Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Författare

Solan

Jag är en kvinna i mina bästa år, skulle jag vilja säga, men ärligt talat så skulle jag vilja dra bort en sisådär sju år för att det skulle stämma helt och hållet. Arbetet har alltid varit min drivkraft, sedan jag var tonåring. Jag älskar att arbeta och har hamnat på bra ställen och kommit långt genom slumpen, eller om man ska vara mindre ödmjuk, tack vare mitt engagemang på arbetet. 2010 träffade jag min groda, som visserligen inte förvandlats till en prins efter första kyssen men som tappert kämpat sig dit. Denna grodprins är också pappa till mina barn, Felix född 2013 och Tuva född 2016. Den här lilla familjen lever i en liten vinterbonad sommarstuga på 58kvm vid vattnet med sin lilla katt Nisse och ett gäng höns och har som största dröm att det där jäkla bygglovet ska gå igenom så att vi får bygga vårt drömhus.

Två åsnor i sovrummet! 

Sista kvällen inför semestern och jag har en lista på vad som ska göras när barnen lagt sig. Felix ser trött ut och för att vara extra snäll mot honom så får han för en gångs skull ta med sig IPaden i sängen.

– Felix, om en halvtimme ringer klockan och då kommer jag och hämtar paddan för då måste du sova.

– Okej mamma!

När äggklockan ringer vid halv nio så stänger han av paddan och lämnar ifrån sig den utan något tjafs. Wow, tänker jag.

Sen börjar han. Vi hör dunsen från hans fötter när de träffar sovrumsgolvet. Åh, en kväll med hans nyaste lek där han smyger upp, om och om igen tills vi ger upp och måste börja om hela nattningsritualen, liggandes bredvid honom till han somnar.

Jag har inte energi till det här kväll. Eller egentligen ingen kväll. Jag behöver en liten stund på kvällen utan barnaskrik, men just ikväll behöver jag den för att fixa ”det sista”.

När jag står och vaktar Felix med Tuva gnällandes i famnen så leker han med sitt pärlhalsband. Jag säger åt honom att sluta, att han måste sova för att orka gå upp och åka på semester och jag hotar med att ta halsbandet om han inte slutar.

Han utmanar mig och efter ett antal hot så tar jag halsbandet. Då börjar Felix skrika och när jag inte svarar honom så börjar han fejkgråta. När jag klappar honom på kinden så blir han jättearg för att jag tog bort den tår han lyckats klämma fram. 

Halsbandet är nu det allra viktigaste av allt just nu och han skriker för att få det och jag bestämmer mig för att jag INTE kommer att ge vika den här gången. Inget ”du får det om…” för det fungerar aldrig.

Till slut, när klockan visar kvart i tio, så ger han upp och somnar med ett trött ”jag älskar dig mamma”. Precis när han börjar andas tungt så viskar jag i hans öra; jag vann!

0

Pysseltider!

Undrar ni över blåtiran? Jo, i fredags morse så hade vi familjemys i sängen (om det inte varit för att JAG skulle till jobbet så hade det inte varit lika mysigt med allt  ståhej i sängen). 

Felix satt då och lekte med ett måttband, som är veckans leksak. Medan vi FaceTimeade farmor så drog Felix ut måttbandet så långt det gick och släppte det så att det skulle åka in igen, och det gjorde det men en väldig fart via Felix öga. Först blev det en blödande bula, sedan blev det blått som efter en dag spred ut sig till en blåtira och snart antar jag att det kommer bli gult.

Förutom det så är Kenny sjuk, sådär dödssjuk ni vet! Han hostar upp lungorna och proppar i sig halstabletter som russin. Jag har försökt varna honom för den laxerande effekten men han säger att han dör annars, sort of. 

Alldeles, alldeles snart åker vi på semester. Jag har som vanligt tokångest över packningen och jag vet att jag har packat för mycket kläder men jag kan inte välja vilka plagg jag ska lämna hemma. Det är för många parkeringsplatser att välja på, som jag brukar säga.

Helgen har ägnats åt att fixa inför resan och städa. Kennys kompis kommer att bo här och ta hand om Nisse och hönsen, för att inte tala om huset. Förra året när vi åkte var det minus 20 grader och proppar gick hej vilt och hönsens vatten frös och avloppspumpen gick sönder dagen innan avfärd. Jag hoppas och tror att årets husvakt får det lite enklare.

0

Buzz med Bepanthen!

Ibland råkar jag ha tur och bli utvald för att ”buzza” produkter från leverantörer. Den här gången fick jag hem ett gäng tuber med babysalvan Bepanthen. Det är smidigt med en kräm som man både kan ha i rumpan på Tuva och på mammas torra läppar. Anyone want a kiss?

0

Strukturporr utan sminkrester!

