Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Felix

Vår udda men älskade fågel!

Felix har sina små tics, eller egenheter, som till exempel att han alltid tar med sig någon leksak när han ska sova, han måste alltid dra upp dragkedjan på tröjor och jackor oavsett klimat och han vill alltid pussa lillasyster hejdå innan har åker till dagis, lite såna ”rutiner”.

I morse när han vaknade så sprang han in på toa för att kissa. Jag är alltid vaken tills jag hör att Kenny vaknat och gått upp så därför låg jag och lyssnade efter Felix. Efter en kort stund hörde jag hur han stängde duschdörrarna och undrade vad han kunnat tänkas hålla på med men när han sen gick in i vardagsrummet och började prata med Kenny så släppte jag det och somnade om.

När Kenny och jag sen satt och åt frukost så berättade han att Felix måste ha kissat i duschen i morse för det var gult på duchgolvet. Jag är så nyfiken på hur Felix resonerade i morse när han valde bort pottan till förmån för duschen.

Något annat som är lite udda med Felix är hans hårfobi. De flesta barn tycker att djur som hundar och katter är det roligaste som finns, Felix tycker det är ett straff att behöva röra Nisse (katten). Om Nisse kommer så nära att den rör Felix så skriker han.

När Felix har varit dum mot Nisse och måste be om ursäkt och klappa honom, mot sin vilja, så ger han honom en kort strykning på ryggen sedan spärrar han ut sina fingrar och granskar dem efter hår, äcklad. Om det skulle sitta ett hårstrå på fingrarna så skriker han i panik tills vi tagit bort det, eller så drar han kvidande händerna mot någon av oss för att få bort håret.

Det värsta Felix vet är när Nisse kommer och lägger sig bredvid honom i sängen. Då skriker han tills vi flyttar Nisse.

Igår så låg det en pytteliten hårtuss på vardagsrumsbordet och när Felix plötsligt får syn på den så sprang han till köket. När han kommer tillbaka så har han med sig en diskad barnmatsburk som han sätter över hårtussen, som om han fångat en spindel. ”-Nu kan den inte smita, säger han”.

När Nisse håller sig på avstånd så tycker Felix om honom. Han skrattar om Nisse leker med hans leksaker, han säger till att Nisse ska ha mat och släpper in honom om han står utanför altandörren och vill in men hans håriga kropp ska inte så mycket som andas på honom! Att Nisse fortfarande försöker lägga sig bredvid Felix är ofattbart och vittnar bara om hur snäll Nisse är, för snäll för sitt eget bästa.

0

Helgfirande för oss alla!

​

I lördags så fyllde vår älskling tre år, fast vi hade inte tid med hans födelsedag då (förlåt Felix) eftersom Kenny tackat ja till att följa med några vänner till Grand hotel och gå på skaldjursbuffé, alltså firade vi den på söndagen istället.

Skaldjursbuffén var jättedyr, kanske inte värt så mycket som den kostade men vi hade det verkligen urtrevligt med vårt sällskap, helt barnfria eftersom vi lämnat en skrikande Tuva till Maria som hon fick bära runt på och en leksugen Felix som sysselsatte Ragnhild, så för oss var det en riktigt trevlig eftermiddag/kväll.

I söndags så hade vi förberett för Felix morgon med ballonger i taket och presenter på bordet. När han vaknade och kom ut i köket så sjöng vi för honom men då vände han om och marscherade in i sovrummet igen och kom inte ut förrän vi hämtade honom. Paketen och godiset verkade han uppskatta i alla fall.

Trots att vi inte var så många som firade honom på hans ”kalas” på eftermiddagen så fick han många presenter. Snacka om bortskämd! Felix blev himla glad för alla paket och gav oss dessutom tillåtelse till att sjunga ”ja må han leva”, en gång till. Efter mycket firande, ett stort sockerintag och ett par bråk så somnade han till slut, förhoppningsvis ganska nöjd och ännu ett firande på dagis att se fram emot. Tack igen för alla fina presenter!

0

Båtliv för cirkusen!

Vilken idyll va?! Familjen samlad i en båt för maximal njutning under ett par varma sensommardagar. Ja det kan man tro.

