Jo, tydligen så har jag en kickboxare i magen! Han började med sina nya konster i lördags och har först nu lugnat ner sig lite. Eller ja, sparkat har han ju gjort tidigare, men i helgen levde han rövare.

Han har övat på att vända sig i magen och antingen så har magen blivit mindre eller så har han blivit större för när han vänder sig så är det inte så himla behagligt. Först får man en känsla som är svår att beskriva, någonting känns bara konstigt i kroppen och sen blir magen plötsligt stenhård! Detta betyder att han vänt sig om så han ligger med sin rygg och mage utåt. Det känns på riktigt som att magen håller på att explodera! Nu har jag visserligen kommit på att om jag petar lite på min mage där huvud och rygg är så vänder han sig till slut om så att han hamnar ”rätt” igen.
Sparkarna är nu så kraftiga så det räcker med att jag lägger min mage mot Kennys rygg så känner han dom också.

Ett annat lustigt fenomen som jag inte varit med om förut är mina nya ”rysningar”. Ibland får jag en plötslig rysning som varar så kort som en sekund eller två, men under den korta tiden så får jag en skum känsla i hela kroppen och ett akut törstbegär. Man kan ju undra vad som händer i kroppen egentligen?!

Som om det inte räcker med stök i magen så åkte jag dessutom på en förkylning när jag kom hem från Gotland. Jag vaknade i måndags och kände mig risig och i tisdags var det ännu värre. Det suger lite att all medicin som kan lindra ”bör inte användas under graviditet”.
Men det kan vara så att jag har bekämpat dom värsta bacillerna nu för idag kändes det bättre, trots att jag blev väldigt förvirrad av att termometern visade 35,8 grader i morse när jag skulle kolla om jag hade feber och sjönk sedan till 35,3 grader strax innan jag gick hemifrån. Feber hade jag då uppenbarligen inte!

Nu vill jag ändå säga att jag alltså inte klagar över sparkar i magen och snoreri. Trots allt så är jag otroligt nöjd över att jag faktiskt mår så bra som jag gör (men förkylningen var väl jäkligt onödig!).