och gick och klippte Felix och Kenny. 100kr för båda kostade det! Makalöst!

Thailand, vi har saknat dig!

Efter Mexicoresan (läs flygresan från helvetet) så sa Kenny att han inte tänkte flyga med barnen igen förrän de var tonåringar. Vi visste förstås att det inte skulle bli så men vi hade inte räknat med att åka iväg så snart igen, men när Kenny hittar billiga resor så kan han bli hur flexibel som helst. 

Mitt krav för att flyga långt med barnen var att det skulle vara vettiga flygtider och efter att ha hittat ett plan till Thailand som gick kl 21:45 så var saken biff. Felix sov åtta timmar på planet (härliga tider) och Tuva kanske tre. Jag förstår inte hur hon kan vara så mycket vaken, som om hon är superrädd för att missa något.

Efter en dag i Thailand så var Kenny frälst igen. Han ÄLSKAR Thailand (och Tom yam-soppa)! Jag är också väldigt förtjust (inte i soppan). 

Jag bokade ett hotell hemifrån för 617 kr natten som såg väldigt fint ut, 10 minuter från stranden. När vi kom hit så hade de hyrt ut vår bokade studio så vi blev uppgraderade till en liten lägenhet, superfin! Vi har nog aldrig bott så här fint på våra semestrar. Här kan vi köpa med oss mat och låta ungarna härja bäst de vill istället för att försöka kasta i oss maten på restaurang. 

Hotellet har en minibuss som både kör oss till stranden och hem om vi känner för det. Poolen är ganska stor och ekar tom så där badar vi när vi kommer hem från stranden. Jag har aldrig badat i en sån varm pool! Babysim kan slänga sig i väggen, här pratar vi kroppstemperatur på vattnet. För att få upp Felix ur poolen så måste vi locka honom med Pippis guldmynt (chokladpeng) eller pyjamasmys.

Jag tror vi kommer att få en skön semester!

När karlakarlen planerar!

Sjukstugan är tydligen inte över helt. Tuva har varit lite snorig och hostar lite ibland och Kattis, som nog trodde att hon klarat sig, åkte dit igår och ligger nu nerbäddad. Det är bara Felix som inget rår över, på något sätt, han hostar lite ibland på sin höjd. Jag skulle vilja säga att det är en förvånansvärt frisk unge vi har fått men det kanske är att utmana ödet.

Felix går på dagis ett par timmar om dagen nu i mellandagarna och idag var det lika många fröknar som barn, det blir alltså väldigt mycket uppmärksamhet på barnen. När jag kommer för att hämta Felix så tittar han på mig och skriker; NEEEEEJ. Fast idag sa han: Mamma, jag vill inte prata med dig just nu. Sen så fixade han klart med sin sand och efter det kunde vi prata.

Kenny vill jag egentligen inte prata om, han ligger inte på topplistan för ögonblicket, men vad gör det när han just nu sitter i en lastbil i närheten av Monaco, eller något angränsande land utan en tanke på trotsiga ungar, att jag skulle ha jobbat på fredag eller att han bjudit hem folk på nyår. Det är bara gupp på vägen, som han säger. Jag ska nog ge han gupp!

Så nu sitter jag hemma och leker en stereotypisk bitter hemmafru, den tråkigaste leken jag vet, utan betalning dessutom.

Flygresan hem!

Jag har inte varit så positivt inställd till att vi skulle flyga med Thomas Cook efter vår resa till Dominikanska i januari tidigare i år. Då flög vi i en riktigt gammal maskin där askkopparna fortfarande satt kvar och där minitv-apparaterna satt i taket och visade samma Vänneravsnitt fyra gånger innan jag sa till. Personalen var riktigt ovänliga och vi serverades mat som fortfarande var frusen.

På grund av detta så hade jag inte så höga förväntningar på flygresan men ack så fel jag hade. Vi fick åka i fina och fräscha flygplan där personalen verkligen var fantastisk. De gjorde allt för att hjälpa oss barnfamiljer som inte hade det så lätt och kom och smög till oss mutor till barnen (läs Felix), alltid med ett leende på läpparna.

Nu på vägen hem så hade vi en hel stolsrad bakom oss med tre lediga platser och då kom en i besättningen och sa till oss att vi kunde ta den raden också för att underlätta för oss. Alltså fick jag och Kenny varsin stolsrad att breda ut oss och ungarna på. Barnen var väldigt skötsamma, som helt andra barn jämfört med ditresan. De sov till och med i flera timmar. Jag är så glad att resan hem gick så smidigt, jag hann till och med se två filmer! Otroligt?!

Min lilla amigo!

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