Kenny har nu tillbringat två och en halv månad med att Blocketsurfa båtar. Vi hade bestämt vilken sorts båt vi ville ha och när Kenny hittade en som uppfyllde alla kriterier så tog vi med oss ett båtproffs som fick följa med och titta på båten. 

I onsdags åkte vi in till stan för att göra affär, och åka båt förstås. 

Felix var all over, hans för närvarande  normala status. Båtnissen verkade inte skitimponerad av vår vilde som skrikandes hängde och klängde i allt under tiden vi skrev papper och fick instruktioner men å andra sidan så hjälpte det oss att få det hela överstökat lite snabbare så att vi kunde dra ut på sjön.

Felix flippade dock ut helt och hållet. Han kan ha haft sin jävligaste dag hittills i onsdags. Absolut ingenting vi gjorde eller sa var bra, det var snarare katastrof! Han var så arg och han skrek och skrek och skrek. 

Vi var mitt i ett storgräl när vi la till vid Brostugan för att lasta på packning som mamma och Peter kom med. När Felix plötsligt fick se mamma nere i båten så kom han av sig lite och då lyckades jag natta honom. Till och med Kenny, som har betydligt mer tålamod än jag, såg helt gråtfärdig ut den kvällen.

När båda ungarna till slut låg och sov bredvid varandra, som små änglar, bankade det plötsligt i båten och en surgubbe vrålade att vi skulle dra för här fick vi absolut inte ligga för natten. Så vi puttrade ut till en vik mitt emot Ängbybadet och la oss för att sova.

Torsdagen och fredagen blev betydligt bättre! Vi fick till och med njuta av finvädret och båten. Eller skeppet! Herregud vad båten är stor! Vi har alltså toalett med dusch, micro, en dubbelsäng fram och en bak, dieselvärmare och ett motorrum som man kan hoppa ner i! Bilden lite längre ner, där vi lagt till vid en uteservering visar ganska bra på hur stor båten är. Helt galet!

Kenny som varit extremt anti till båtliv är nu efter tre dagar på sjön redo att flytta in i båten, han älskar det. Jag med förstås! Jag har suttit bak i båten och tittat ner på vattnet som forsar fram under badbryggan och drömt om nästa sommar då jag ska bada rekordmycket! Åh så härligt!

0

This is your wake up call!


Strax efter klockan sex i morse så vaknar Felix, som vanligt. Han börjar sitt rutinmässiga roterande mys och lyckas som alltid att sätta sina armbågar på ömma amningstuttar och sparka benen i min mjuka mage. Han klappar mig också, väntar och ser ifall jag ”vaknar”. Sen tittar han ifall IPaden ligger på nattduksbordet.

Jag mumlar att pappa har paddan, pappa sover på soffan för han får inte plats i sängen just nu. Felix travar ut till pappa väcker honom och säger att han vill ha välling och sen kommer han in till mig igen, kryper upp i sängen och börjar spela Trip trap träd eller Radioapan i väntan på sin välling.

Jag slumrar fram och tillbaka och väcks då och då av Felix som vill kramas och pussas. Kvart i tio vaknar jag på riktigt och då sitter Felix fortfarande bredvid mig och leker med Radioapan.

Jag blir förskräckt. Över klockan. Men mest över tiden som Felix suttit framför iPaden. Det blir för mycket nu, han håller på att bli beroende, känner jag.

Det är definitivt dags att starta dagen så jag går upp och då brinner Felix helt oväntat av. – Lägg dig, vrålar han. Jag försöker förklara att klockan är mycket och jag vill gå upp och äta frukost men han ger sig inte utan vrålar om och om igen att jag ska lägga mig. Plötsligt slocknar IPaden eftersom den varit inaktiv en stund under vårt ”bråk” och då vrålar Felix ännu värre och bankar på den, som om han försöker ge den första hjälpen. Det skrämmer mig att han blir så arg av att inte få använda paddan så jag bestämmer mig för att vi måste dra ner på det.

Felix är jättearg och skriker massor. Han utmanar mig genom att börja kasta kläder runt omkring sig och stirrar stint på mig med armarna i kors på bröstet för att se vad jag ska göra. Grymtandes. Jag tar inte upp hans kastade handske utan låter honom fortsätta. Men jag är arg.

