Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Felix

Middag på södra sidan.

Ta en bild på mig mamma, säger Felix, och det är klart att jag gör. Jag är ju van vid att han inte vill vara med på bild nu för tiden så jag är inte svårövertalad.

Efter promenad i skogen, i regn, igår så åker vi till Andrew och Emelie på megagrillmiddag. Alla utom Kenny, som kör bilen, somnar på väg dit. Pigga familjen.

Vi lämpar av Tuva hos mamma och hon vaknar inte ens för att märka att hon blir inburen till deras soffa.

Det är tur att vi bara har ett barn att springa efter på middagen för han håller oss på tår hela tiden med bus efter bus, och ingenting av det jag säger fastnar. Vi har nått en ny nivå.

Även fast jag saknar Tuva så fort jag är ifrån henne så är det supermysigt att få vakna med bara Felix och rå om honom lite extra.

0

När känslorna kommer ikapp.

Vid middagsbordet så tittar han, den där lilla stora, på mig och säger; mamma, ditt hår håller på att bli brunt.

Jag tittar förstummat på honom och hela min världsbild rasar. Inte för att min utväxt är synlig utan för att Felix nu har bevisat att killar visst har ett öga för detaljer. De är inte så olika oss tjejer, de har förmågan, från början i alla fall! Det måste alltså vara någonting som händer på vägen mot vuxenvärlden som bryter ner den egenskapen.

Förutom att världen nu är upp och ner så har jag universums finaste barn. På riktigt!

Felix var trött och samarbetsvillig idag, vi bråkade inte en enda gång. Det är ofta så när bara ena föräldern är hemma, som om de vet att de bara kan vara hälften så jobbiga då. Istället för att skrika och bråka så hinner man njuta av småglinen och glädjas lite extra över hur fina dem är.

Felix som är så klok, omtänksam och tankfull och Tuva som är så gosig, nyfiken och otroligt rolig, en riktig underhållare.

Häromdagen så sträckte Tuva ut armarna mot Felix och just i det ögonblicket valde han för första gången att krama henne istället för att putta bort henne, vilket förändrade hela situationen mellan dem två. Det var som att Tuva upptäckte den goda sidan hos Felix och nu vill hon krama honom hela tiden, det är så gulligt att se på att man blir tårögd.

Tårögd blir jag för övrigt konstant nu för tiden. Jag påverkas av allt känslomässigt, sånt som gick mig förbi innan barnen. Senaste veckorna så har Mix Megapol ringt upp nominerade tjejer till deras tjejplan och berättat att de har vunnit en plats. Varje morgon, när de läser upp nomineringen så börjar jag snörvla. Det är på den nivån det ligger och jag fattar verkligen inte var det kom ifrån?!

Mina barn kommer i alla fall från mig och det gör mig otroligt stolt!

0

Plocka blåbär i oktober.

Här ovanför så ligger Felix i diket. Det var ett ganska brant dike som han trillade ner i efter att ena stödhjulet kom för nära kanten. När Felix inte låg i diket så cyklade han, jättelångt. Eller jag tycker att det är jättelångt för en 4-åring att cykla fyra kilometer, speciellt med ganska många backar också.

Vi gick/cyklade till vår lilla gulliga restaurang som ligger i början av vägen (4 km bort alltså). Det känns konstigt att säga restaurang för det är mer som ett väldigt gulligt fik, ute på landet, men de har både mat och alkohol så då blir det väl automatiskt en restaurang.

Där mötte vi Wille och Vendela med föräldrar för lunch.

Det regnade nästan konstant förra helgen men eftersom vi bestämt oss för att vara ute, så var vi ute. Det är bara Kenny som inte har regnkläder och stövlar, men ändå så försöker han övertala mig att han inte blir blöt i sin stickade tröja eller att fötterna är torra i sina nätade gympaskor. När det ösregnar. Jag vet inte var jag ska börja.

Man kan bråka om allt om man vill.

0

Tuva – oredan!

Kenny åker på jaktresa och jag är hemma med Tuva. Felix får hänga med bestemor och Peter för att mamman ska ha en chans att göra något annat än att bråka.

Tuva är i och för sig inte sen på den bollen. Jag hinner inte ens vända mig om innan hon står och äter kattmat, vänder upp och ner på soffan, leker med toaborsten, drar ut allting ur kökslådorna, klättrar upp på borden, river ner alla flaskor i badrumshyllan och så vidare.

Värst tror jag det blev när jag lagt en bra stund på att rensa och sortera i Felix garderob och tre minuter senare så har hon dragit ut allting på golvet.

Jag tar en tur till Sollentuna centrum och får en lugn ensamlunch medan hon sover i vagnen, jag hinner till och med att sitta på Gateau en kvart och dricka kaffe och äta en helt onödig citron- och marängpaj, utan ett enda gnäll.

