Den kom redan på söndagen!
Jag vaknade upp och kände att det var något som inte stod rätt till. Halsen var öm och näsan snorig och allmäntillståndet var sådär bra.

Senare på dagen kändes det bättre och vi åkte till flygklubben och mötte upp vänner. Kvällen blev otroligt skön med picknick i kvällssolen medans Kenny slussade upp en och en i himmeln för en åktur.
Väl hemma igen så kom förkylning tillbaka med råge och jag var nästan övertygad om att jag inte skulle kunna ta mig till Göteborg dagen efter.

Men, skam den som ger sig. Energinivån låg väl inte på max när klockan ringde tidigt i måndags morse men det var tillräcklig för att kunna överleva en dag på västkusten.

Nu när näsan hunnit bli lagom röd och öm hoppas jag på att förkylningen nått sin kulmen och att jag kan återgå till mitt normala jag.
Kenny har det dock värre eftersom han är kille, mitt första samtal i morse löd så här:
DU HAR SMITTAT MIG! Jag har ALDRIG haft så ont i halsen förut som jag hade i natt, jag måste ha HALSFLUSS!!! Jag var till och med tvungen att ta en VÄRKTABLETT!

Jag – blir nu hemma idag då?
Kenny – va? Hemma?! Nej, benen och armarna är det ju inget fel på?! (Här bortsåg han nog från revbenen)

image

image

image