Åh vad jag har blivit bortskämd med att höra bra dom senaste åtta-nio åren! Återigen får jag uppleva hur kasst det är att höra dåligt. Min lilla hörapparatspropp som jag använt fram till nu fungerar lika bra som att stoppa bomull i örat, alltså har jag tagit fram bakom-örat-apparaten som är lite kraftigare men som också fångar in ALLT ljud runtomkring, det finns ingen sortering alls i den.
Att äta lunch i lunchrummet samtidigt med 30 andra människor är som ett stort kvittrande kaos i huvudet.

Eftersom jag inte fått tid för läkarbesök på Karolinska förrän i början av mars så bestämde jag mig för att ringa en klinik som kan hjälpa mig med en ny hörapparat tills det blir dags för ny operation så dit åkte jag igår för att göra ett hörseltest och få prata med någon om ny apparat.

Det är så fantastiskt tråkigt att göra hörseltest faktiskt. Jag sitter i ett pyttelitet ljudisolerat rum och ska försöka särskilja pipen i hörlurarna från min tinnitus för att trycka på en knapp vid rätt tillfälle. Det är verkligen skittråkigt och jag skulle inte ha några problem med att somna in på en minut, jobbet är snarare att försöka hålla sig vaken. Hörlurarna dom sätter på huvudet är dessutom så hårda så att det känns som att käkleden ska gå itu. Jag är alltid helt mör efter att ha gjort hörseltester.

Besöket hos tanten tog i alla fall nästan två timmar! Hon tittade på mina gamla gulnande hörapparater och frågade typ ”vad är det där”? ”Hörapparater har en livslängd på fyra år”!
Jag vet inte om hon förstod att det var just därför jag var där, för ATT få nya apparater, för ATT dom inte fungerar längre.

Det slutade i alla fall med att jag fick med mig en låneapparat fråm Landstinget! Tack! Nu ska jag inom en månad bestämma mig om jag ska lägga till egna pengar för att få en riktig avancerad apparat i väntan på operation eller om jag ska beställa en sån här som jag fått låna, fast i rosa kanske. 😉

20110224155155