När man passerat gränsen för ett proffessionellt uppförande…
Vad är det för fel på mig?!
Jag tittar ut genom fönstret och ser att det snöar och blåser och termometern visar minus tre grader. Ungefär som i söndags när vi var på Skansen och höll på att frysa ihjäl.
När jag ser det här, DÅ bestämmer jag mig för att gå till dagis, alltså promenera. Det har varit nästan vårväder i förra veckan men då var det bilen som gällde.
Det här var inte heller något undantag, jag får samma idéer när det småregnar ute, eller när snön vräker ner. Jag har ingen förkärlek för dåligt väder men jag verkat gilla att promenera i dåligt väder. Uppenbarligen!
Idag kom jag dock inte så långt innan jag upptäckte vilket jäkligt väder det var, men envis som jag är så fortsatte jag gå.
Felix var väl kanske inte superimponerad av sin mamma som tvingande honom att vara ute i kylan och inte heller Tuva verkade tycka att det var så himla roligt att bli nerklämd bakom Felix utan någon möjlighet att se honom.
Hem kom vi i alla fall efter någon timmes promenad.
Övertrötthet är väl något av det dummaste man kan lida av?! Varför har jag fått två barn som ständigt är övertrötta?! Vore det inte lättare att bara somna direkt när man är trött istället för att göra en så stor grej av saken? Tröttheten vinner ju alltid till slut ändå och då hade det varit skönt att hoppa över skrikandet i mitten. Är det ännu en maktkamp som de tror de kan vinna?
Felix är visserligen lättare att lägga nu än Tuva. Till att börja med så säger han nej när vi säger att det är läggdags men det räcker att locka honom med att han ska få lyssna på Alfons Åberg, så är han med på tåget. Eller att sovklockan ringer, då går han och borstar bort Karius och Baktius.
Tuva har vi lite att jobba på, hon vill inte sova bort sin tid minsann, hon kan ju missa något viktigt eller roligt.
Vanligtvis så är jag är kattmänniska. Jag är det förstås fortfarande men så här som tvåbarnsmamma så kommer Nisse tyvärr inte på topp tre-listan över prioriteringar (nu tänker jag alltså Kenny på den listan också).
Trots bristen på uppmärksamhet så har Nisse ändå blivit en riktigt cool katt (som man både får dammsuga och duscha), om det nu undgått någon. Felix har blivit lite snällare mot Nisse men ibland kommer jag fortfarande på honom med att kasta skor eller något annat dumt på honom.
Tuva är ju otroligt förtjust i Nisse och djur överlag. Man ser hur hon lyser upp när Nisse kommer och så börjar hon klappa händerna eller skratta. Även fast hon inte är så finkänslig i sin relation med Nisse så verkar han vara lite nyfiken på henne. Jag kan se att han sitter och viftar på svansen precis framför hennes ansikte, som att han vill leka. När hon ligger på golvet och kryper så går han fram och luktar på henne och låter hennes små fingrar fånga hans fötter eller päls. De kommer att bli bra kompisar tror jag.
Någon gång, precis varenda natt, så kommer Nisse och lägger sig bredvid Felix och kurrar så hela sängen vibrerar. Felix tycker förstås inte att det är ett dugg mysigt så därför får jag putta bort Nisse, precis varenda natt.
I söndags hade vi toppenväder. Det var lite kyligt med några minusgrader men det gav mig en möjlighet att äntligen få använda min stora pälsmössa som jag köpt för två år sedan. När jag nu provat och använt den så vill jag ha den hela tiden men det ser lite knasugt ut i 5,5 grader plus, som vi hade igår.
Kommunen har plogat en jättefin skridskobana runt hela sjön, bara 100 meter från vårt hus och i söndags när solen sken så var det fullt av folk ute och åkte skridskor och grillade osv, som en folkfest.
Kenny skulle flyga sin paramotor och mekade med den medan vi gav oss ut på isen. Kattis åkte skridskor med Tuva i vagnen och jag drog Felix på snowracer med fyrhjuling. Det var väldigt mysigt, tyckte alla utom Felix som tröttnade ganska fort och ville åka hem och bygga lego. Med små legobitar, för nu är han stor!
Någon gång på eftermiddagen när vi gått inomhus igen så fick Kenny igång sin maskin och gav sig upp i himlen en stund innan solen gick ned. Så alla fick prova på olika sätt att ta sig fram i söndags.
Hipp hurra för Tuva idag! Eller ja, vi har ju faktiskt inte firat några månadsdagar hittills men idag kom jag ihåg att hon ”fyllde” jämt.
Vi passade på att åka till BVC för vägning och mätning och fick betyget; precis som en typisk 8-månaders bebis. Hon vägde för övrigt 8 kilo också.
Barnmorskan; – Är hon extra mammig nu? – Sover hon dåligt och vaknar ibland en gång i timmen? Sitter hon själv? Kryper hon? Vill hon smaka er mat?
Jag; Ja, exakt så.
Barnmorskan; En typisk 8-månaders bebis.
Men min typiska bebis är ovanligt fin, inte alla som alla andra typiska barn. För visst får man väl säga så om sina egentillverkade barn?!
Kenny frågade mig om jag älskar Tuva mer än Felix och det gör jag ju inte, det är bara det att jag visste mycket tidigare med Tuva hur mycket jag skulle älska henne eftersom jag nu vet hur mycket jag älskar Felix. När man inte har barn innan så är det inte så lätt att veta hur man ska förhålla sig till eller förvänta sig av det lilla livet.
Jag har så fina barn och jag skräms av att tiden går så fort! Felix är så stor och klok och Tuva med sin skarpa blick och nyfikenhet börjar snart att gå. Mina bebisar! ❤❤
Den där febern försvann lika oväntat som den kom. En natt och en halv dag med feber och sen var det över!
Sen kan jag ju undra över vad som händer på natten. De senaste nätterna så har Tuva varit bökig igen och inatt tog hon priset då hon vaknade varje timme för att gnälla och sen skrika om hon inte fick tutte. Jag är inte upplagd för såna lekar på nätterna, det är till och med extra irriterande att det oftast händer när jag ska till jobbet.
Klockan 05:17 så ruttnade jag, på tok för sent för att egentligen ge något, men då klampade jag ut i vardagsrummet och la Tuva på Kenny som somnat i soffan. Han vaknade och bemötte mig på ett ganska trevligt sätt med någon fråga om hur det var, men jag muttrade bara något surt om att jag inte orkade mer och gick därifrån. Jag hörde Kenny säga att jag inte skulle vara sur på honom, men det tyckte jag visst jag kunde vara när han får sova sin skönhetssömn utan något barnkaos. Så det så!
I när jag sen vaknade av Felix 45 minuter senare så var det bara att ge upp, det skulle inte bli mer sömn idag. Så istället låg jag och lyssnade på Felix som satt i sängen och pratade om allt möjligt som man får och inte får göra. Det var faktiskt urmysigt att få en stund med honom på egen hand, utan Tuva som kräver min uppmärksamhet.
Idag åkte Felix hem till Bestemor och bara för att jag vet att han ska vara borta två nätter så har jag saknat honom extra mycket idag, nästan redan innan han åkte. Jag längtar till han kommer hem igen, min fina kille. Jag vill absolut inte skryta men fasiken vad fina barn vi har! ❤
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer