I dom här skorna så blir jag lite över 1,80 cm lång. Det kanske inte ser så mycket ut när man tittar på klacken, men väl däruppe så blir alla runt omkring mig ganska små.
Det känns inte som att handfat, toalett och köksbänkar är anpassade för så långa människor, dom passar mer min normala längd. Badrumsspeglarna har dock visat mer av magen idag än vad jag brukar se.
Jo, tydligen så har jag en kickboxare i magen! Han började med sina nya konster i lördags och har först nu lugnat ner sig lite. Eller ja, sparkat har han ju gjort tidigare, men i helgen levde han rövare.
Han har övat på att vända sig i magen och antingen så har magen blivit mindre eller så har han blivit större för när han vänder sig så är det inte så himla behagligt. Först får man en känsla som är svår att beskriva, någonting känns bara konstigt i kroppen och sen blir magen plötsligt stenhård! Detta betyder att han vänt sig om så han ligger med sin rygg och mage utåt. Det känns på riktigt som att magen håller på att explodera! Nu har jag visserligen kommit på att om jag petar lite på min mage där huvud och rygg är så vänder han sig till slut om så att han hamnar ”rätt” igen.
Sparkarna är nu så kraftiga så det räcker med att jag lägger min mage mot Kennys rygg så känner han dom också.
Ett annat lustigt fenomen som jag inte varit med om förut är mina nya ”rysningar”. Ibland får jag en plötslig rysning som varar så kort som en sekund eller två, men under den korta tiden så får jag en skum känsla i hela kroppen och ett akut törstbegär. Man kan ju undra vad som händer i kroppen egentligen?!
Som om det inte räcker med stök i magen så åkte jag dessutom på en förkylning när jag kom hem från Gotland. Jag vaknade i måndags och kände mig risig och i tisdags var det ännu värre. Det suger lite att all medicin som kan lindra ”bör inte användas under graviditet”.
Men det kan vara så att jag har bekämpat dom värsta bacillerna nu för idag kändes det bättre, trots att jag blev väldigt förvirrad av att termometern visade 35,8 grader i morse när jag skulle kolla om jag hade feber och sjönk sedan till 35,3 grader strax innan jag gick hemifrån. Feber hade jag då uppenbarligen inte!
Nu vill jag ändå säga att jag alltså inte klagar över sparkar i magen och snoreri. Trots allt så är jag otroligt nöjd över att jag faktiskt mår så bra som jag gör (men förkylningen var väl jäkligt onödig!).
Förstår ni vad jag menar?
Borta himla bra men hemma också väldigt skönt!
Ja vi var ju alltså på Gotland nu i helgen också. Tack vare långhelgen så kunde vi åka redan på onsdag kväll.
Boendet löste Gotlänningen den här gången genom att hysa in oss på Visbys brandstation..!
Solen gassade på oss i dagarna tre och jag lyckades med råge att ta över titeln Miss Tvättbjörn från Jenny som haft den helgen innan. Riktigt amatörmässigt att gå med stora brillor hela dagen, men oj vad solen tog!
Om jag varit småsugen på att ta ett par varv med hoj på Gotland Ring förra helgen så var suget ganska mycket större den här helgen.
På torsdag kväll så hade jag mer eller mindre bestämt mig för att låna en hoj och skinnställ på fredagen för att köra ett pass. Jag ville så gärna köra ut och visa mig själv att jag minsann fortfarande kan knäskrapa och köra på en hyfsad tid, men sen när jag började dividera med mig själv om orsaken till önskan var värd eventuella risker så blev det svårare att försvara. Ambulansen hade fullt upp under alla dagar med att kolla efter skador på de som kraschade på banan och jag kände inte att jag ville hamna där, med magen i vädret och vettet i fötterna. Så bankörningen får helt enkelt vänta till nästa år!
Vi hade helt fantastiska dagar på banan och Kenny kunde inte vara nöjdare när han sista dagen satte ett personlig rekord för banan, som dessutom bara ligger någon sekund från det officiella banrekordet. Han växte minst en halvmeter när han såg tiden. Man kan ju tycka att han borde ha behövt lite träning under året för att kunna köra så fort men jag håller fast vid att hans envishet och oförmåga att bli rädd gör att han inte förstår att man inte kan köra så fort?!