På söndagen kommer Felix hem, tidig eftermiddag. När han börjar härja med lekstugan, som nu är vår förvaring, och Tuva drar sig mot vattnet hela tiden så lastar jag upp oss alla på fyrhjulingen istället och åker på en promenad. Supermysigt har vi det. Vi kan. Ibland.

0

Tankar

Kenny: Felix, om 14 år flyttar du hemifrån.

Felix: Ja, till Thailand.

0

Utmaningar i vardagen

Hemma ensam med två barn en hel dag. Visst borde det inte vara något att prata om, men fan…!

När jag för sjuttionionde gången hör mig själv säga åt (underförstått skrika) barnen att sluta bråka, sluta skrika (!), sluta kasta saker på varandra (jag ska inte hänga ut någon men det är inte Tuva), sluta hänga i mina ben, sluta slåss och låt för fasiken bli att ta leksakerna av varandra, ja då undrar jag om det bara är jag som inte orkar.

Nu är det dessutom inte bara Felix längre som är bråkig, Tuva är konstant på honom och det han håller på med och skriker öronbedövande när hon inte får som hon vill. Hon försöker bossa!

När man sen hör sig för bland vänner och kollegor så låter det likadant. Det verkar inte vara mest synd om mig i hela världen! Fast det i sig är ju en tröst, att andra har det lika jobbigt. Varför det är en tröst vet jag däremot inte, kanske för att det är en bekräftelse på att mina barn inte är konstiga?!

Sen kommer en dag som igår när jag och bråkmakaren (han som är grunden till den största andelen bråk i alla fall) är hemma ensamma i ett par timmar. -Felix, jag är superhungrig, kan du hjälpa mig med maten?

-Ja, jag är lite trött men det kan jag göra.

Så står vi där och rullar köttbullar tillsammans i tystnaden från radio, tv och barnskrik och vi har det så mysigt.

Plötsligt säger han; -mamma, vad skönt att slippa höra skriken. Det gör ont i öronen när Tuva skriker. (Vi har det så mysigt så jag tänker inte påpeka att han är superbra på att skrika också).

-Tack för att ni inte har kalas för mig nu.

Jag tänker att han kanske kopplar ihop oljud och och kalas och det är absolut en koppling jag kan ta till mig.

Sen äter vi, bara han och jag, i tystnad. Det är kärlek minsann! ❤️

< img src=”https://solan.live/wp-content/uploads/2017/09/img_2757.jpg&#8221; height=”3264″ class=”wp-image-13238″ width=”2448″>

0

Felix blir stor!

Så blev den här killen äntligen fyra år, som han har väntat!

Som en markering att han blivit stor kille så fick han en ny barnstol, en bältesstol och Tuva fick hans gamla.

Egentligen är jag inte ett dugg förtjust över att han ska sitta framåtvänd men han får sitta dubbelvikt som det är nu. Någonstans har man missat att göra barnstolar som får plats i bilar eller vice versa.

Vi sjöng för Felix, istället för tårta så satte vi fyra ljus i Ballerinakakor och gav honom ett par tramspaket, bältesstolen var nog så dyr. Vardagsrummet hade vi fyllt med heliumballonger, vilket var succé för båda barnen.

När vi sedan satt och åt frukost så tackade Felix så mycket för att vi ordnat kalas för honom. Kära lilla kille alltså! ❤️

Efter lunch så kom släkten och Felix blev överröst med presenter. Helt galet vad bortskämda ungarna blir. Felix var supernöjd med sin dag, trots att vi inte hade några barn på besök. Nästa år kommer vi nog inte undan barnkalas…

0

Vad hände?

Jag började jobba och bloggen dog, det är vad som hände.

Det är så himla härligt att jobba igen. Jag är på resande fot mest hela tiden för närvarande och min kalender fylls sakta men säkert på med möten och resor varje dag men jag är så nöjd över att vara tillbaka, det är så kul.

Jag tror det är helt rätt för Kenny att vara hemma med Tuva nu. Bara efter några veckor så känner jag skillnad på att hon har blivit mindre mammig, visst är hon fortfarande efter mig men inte på samma nivå.

Den lilla damen växer supersnabbt. Jag ser i hennes ögon hur hon slukar all information och tar efter allt vi och Felix gör. Situationen mellan dem börjar också bli bättre, visst skriker han ofta åt henne och de bråkar om vem som ska ha leksakerna men nu kommer ändå fler och fler tillfällen då de leker med varandra och har roligt.

Vi har till och med kvällar nu då hon inte skriker vid läggning utan nöjer sig med att somna kind mot kind, i tystnad.

Den stora killen var jag på 4-årskontroll med i förra veckan. Han fick rita en gubbe, räkna till fem, gå på en linje, kolla synen genom att peka på samma bokstav på en platta som barnmorskan pekade på tavlan och sedan kollade de hörseln genom att han flyttade en kula på en kulram varje gång han hörde ett ljud i lurarna. Barnmorskan berömde oss för att vi hade en sån fin och duktig kille och jag växte minst en meter. ❤️

0

Knasungarna!

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