Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Kenny

Förgätmigej!

Väskorna står packade i hallen. En skötväska till Tuva med mat och blöjor och en orange tygpåse till Felix med kläder inför övernattningen hos bestemor. Jag har förberett väskorna så att Kenny ska slippa att virra runt på morgonen och leta efter mat, kläder och blöjor. Allt finns där i väskorna.

Kenny kliver över väskorna när han åker hemifrån. Han har inte en tanke på att han, eller bestemor, kan tänkas behöva något annat under dagen än det som ligger i babyskyddet, dvs Tuva.

Bestemor försöker så länge hon kan att mörka att Kenny glömt skötväskan, men när hon lämnar av Tuva utanför mitt jobb så blir det ganska uppenbart att hon inte har den. Efter att hon har plockat upp Felix på dagis så får hon åka förbi oss och hämta Felix väska med ombyten och hon gör det utan att gnälla. Hon är van vid glömska män, säger hon.

Jag gnäller inte heller förrän han lägger fram sin ursäkt, även kallat sitt försvar, – ”du kunde väl ha burit ut väskorna i bilen”. Då gnäller jag, även så att det hörs. 

0

Hej och hå, nu ska vi ut och gå 


 Nej, ni ser inte i syne, vi är ute och går igen, eller gick om man ska vara korrekt. Tre helger i rad nu så har vi fått till en promenad under någon av dagarna och jag älskar det!

I lördags fick vi besök av Chrille och Elvira som promenerade med oss till det lilla fina caféet/restaurangen som ligger 4 kilometer ifrån oss. Det gick definitivt inte snabbt med en Felix som skulle stanna och titta på allting, hoppa från alla stenar och plocka alla pinnar men vi kom fram till slut. 

På vägen tillbaka så gjorde vi ett byte, Tuva fick sitta i bärmesen och Felix i vagnen och det tog inte lång tid innan han sov.


0

Föräldrar på vift!

​

​

Jag har börjat jobba på torsdagar och fredagar sen ett tag tillbaka och i fredags så var jag iväg i Eskilstuna på en förhandling. Det var ett riktigt skitväder när jag skulle åka hem, halt och snömoddigt vilket gjorde att jag sniglade mig hem på motorvägen, liggandes strax under 80 km/h.

Väl hemma så var det självklara valet att sjunka ner i soffan, som vanligt, men eftersom Felix var hos bestemor och skulle sova där så drog jag med min karl ut. Bland folk!

Vi åkte till Mall of Scandinavia för att gå på ett Teppanyakiställe. Vi satt vid ett halvmåneformat bord med två okända personer till vänster om oss, fyra lediga stolar till höger och en kock mitt i bordet som stod och lagade maten. Maten var god men det var ingen wow-upplevelse, Tuva tyckte dock att risblandningen var jättegod. Den lilla damen gapar för det mesta väldigt stort så fort det står mat på bordet. 

Det som däremot var wow, var att jag fick hänga på restaurang med Kenny en fredagkväll.

0

Värmebölja i litet hus.

Jag kommer hem från jobbet och i samma ögonblick som ytterdörren öppnas så möts jag av en varm pust. Jag kommer inte ens så långt som till köket innan jag måste ta av mig kläderna och då pratar jag inte ytterkläder utan byxor och tröja. Kenny har eldat igen.

När Kenny eldar så finns det inget stopp. Vanligtvis så stannar termometern runt 25-26 grader, som att bo i en jäkla bastu och i och med att vi har en stor stenspis så sitter värmen kvar i ett dygn. 

Ett enda öppningsbart fönster har jag att spela med, men nä, då har Felix någon apjobbig tics på att gå och stänga fönstret.

När jag sen går och lägger mig i den Thailandvarma sängen har jag en unge på varje sida om mig som ska ligga på mig och en katt vid fötterna. Felix slänger upp sina ben på mina ben och klämmer in händerna under ryggen, särdeles skönt när han har feber närmre 40 grader. Tuva har i sin tur just fått en fix idé på att hon ska sova på min mage. Gissa om jag då är extra glad för att vi har 25 grader inomhus. Fy fabian, snart blir det eldningsförbud!

