Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

För nionde året i rad så var det dags för Gotland i helgen som var, men för första gången sedan år 2005 så stod jag på bankanten och tittade på när alla andra körde motorcykel!

Kenny hade tagit Micke och Camillas buss ner redan på torsdag förmiddag och efter mycket velande fram och tillbaka så bestämde jag på torsdag kväll att jag nog också ville åka ner. Så på fredag drog jag från jobbet strax innan halv tre. När jag efter en timme bara hade kommit till Solna så var jag inte så säker på att jag skulle hinna till färjan längre men två timmar och tio minuter senare så sladdade jag in i terminalen med tio minuters marginal till färjan skulle gå. Trafiksituationen i Stockholm skulle VERKLIGEN behöva ses över!

Jag kom ner till en solig kväll i depån och vaknade till ett smattrande regn på busstaket. Det verkligen öste ner mer eller mindre hela förmiddagen och just då kändes det ganska skönt att inte känna någon stress över missad körtid på banan.

Lagom till eftermiddagen så hade allt torkat upp och solen tittade fram så att vi kunde ut och promenera och grilla i solnedgången. Underbart!

Söndagen var så varm så jag höll på att smälta bort. Klockan hade inte hunnit bli mer än tio på förmiddagen innan jag flämtande sökte vattenhål.
Eftersom jag och Jenny hade varit ut och promenerat i omgivningen kvällen innan så hade vi spanat in ett tropiskt vattenhål, bara ett par hundra meter ifrån banan och dit begav vi oss nu.
Vattnet var extremt uppfriskande, dock lite svårbadat med en botten av vit lera, men det hindrade inte oss från att plaska omkring tills vi nått en lagom kroppstemperatur igen.

När Kenny hade fått nog av körningen så plockade vi ihop och åkte till Visby för den obligatoriska glassen i hamnen innan båten avgick hem mot trafikkaoset igen!