-Nu har jag rensat avloppet i badrummet, det var fullt av hår och sminkrester, säger han. Sminkrester? säger jag eftersom jag blir förvånad. Förvånad av ordet sminkrester. Jag tror aldrig jag har använt det ordet så jag måste smaka på ordet. Det låter som ett typiskt föräldraord, något negativt, och jag tänker plötsligt att Kenny blivit gammal. Men sen kommer jag på mig själv över den knasiga tanken och går vidare med viktigare saker.

En annan sak som fick mig att förvånas och imponeras idag var Kattis att-göra-lista. Vi strosade runt på Big Baby när hon kom på att hon behövde skaffa en nackkudde för flygresan. Hon plockar sedan upp ett papper ur handväskan där hon gjort en agenda för vad hon ska göra och handla varje dag fram till att vi åker på semester.

Min genuina reaktion är att jag blir glad för jag älskar det! Jag imponeras av det, avundas det och förvånas samtidigt över att hon har slagit mig på fingrarna i struktur och ordning! Jag vill också ha!

2

Årets mamma!

Ja det lär ju inte bli jag som vinner det priset i alla fall. Tre sprutor har Tuva fått idag och på grund av det så blev hon med 39-graders feber också innan jag stoppade i henne alvedon. Usch, vad man kan känna sig usel ibland.

Även Felix fick spruta, rätt åt honom kan man tänka eftersom han tjatat i flera månader om att få gå till doktorn och få spruta men han var så otroligt modig! 

Felix satt på en stol inne på ett kontor på vaccinationsmottagningen och tittade på YouTube på min telefon när sköterskan kom med sprutan. Vi varnade honom för att det skulle stickas lite och sen kom sprutan. Felix visste inte var han skulle titta, på YouTube, sprutan som stacks in i armen eller den lilla godisasken som jag viftade med i samma ögonblick som sprutan attackerade. När han fattat vad som hände så hade det onda slutat och han återgick till att titta på mobilen.

Även Felix var lite småhängig ikväll, jag trodde häromdagen att han fått en ögoninflammation men det blev inte så mycket av den, däremot så hostar han lite. Vi får väl se vad vi vaknar upp till imorgon.

0

Suckers!

Är det inte lustigt att Felix inte blir illamående när han själv får bestämma när han ska äta och var?! Men det är bättre än alternativen just nu. Det skulle dock kännas lite bättre om inte Felix sprang runt och sa ”jag vann” varje gång vi viker oss….

0

Inte badbart på First!

I torsdags så fick Felix leka med bestemor eftersom jag skulle på hemligt uppdrag, som jag drog med mig Kenny på.

Min fantastiska chef ska sluta om ett par månader, vilket är så otroligt tråkigt eftersom jag tycker så mycket om henne, vi har dessutom jobbat ihop i tio år! Rekryteringen för henne är inte klar än och därför kommer hon stanna i ett par månader till men ledningsgruppen hade i alla fall bestämt sig för att fira av henne med middag i torsdags. 

Vår VD bjöd därför in vår avdelning till middagen utan hennes vetskap för att överraska henne. Jag tog med mig Kenny till hotellet för att kunna ha nära till att mata Tuva men även för att han skulle få lite mysigt med hotellfrukost och så. På hotellets hemsida stod det att det fanns pool och spa och därför tog vi med badbyxor och badblöjor.

I receptionen så frågade jag hur man skulle göra om man ville bada. Tjejen tittade förvånat på mig och sa: men VI har ingen pool, med en min som uttryckte att jag borde veta det. Jag frågade varför det satt skyltar i hotellet mot poolen och sa att jag läst på hemsidan att det fanns pool; nej men den tog vi bort för ett ÅR sen, kontrade hon.

Oh well, vad är väl en bal på slottet. Så medan jag var ute på galej så fick Kenny inte bada, men han fick njuta av en kväll med Tuva på ett riktigt tråkigt hotellrum i Enköping.

0

Tuvas tår!

​

​

0

Avsnitt två!

Kräkfesten fortsätter! Felix sov hos mamma igår natt och även där körde han sitt partytrick vid middagen.
Hemma så har jag de senaste två dagarna ställt fram en tom Turkisk yoghurt-burk på bordet, Felix kräks i den och det är en okladdig lösning som fungerar för oss båda. Om jag bara torkar av hans mun så är han nöjd.

Nej, det är såklart inte okej! Jag ringde barnmorskan idag som bekräftade min misstanke om att Felix gjort det här till ”en grej”. Barn protesterar på det sättet ibland menade hon, vissa barn kräks tydligen varje gång de ska till dagis. Så, lite mer än en vecka till vi åker på semester så ska vi alltså lyckas klura ut hur vi ska få Felix att sluta kräkas och äta middag istället. Skönt!

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