Det blir en paus i skrikandet när han måste gå och kissa. När han kommer tillbaka är han mest ledsen så då passar jag på att kramas. Kenny gör sitt bästa för att liva upp stämningen och kommer med Felix kallingar på huvudet. Felix är inte så imponerad men när Tuva, som ligger i pappas famn, inser allvaret i situationen och lägger av en ordentlig prutt i pappas ansikte framför Felix, ja då kan han inte hålla sig längre utan skrattar hjärtligt.

Till sist kommer vi igång på ett bättre sätt och Felix får själv bestämma att han hellre vill åka till dagis utan sängen än att stanna hemma och sova?! (Hans egna alternativ alltså). Jag undrar vad jag får möta imorgon.

0

Hårtussar värda sin vikt i guld!

– Felix, idag ska vi klippa dig. 

– Jag har långt hår. Titta! Så böjer han fram huvudet och visar sin skalp.

– Ja precis, därför ska vi klippa dig.

Vi går ut och jag tar med mig trimmern och en godisask, som uppmuntran (synonymt med muta alltså).

– Felix, ska vi klippa dig nu då?

– Neeej!

– Om du låter mig klippa sig så får du godis sen. Här, smaka en.

– Gooooodis. 

– Ja om mamma får klippa dig.

– Måste samla ekollon först.

– Okej, men du får inte godis innan vi klippt dig.

– Goooodis!!!

– Kom så ska jag klippa dig då så får du godis sen.

– Måste samla ekollon.

Efter ett antal repetioner:

– Felix, nu går jag in och lägger tillbaka hårtrimmern och godiset.

– NEEEEEEEEEEEEJ! Bankar och slår på altandörren, skrikandes.

– Okej, så du menar att du vill klippa dig nu?

– Aaa.

Tar ut trimmern igen och sätter i sladden. 

– Kom då Felix så klipper vi dig och sen får du godis.

– Näe! Måste samla ekollon. 

(En betydligt kortare version av verkligheten)

Godisasken är alltså fortfarande kvar. Även håret.

0

Drömmar om chokladfabriken!

Jag är så löjligt godissugen just nu! Planen var att barnen skulle sova och så skulle jag baka caramellows. Men barnen sover bara om jag ligger i sängen, inträngd i mitten med små kladdiga armar och ben slingrandes runt min kropp från båda håll som små bläckfiskarmar. Felix kan i och för sig sova utan mig men inte den lilla, inte så pass länge så att jag kan slå mig ner i soffan och titta på tv. Eller baka caramellows. Hennes tålamod sträcker sig som längst för en snabb kisspaus. 

Alltså lägger jag mig strax innan halv nio, en lördagkväll på min plats, i mitten av sängen, så jäkla sugen på caramellows så att jag hallucinerar om hur gott det skulle smaka och så less på att behöva lägga mig  innan kvällen börjar, bara för att få lite lugn och ro, lite tid utan barnaskrik. Och caramellows.

0

Trist att leka i Bromma!


Välkommen till Andys i Bromma. Vårt nyaste bästaste 5500kvm. Ja, så står det på deras hemsida.

Kenny åkte idag iväg till Karlstad för att, ja gissa vad, flyga. I helgen anordnas Aerobatics SM som han ska delta i. Jag var sugen på att hänga med för att kolla tävlingen, som jag gjorde förra året, men Kenny såg det mest som en börda att ha mig med, då han skulle behöva ”roa” mig istället för att få vara i sin ”flygbubbla”. Alltså blev jag hemma.

Felix skulle vara med mamma och förkylda Peter i helgen. Eftersom det känns som att han har ganska stort behov av mig just nu så vill jag inte att han skulle vara utan mig, och vice versa för den delen, för länge så jag hämtade honom från dagis och åkte till det nya leklandet i Bromma där jag mötte upp Kattis.

Vi var jättepeppade inför besöket och hade stora förväntningar på Andys. Felix var dock betydligt mer nedtonad. Redan på dagis så sa fröknarna att han var väldigt trött.