Vi var i alla fall båda glada över att vi kunde åka hem utan några skador på kropp eller motorcykel. Nu längtar jag redan till nästa års Gotlandshelger! (Men jag misstänker att mitt fokus kan komma att förändras framöver)
När jag tycker att mitt hår ser tråkigt ut så klipper jag ibland lugg – det brukar hjälpa.
Igår tyckte jag att håret var tråkigt och klippte därför lugg och nu känner jag mig genast roligare!
Så tillsammans med mitt nya nagellacksglitter som dessutom råkade matcha min sommarkjol så känner jag mig inte bara rund idag utan lite sommarfräsch till och med!
Idag på lunchen så satt vi och diskuterade barnprylar. Jag har en kollega på jobbet som ska få barn i början av september och nu visar det sig att han och hans tjej började handla barnsaker redan innan graviditetstestet hade torkat.
Jag och Kenny har inte köpt en barnpinal hittills!
Det enda klädesplagget vi har till bebisen är en väldigt söt tröja som vi fick för någon vecka sedan av mammas väninna som han kan ha när han blivit lite större, men annars så är vi helt oförberedda. Nu börjar det kanske bli dags att i alla fall titta på vagnar och såna saker.
Det är inte så att jag känner mig otroligt stressad över bebisens garderob, men lite praktiska saker kanske vi ska se över så att Kenny slipper springa runt och fixa det medans jag ligger på BB om bebisen skulle bestämma sig för att komma tidigt!
Eftersom vi kom hem sent igår och ingen fyllt på vår kyl (?!) när vi var på Gotland så fanns det ju inte så mycket spännande som Kenny kunde servera mig på sängen (eftersom jag fyllde år). Så när Kenny skulle köra mig till jobbet tog vi istället vägen förbi Scandic i Infra City för en hotellfrukost.
Det kändes otroligt lyxigt att få sitta där en måndagsmorgon i lugn och ro och äta godfrukost bredvid ett vattenfall med fiskar simmandes runt bredvid oss. Ingen måndagsstress alls!
Förutom frukosten så firade vi inte mycket mer än så. Jag var hängig med halsont (vem har smittat mig?!) och Kenny åkte på massor med oväntat jobb, så vi beslutade att skjuta på mitt firande till en dag då vi hade tid och ork.
För nionde året i rad så var det dags för Gotland i helgen som var, men för första gången sedan år 2005 så stod jag på bankanten och tittade på när alla andra körde motorcykel!
Kenny hade tagit Micke och Camillas buss ner redan på torsdag förmiddag och efter mycket velande fram och tillbaka så bestämde jag på torsdag kväll att jag nog också ville åka ner. Så på fredag drog jag från jobbet strax innan halv tre. När jag efter en timme bara hade kommit till Solna så var jag inte så säker på att jag skulle hinna till färjan längre men två timmar och tio minuter senare så sladdade jag in i terminalen med tio minuters marginal till färjan skulle gå. Trafiksituationen i Stockholm skulle VERKLIGEN behöva ses över!
Jag kom ner till en solig kväll i depån och vaknade till ett smattrande regn på busstaket. Det verkligen öste ner mer eller mindre hela förmiddagen och just då kändes det ganska skönt att inte känna någon stress över missad körtid på banan.
Lagom till eftermiddagen så hade allt torkat upp och solen tittade fram så att vi kunde ut och promenera och grilla i solnedgången. Underbart!
Söndagen var så varm så jag höll på att smälta bort. Klockan hade inte hunnit bli mer än tio på förmiddagen innan jag flämtande sökte vattenhål.
Eftersom jag och Jenny hade varit ut och promenerat i omgivningen kvällen innan så hade vi spanat in ett tropiskt vattenhål, bara ett par hundra meter ifrån banan och dit begav vi oss nu.
Vattnet var extremt uppfriskande, dock lite svårbadat med en botten av vit lera, men det hindrade inte oss från att plaska omkring tills vi nått en lagom kroppstemperatur igen.
När Kenny hade fått nog av körningen så plockade vi ihop och åkte till Visby för den obligatoriska glassen i hamnen innan båten avgick hem mot trafikkaoset igen!
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer