Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Vädret är ett otroligt populärt samtalsämne just nu och jag kan inte låta bli att vara en del av det.
Jag känner en stress! Stress över att sommaren försvinner i en rasande fart utan att jag har hunnit med att bada, grilla i ljumma sommarkvällar, sola och njuta av värmen.

Mina fina sommarkuddar som jag införskaffade i våras har legat undanstoppade i lådan på altanen i väntan på att värmen ska komma och regnet ska försvinna, men igår så ruttnade jag och tog fram dom ändå. Nu får dom ligga framme oavsett väder och vind (och katter). Är det sommar så är det!

För att förhindra grannarnas katter att smutsa ner kuddarna när det är blött ute så har jag dessutom ställt ut två koppar med ättikssprit. Missförstå mig inte, katter är mitt absoluta favoritdjur men dom som lånar mina utemöbler brukar lämna kvar tydliga spår av hårtussar, jord och grus och det kan jag vara utan.

Flera gånger om dagen så surfar jag desperat 10-dagars prognoser med stor förhoppning om att det plötsligt ska dyka upp stora solar istället för regnmolnen, men hittills så har jag inte blivit positivt överraskad.
Jag säger som jag har sagt till min chef: om det regnar – då sitter jag kvar på min kontorsstol och så är det bara!

Man behöver uppenbarligen inte åka till Afrika för att bli uppäten av vilda djur!
Nu, bara en kort stund efter att en skötare blivit dödad av vargar på Kolmården så får vi läsa om en ung kille som blivit dödad och delvis uppäten av tigrar på en djurpark i Danmark.

Det som är det konstigaste i artikeln tycker jag ändå är meningen: Och det är inte helt ovanligt att folk tar sig in på området utanför ordinarie öppningstider för att titta på djuren.
Jo men visst, man har väl ett eget ansvar för hur man beter sig, men verkar det inte vettigt att hindra folk från att ta sig in i en djurpark efter stängning om man har ett stort problem med sånt? Om inte annat för djurens skull. Någon gång ska väl dom slippa oss också?!

Om man nu ska låtsas att det är sommar så krävs det ju lite sommarbilder också, och oj vad jag har fått kämpa för att hitta såna! Sol hit, tack!

Det här med rötmånaden tycker jag är konstigt!
Rötmånaden ska enligt tradition inledas mellan 22-24 juli och pågå till 22-24 augusti. Jag kan inte låta bli att fundera över det logiska med rötmånaden. Det borde ju rimligtvis vara rötmånad när det är som absolut varmast, men som det ser ut nu så finns det ju ingen rim och reson med hur vädret beter sig, alltså så borde det inte finnas fasta datum då rötmånaden är.
Om det fortsätter på det här sättet så borde vi inte ha någon rötmånad överhuvudtaget. Vi kan kalla det för blomflugornas månad istället. Husmorstips för dom, anyone?

För att hinna med att göra allt det man vill göra så måste man kombinera saker, det brukar Kenny påstå i alla fall. Detta fick han alltså äta upp när jag var på ett möte i Köpenhamn torsdag till fredag och frågade om han ville komma ner dit till helgen för att ha en myshelg.
Alltså satte sig Kenny i bilen på fredagen och brassade ner till Nyhavn där jag satt och väntade.
Efter en snabb middag på en av de otaliga uteserveringarna längs vattnet så kom vi fram till att vi skulle åka till Tyskland, när vi ändå var så nära. Meningen var förstås att vi skulle sova på den danska sidan men när vi missat avfarten precis innan färjan så var det bara att köra på båten och se glad ut.

Väl på den tyska sidan så hittade vi en fantastiskt trevlig liten by, visserligen så upptäckte vi inte det förräns dagen efter då det var ljust, men det var ett trevligt ställe att vakna på.
Vi fördrev dagen genom att bilpromenera runt i de närmsta städerna och la naturligtvis ner ett par timmar i ett stort varuhus med öl och vin.

Det var inte lika lätt att hitta ett mysigt hotell kväll två. Vi åkte från stad till stad utan någon framgång och plötsligt befann vi oss i samma by vi bott i kvällen innan och valde därför att tillbringa ännu en natt i Fehmarn.

Planen var ju inte att vi skulle till Tyskland som sagt men vi gjorde vårt bästa för att fylla min lilla, lilla bil med svenskt öl?! Jag får ändå påstå att jag har en grym bil om man ser till det ekonomiska. Kenny körde ner till Tyskland på en halv tank och på vägen hem då bilen verkligen var proppfull så drog den strax över 0,6 per mil. Min fina fina bil!
Det hann bli sent innan vi kom hem, men det var det värt eftersom det var en sån himla mysig helg!

När jag har som flest tankar att skriva ner så har jag som minst lust att skriva. Livet är inte för amatörer!

Jag har ju tidigare berättat om min syn på Kennys bil. Motorn brummar visserligen mycket och värdigt, precis som en V8 ska göra (och den drar bensin därefter också).
Förutom de diverse fel den har skaffat sig genom åren så har det ju varit problem med däcken. Kenny bytte däck för länge, länge sedan och har sedan dess haft pyspunka på (bara) tre av däcken. Endast höger bak har varit skonad från pyspunkan.

Innan vi skulle åka till Gotland och låna ut den till Andreas så beslöt sig därför Kenny för att titta lite närmre på däcken och försöka lösa det på något sätt. Lösningen blev en gammal ”punka-på-däck”-flaska som han fördelade på alla däck tillsammans med lite ny (och fräsch!) luft. (Jag tänker inte skriva om hur det kändes när alla fyra hjulen var helt tömda och luftkompressorn på den obemannande macken inte fungerade).

Igår när vi kom hem från midsommarfirandet på ön så stod hans ståtliga bil och väntade på parkeringen med ett helt tomt och platt däck, höger bak!
Är det inte fantastiskt?!

Jag kan gå med på att det finns en förarhytt på tåg och i lastbilar, men det finns väl för fasiken inte förarhytt i ett flygplan?!

Den kom redan på söndagen!
Jag vaknade upp och kände att det var något som inte stod rätt till. Halsen var öm och näsan snorig och allmäntillståndet var sådär bra.

Senare på dagen kändes det bättre och vi åkte till flygklubben och mötte upp vänner. Kvällen blev otroligt skön med picknick i kvällssolen medans Kenny slussade upp en och en i himmeln för en åktur.
Väl hemma igen så kom förkylning tillbaka med råge och jag var nästan övertygad om att jag inte skulle kunna ta mig till Göteborg dagen efter.

Men, skam den som ger sig. Energinivån låg väl inte på max när klockan ringde tidigt i måndags morse men det var tillräcklig för att kunna överleva en dag på västkusten.

Nu när näsan hunnit bli lagom röd och öm hoppas jag på att förkylningen nått sin kulmen och att jag kan återgå till mitt normala jag.
Kenny har det dock värre eftersom han är kille, mitt första samtal i morse löd så här:
DU HAR SMITTAT MIG! Jag har ALDRIG haft så ont i halsen förut som jag hade i natt, jag måste ha HALSFLUSS!!! Jag var till och med tvungen att ta en VÄRKTABLETT!

Jag – blir nu hemma idag då?
Kenny – va? Hemma?! Nej, benen och armarna är det ju inget fel på?! (Här bortsåg han nog från revbenen)