0

Chockar kroppen med frisk luft!

Hur gör de familjer som är ute på äventyr på morgonen, eller på förmiddagen för den delen? Det tar ju en hel förmiddag för att lyckas komma ut genom dörren lagom till eftermiddagen! 

När man väl fått på den större ytterkläder och håller på med den mindre så har den större redan gått ut och börjat göra bus.

Vi kom ut i alla fall, till fots, inte Kennys favoritsysselsättning men han gick med på det. 

Vi gick upp i skogen hos oss och Tuva fick sitta i bärmesen på ryggen. Hon är lite liten än så länge för att sitta riktigt bra men hon är så nöjd så länge hon får bäras på ryggen eller magen. Felix, stackarn, kommer att växa upp och tro att det växer godis och bananer i skogen. För att göra promenaderna lite roligare så gömmer vi ibland lite godsaker på vägen som han får hitta. 

Jag är också betydligt nöjdare nu för tiden då Tuva har slutat med det där hysteriska ammandet hon höll på med i en vecka, två?! I natt tror jag att hon vaknade två gånger. Så galet skönt! Å andra sidan så käkar hon två-tre deciliter gröt på kvällen. Hon sitter och gapar som en fågelunge, maaat, maaaaaat, ge mig maaaaaat! 

Däremot så undrar jag över det här med sömnen, den där lilla damen sover ju nästan ingenting?! Idag vaknade hon vid tio, andra gången, och så sov hon en timme i bärmesen, men när klockan nu närmar sig nio så är hon fortfarande vaken.

Vi traskade i alla fall runt i snön i det fina vädret, som vi inte såg så mycket av inne i skogen förstås men sen tog vi vägen hem via isen.

Jag är inte helt avslappnad på isen men det var fullt av folk som fiskade, åkte skridskor och spelade hockey så jag gav med mig. Vackert var det i alla fall! Och halt.

0

Lite till bara…

Jag vet inte om medicinen för att varva ner eller fylla på tålamodskontot är att flänga runt och ha saker på agendan hela tiden, men så har verkligheten sett ut.

Onsdagen och torsdagen så jobbar jag. Min chef låter meddela att jag får jobba hur mycket jag vill, de kan fylla min agenda upp till heltid om jag har lust med det. Jag väntar fortfarande på om Kenny kan säga okej för två dagar i veckan.

På torsdagen åker vi hem till pappa för att fira honom. För ovanlighetens skull så kommer jag på en passande present men när Kattis ska fixa den så strular butiken till det, alltså blir det den vanliga blomman och chokladen.

På fredagen så åker vi hem till Andreas och Hanna för att hälsa på deras nyaste bebis i det fantastiska huset. Felix leker med deras gamla bebis, dvs Saga 4 år. Se härjar och stökar ner, inget nytt under solen.

Natten till lördag så fixar Kenny skadorna i bastuhuset. Jag stängde av värmen när propparna gick och det var värmegrader ute. Sen när rysskylan kom och vi då fortfarande inte märkt att husvakten öppnat ett fönster i bastun och inte stängt det igen, så blev det is på hela golvet i tvättstugan. När Kenny sen eldat och värmt upp huset så började det rinna vatten ut genom dörren från en slang i ena tvättmaskinen som frusit sönder. Tur att det bara var så små skador!

På lördagen så åkte vi pulka med Felix en stund innan vi åkte hem till Andrew och Emelie där det också skulle åkas pulka och bada jacuzzi. Det var en väldigt trevlig kväll, men med tre barn som försöker riva huset (och en bebis som hejar på) så blev det inte någon lugn kväll. Det är väl kanske tio år kvar tills det kan bli det igen.