Leklandet var inte bara tomt på folk utan även på lekalternativ. För er som inte varit på ett lekland så är det en hel värld utav klätterställningar med olika funktioner byggt både på höjd och längd. Det finns bollhav, rutschkanor, klätterväggar, piratskepp, linbanor, och så många saker som jag inte ens kan sätta namn på. Det är himmelriket för barn och för föräldrar också för den delen, speciellt för de som bara kommer och lämnar sitt barn och sitter i cafeterian under tiden utan att bry sig om vad deras ungar håller på med eller hur de beter sig.

Hur som helst så blev vi alla tre så besvikna över leklandet. Det var så litet och så tomt på aktiviteter, om man jämför med det vi brukar gå på. Klätterställningarna var smutsiga och det fanns inga soffor eller sittplatser för mig och Tuva att vänta vid medan Felix och Kattis lekte. Det fanns flera rum som de gjort till affär, veterinär, pizzeria, verkstad och så vidare men inga attiraljer att leka med.

Felix var inte heller på humör, allting var läskigt, han blev höjdrädd och ville inte ens åka rutschkana. När vi ätit middag hos mamma så gick vi en promenad med barnen i vagn och jag tror nästan att Felix tyckte det var betydligt mysigare än att vara på leklandet idag.

0

Förskolekillen snackar!

”Flytta på dig” säger han och jag tänker bestört att den meningen måste komma från förskolan, där andra barn säger så till honom. Ibland när han blir arg så slår han mig och jag undrar om det också är därifrån eller om det är en sån period som alla barn går igenom? Tänk om barnen är taskiga mot Felix? Mammahjärtat blöder av tanken, men sen tänker jag på det Felix sa igår kväll; Felix knuffade Milo. 

Tänk om det är Felix som är den taskiga?! 

0

Lite sjuk men ändå inte!

Idag var det dags igen för min tredje operation av cellförändringar. Det var blandade känslor den här gången. Sist jag var på Danderyd för att operera cellförändringarna så fick jag reda på att jag var gravid, sådär rakt upp och ner av läkaren som skulle operera mig. Jag har berättat om det i ett tidigare inlägg som jag kunde ha länkat till om Metrobloggen hade fått upp min gamla blogg igen, men det verkar dröja. Oavsett så tycker jag om att vara på Danderyds sjukhus för där fick jag mina (så konstigt att skriva i plural) barn!

Hur som helst så fick jag på grund av min graviditet ryggmärgsbedövning vid det tillfället för att inte riskera att barnet skulle ta skada. Idag sövdes jag, betydligt mycket skönare.

Först fick jag något avslappningsmedel. Kroppen blev lite slapp(are) och rummet började snurra, sådär lite behagligt. Jag slutade lyssna på personalen som pratade med varandra och njöt, faktiskt, av känslan att ligga där lite snurrig och trött (med benen i vädret). Någonstans hörde jag någon säga ”ta tre djupa andetag” och sen försvann allting tills jag vaknade, eller blev väckt på uppvaket för att de skulle kolla att jag mådde bra. Jag frös och önskade att de kunde få låta mig stanna kvar i den djupa sömnen ett tag till och av någon konstig anledning så lyckades jag inte somna om, inte ens när jag fick en värmefilt. Kan det vara så att man sover så djupt under narkos så att det blir som flera powernaps på raken? Jag är i alla fall sjukt nöjd över att jag fick sova under ingreppet, sist var jag som sagt också bedövad men vaken nog att känna lukten och se röken från mitt eget brända kött, som lasern går över. 

Sängen fick jag inte stanna länge i utan jag blev uppjagad ut till ett väntrum för de opererade där sjuksystern serverade te och macka i väntan på att jag skulle känna mig redo att lämna sjukhuset.

Nu väntar en tid av smärta när såren ska läkas men med tanke på vilken cirkus det är hemma så lär jag inte ha tid att tänka på det onda. I bilen på vägen hem runt klockan fyra så fick Felix ett riktigt spel igen och skrek från Kista till Upplands Väsby, sen tog han ett par pommes frites och somnade och han sover fortfarande nu, klockan tio på kvällen. Antingen så får vi en spännande natt när han vaknar utsövd vid två eller så vaknar han pigg (och glad) som en lärka imorgon bitti. Time will tell!

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