Ja, det är tydligen hästkött i mer eller mindre allt nu för tiden! Så, kan vi komma över det nu, bli överens om att det blir bättre kontroller i framtiden och sen bara gå vidare?
(Men ta inte bort köttbullarna på IKEA för Guds skull!!)
Tacos, paella, citronsuffle,sconesfrukost, finlunch, tårta och bakelser får nog sammanfatta helgen. Mycket släkt och mycket god mat!
(Publicerat 25:e april)
Åh vad det är jobbigt att vara gravid! Det är lättare att hålla reda på dom nätter som jag inte har ont i magen. Jag vaknar flera gånger per natt av att det ilar och spänner i magen och det är med stor möda som jag försöker byta ställning i sängen.
Kenny säger att jag bråkar med honom på nätterna och hotar med att sova på soffan och i mitt stadium just nu så känns det inte som hela världen om han skulle göra det, det skulle snarare ge mig mer plats att tumla runt på.
Jag är nu i vecka nio och har gått upp nästan tre kilo, undra om det är normalt, det känns mycket för att vara så tidigt. Illamåendet är nästan helt borta vilket är fantastiskt skönt, så om magvärken också skulle försvinna så skulle jag slippa pusta och frusta så mycket!
Besöket hos barnmorskan förra veckan gick bra, fast enligt barnmorskan så räknade vi fel så vi var tydligen i vecka åtta, så jag blev en vecka tjockare helt plötsligt!
Jag hade förväntat mig att jag skulle göra ett gravidtest, för säkerhets skull, men fick som svar att ”om du har fått ett positivt svar på stickan så är det så”.
Hon satt och babblade med oss i två och en halv timme och fick nog hejda sig för att avsluta där. Kenny och hon satt och småtjafsade om vitaminer och grönsaker och allt mellan himmel och jord.
Vi gick därifrån lite klokare i alla fall och med en bunt broschyrer och böcker som vi ska bli ännu smartare av.
Nu är ett tidigt ultraljud bokat också för att dom ska mäta sannolikheten för downs syndrom. Det ska bli spännande att se om det verkligen är något som rör sig där inne!
I lördags så hann vi åka förbi en snabbis hos mamma och fika för Peter innan det var dags för husvagn- och husbilsmässan med Jenny och Richard.
Jag drömmer om en husbil medan Kenny är mer inne på en husvagn (och ett flygplan och en båt) och nu hade vi all möjlighet att titta på utbudet.
Det är helt galet vilka monster till husbilar det finns och dom kostar därefter också förstås men det var väldigt kul att gå runt och titta på alla olika modeller och drömma sig bort en stund.
När vi sedan kom hem vid fem så slog tröttheten till och jag fick huvudvärk. Jag hann med en kort stunds vila innan det var dags att göra sig i ordning för Pink Party hos Prillan.
Det tog verkligen emot att åka på fest när huvudet bankade på rejält och ögonen gick i kors av trötthet men väl på plats så var det väldigt värt mödan för att få träffa alla fina vänner och få äta så mycket god mat! Tusen tack Prillan för en fantastiskt bra fest, det gjorde du mycket bra!
Kenny hade frivilligt valt att sätta på sig min rosa sjal för att följa klädkoden och fick flera komplimanger för hur snygg han var i den! Jag förstår inte att jag inte tog ett kort på honom med den?!
I torsdags så hade jag utbildning för varuhuscheferna och i och med att jag tvingat dom att resa till Stockholm en dag som den här så ansträngde jag mig lite extra och bakade alla hjärtansdagcupcakes till dom. Det var mycket uppskattat!
Kenny och jag firade dagen på fredagen istället genom att gå ut och äta finmiddag. På lördag morgon när jag vaknade så stod det ett stort paket och väntade på mig i soffan. Det var en Kitchenaid, en sån som jag önskat mig länge!
Åh vad jag har blivit bortskämd med att höra bra dom senaste åtta-nio åren! Återigen får jag uppleva hur kasst det är att höra dåligt. Min lilla hörapparatspropp som jag använt fram till nu fungerar lika bra som att stoppa bomull i örat, alltså har jag tagit fram bakom-örat-apparaten som är lite kraftigare men som också fångar in ALLT ljud runtomkring, det finns ingen sortering alls i den.
Att äta lunch i lunchrummet samtidigt med 30 andra människor är som ett stort kvittrande kaos i huvudet.
Eftersom jag inte fått tid för läkarbesök på Karolinska förrän i början av mars så bestämde jag mig för att ringa en klinik som kan hjälpa mig med en ny hörapparat tills det blir dags för ny operation så dit åkte jag igår för att göra ett hörseltest och få prata med någon om ny apparat.