Idag tog Kenny med sig Felix till Hanna och Chrille som ville låna Felix när deras barn skulle till pulkabacken och Kenny skulle träffa en kompis. Själv så tog jag med mig Kattis till Täby centrum och strosade planlöst och förvirrat runt tills vi gav upp, åkte och köpte en kaffemaskin och åkte hem.

Jag tror att det här är fel taktik för mig att komma på banan igen. Till och med min rygg har börjar härja med mig nu, vem har tid med ryggont när man har en bebis?!

Imorgon är det måndag, för många. För mig är det lördag. Jag och Tuva ska inte gå upp förrän jättesent, brukar jag tänka, och sen kommer vardagen i vägen eller en hungrig Tuva.

0

När karlakarlen planerar!

Sjukstugan är tydligen inte över helt. Tuva har varit lite snorig och hostar lite ibland och Kattis, som nog trodde att hon klarat sig, åkte dit igår och ligger nu nerbäddad. Det är bara Felix som inget rår över, på något sätt, han hostar lite ibland på sin höjd. Jag skulle vilja säga att det är en förvånansvärt frisk unge vi har fått men det kanske är att utmana ödet.

Felix går på dagis ett par timmar om dagen nu i mellandagarna och idag var det lika många fröknar som barn, det blir alltså väldigt mycket uppmärksamhet på barnen. När jag kommer för att hämta Felix så tittar han på mig och skriker; NEEEEEJ. Fast idag sa han: Mamma, jag vill inte prata med dig just nu. Sen så fixade han klart med sin sand och efter det kunde vi prata.

Kenny vill jag egentligen inte prata om, han ligger inte på topplistan för ögonblicket, men vad gör det när han just nu sitter i en lastbil i närheten av Monaco, eller något angränsande land utan en tanke på trotsiga ungar, att jag skulle ha jobbat på fredag eller att han bjudit hem folk på nyår. Det är bara gupp på vägen, som han säger. Jag ska nog ge han gupp!

Så nu sitter jag hemma och leker en stereotypisk bitter hemmafru, den tråkigaste leken jag vet, utan betalning dessutom.

0

Kennys sjukjournal i Mexico växer!

Okej, Kenny har kanske varit i bättre skick förut. Nu har han skaffat sig en allergisk reaktion och fått nässelutslag också. Han vägrar att gå till läkaren igen, så jag förser han kontinuerligt med antihistamintabletter och hoppas på att vi slipper bota honom med kortisonspruta.

0

Barfotabröllop i Tulum!

Den största orsaken till att vi valde Mexico som resmål i år var för att vi var inbjudna till Andrew och Emelies bröllop som de tänkte arrangera i Tulum, en timmes bilfärd från Playa del Carmen. Två flugor i en smäll, tänkte vi och bokade resan. Eller ja, jag bokade resan i hemlighet innan Kenny visste att han ville åka, så när han kom hem en dag och sa att han ville åka och frågade om jag också ville det så var ju allt redan klart.

Ett par dagar efter att vi varit till doktorn med Kennys bronkithosta så vaknade jag upp utan röst och med hosta. Läkaren sa att hon var 100% säker på att jag fått samma sak som Kenny och gav även mig en penicillinkur. Tack vare penicillinet, eller läkaren som ordinerat det kanske, så var vi tillräckligt pigga för att kunna ta oss till bröllopet, tack och lov.

Det är mitt första barfotabröllop, men inte det sista hoppas jag, det var så fint med ett strandbröllop. Tekniken strulade lite med musiken och mikrofonen, men vad gjorde det när man såg det fina bröllopsparet stå med ett vackert hav bakom sig och pelikaner flygandes över huvudet medan de lovade varandra evig trohet. Det är inte många kyrkor som kan slå den utsikten.

Kvällen var avslappnad med mat, tal och musik. Felix höll ut hela kvällen lång men såg väldigt trött ut på slutet då han tittade på film tillsammans med sin nya idol Savannah, fem år. Hon hade dock hunnit tröttnat på honom under kvällen och gjorde sitt bästa för att ignorera honom. Han somnade i alla fall ovaggad. Det gjorde jag också!

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