Det är så fantastiskt tråkigt att göra hörseltest faktiskt. Jag sitter i ett pyttelitet ljudisolerat rum och ska försöka särskilja pipen i hörlurarna från min tinnitus för att trycka på en knapp vid rätt tillfälle. Det är verkligen skittråkigt och jag skulle inte ha några problem med att somna in på en minut, jobbet är snarare att försöka hålla sig vaken. Hörlurarna dom sätter på huvudet är dessutom så hårda så att det känns som att käkleden ska gå itu. Jag är alltid helt mör efter att ha gjort hörseltester.
Besöket hos tanten tog i alla fall nästan två timmar! Hon tittade på mina gamla gulnande hörapparater och frågade typ ”vad är det där”? ”Hörapparater har en livslängd på fyra år”!
Jag vet inte om hon förstod att det var just därför jag var där, för ATT få nya apparater, för ATT dom inte fungerar längre.
Det slutade i alla fall med att jag fick med mig en låneapparat fråm Landstinget! Tack! Nu ska jag inom en månad bestämma mig om jag ska lägga till egna pengar för att få en riktig avancerad apparat i väntan på operation eller om jag ska beställa en sån här som jag fått låna, fast i rosa kanske. 😉
I ett svagt ögonblick för två månader sedan så bokade jag upp mig på en tjejkväll med 4GOOD på Rival med kollegorna. Igår så var dagen kommen och naturligtvis så var jag inte ett dugg sugen på en sån aktivitet på en måndag.
Min ena kollega peppade mig i alla fall så pass så att jag kände att mina ursäkter bleknade och jag fick bita i det ”sura” äpplet.
Vi åkte in till Söder efter jobbet och stoppade i oss en bit mat på Helens krog innan vi mötte upp de andra åtta tjejerna.
Jag har varit på ett par såna här kvällar med 4GOOD förut och det som slår mig är hur galna kvinnor kan vara när inga män tittar på dom. När dörrarna öppnas till salongen så rusar alla in för att hitta dom bästa platserna längst fram mot scenen.
Nu var min kära gamla (inte gammal som i gammal alltså) Iphonechef med och hon visade vägen för galenskapen genom att buffla sig fram genom horden och ta plats så långt fram hon kunde komma vilket blev på rad tre.
De som var inbjudna som talare till seminariet var Bea Uusma Schyffert, Paolo Roberto, Magdalena Graaf och någon Go Slow-person som jag inte kommer ihåg namnet på.
Bea var fantastisk intressant och rolig och lämnade scenen med en riktig cliffhanger som jag behöver googla fram, eller ja köpa hennes bok då, vilket jag antar var meningen med avslutet.
Magdalena hade jag en hel del åsikter om och hennes uppträdande lämnade väldigt många frågetecken på om hon verkligen ville prata om det hon blev intervjuad om. Med tanke på hennes livserfarenhet så hade jag nog hoppats på att få lyssna på en person som gjort något bra av alla sina negativa upplevelser istället för att skämta om att hon är en dum blondin och svara ”jag vet inte” på frågor om hur hon tagit sig upp igen.
Kvällen avslutades av Paolo. Jag vill inte påstå att jag hade så höga förväntningar på Kungen av Kungsan som fått sig ett par hårda smällar under sin boxningskarriär, men jag var extremt nöjd över att ha fel denna gång. Han bjöd på ett mycket underhållande tal om kost och hälsa under en timmes tid, vilket fick mig båda att skämmas och förvånas över hur dåliga vi är på att ta hand om våra kroppar och hur lite vi bryr oss om vad vi stoppar i oss. (Jag skriver i vi-form här för jag är övertygad om att större delen av befolkningen äter ungefär samma slags mat som jag.)
Uppenbarligen så kan man ha det himla trevligt och roligt trots att det är måndag!
Om man ätit finmiddag en torsdagskväll med trevligt sällskap så räcker det om fredagsmyset innehåller en påse med godsaker från favoriten Max och en bra film i dvd’n!
Alltså, det är ju inte så att det inte händer något i mitt liv nu, det är snarare lite väl mycket som händer vilket gör att bloggandet kommer lite längre ner på priolistan.
Men man kan lugnt konstatera att jag är galet tacksam för att vi har ett rum för videokonferens på kontoret för annars hade jag nog varit helnorsk vid det här laget (visserligen med massor av SAS-poäng, men ändå).
Jag kommer tillbaka snart!
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer