Sök

Solans blogg – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Kategori

Husbygget

Nu drar vi igång nya året!

Slut på ledigheten!

Jag kan inte ens minnas när jag var ledig 16 dagar sist utan att ha någon plan. Vid varje ledighet så har vi alltid ett syfte, som oftast innefattar en resa någonstans, men att vara ledig för att bara vara hemma har nog inte hänt senaste tio åren.

Det är förstås en sanning med modifikation när jag skriver ”att bara vara hemma”, eftersom det i vårt fall inneburit ganska mycket jobb med alla detaljer man har att fixa med i samband med en flytt, utöver det vanliga arbetet med två väldigt energifyllda barn. Man flyttar runt alla lådor, påsar och lösa attiraljer från en hörna till en annan och varje gång så blir det snäppet mindre att flytta när man skapat nya förvaringsställen att stoppa in sakerna i eller på.

Den stora dubbelsängen som vi släpat över från lilla huset bestämde jag mig plötsligt för att vi inte skulle behålla och tio timmar senare så var den såld och hämtad. Så blev det ett tomt rum som jag kunde planera om efter våra behov.

Julen blev som vi hade tänkt, i vårt nya fina hus (i och för sig ett år senare än vad jag hade tänkt men ändå). Vilken lyx att kunna bjuda hem folk till oss, duka upp ett långbord och att alla fick gott om plats! Till och med tomten! Overkligt.

Det gick till och med så bra att vi bestämde oss för att kapa pappas bjudning på annandagen och träffas hos oss istället.

Tuva passade på att få vattkoppor lagom till nyår vilket gjorde att vår nyårsbjudning blev inställd och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte tyckte att det var lite skönt. Jag ser fram emot dagar och kvällar under 2019 då vi kan göra ingenting!

Jag avskyr i och för sig att göra ingenting men när man gjort alldeles för mycket under en tid så är tanken på att göra ingenting väldigt lockande. Men alla som känner oss vet att det kommer att bli väldigt lite ingenting i år också, vi har massor kvar att göra och skulle det ta slut, ja då hittar vi på nya projekt. Mamma sa någon gång om mig att när mina projekt tar slut, då flyttar jag och det ligger nog något i det.

Borta med kattvinden!

Man kan tro att bloggen försvann med byggkaoset i april och just nu så har jag tänkt att det kändes okej att pausa här men så googlade jag en sak idag och plötsligt så dök min egen sida upp som resultat på sökningen. Jag tittade igenom det ”senaste” lite snabbt och kände en saknad. Någonstans så tänker jag att mina barn ska tycka att det här är intressant för dem att läsa när de blir vuxna. Det kanske inte är i linje med deras tankar men någon gång ska de väl undra vad deras föräldrar egentligen höll på med under deras uppväxt. Barnens alltså.

Jag tänkte skriva att huset har varit en stor sak senaste månaderna och det HAR det ju varit men själva huset har inte tagit så mycket av vår energi eftersom snickarna sköter allting själva. Däremot så har allt runtomkring huset tagit tid och energi, av Kenny som får göra jobbet och av mig som får sköta allt inomhus med barnen.

Vi har inte anlitat snickarna för att bygga garage så den delen ligger på oss själva och det är det som tar tid av Kenny nu. Nu har Kenny ofta tur med det mesta han gör så just för tillfället så har han mindre jobb vilket ger honom större möjlighet att faktiskt arbeta med garaget.

Som ni ser på bilderna så är huset, utvändigt, nästan klart. Det är så fint att jag vill flytta in nu! Jag längtar så sjukt mycket efter huset.

Nu börjar våra semestrar och jag tänker, just för ögonblicket, att det vore ju kul att dra igång den här gamla Bettan igen på något slags kontinuerlig sätt. Den som lever får se, men det var kul att du kikade in för att se om det fanns något nytt! 👍🏼

Byggstarten kunde ha varit bättre!

Igår kanske man kan säga var den officiella byggstartsdagen. Det är såklart en definitionsfråga eftersom vi i vissa aspekter försökt att bygga i flera år, men närmast tänker jag på att Kenny har grävt en hel del inför grunden innan.

Men i måndags kväll, 2:a april, så kom Johan upp från Gotland för att hjälpa oss att bygga grund.

Redan igår kväll så kom Kenny in, alldeles bedrövad, och sa att vi måste skjuta upp husleveransen.

Grävmaskinen som Kenny har använder Johan för att peta tänderna med och det var inte ens aktuellt att diskutera användandet av maskinen i det här sammanhanget. Alltså fick de hit en stor maskin, som fungerade en stund innan någon slang brast och sprutade ut olja.

Jag vet inte riktigt vad som hände sen men Chrille dök upp som en räddande ängel med arbetsbyxorna på och en ny, ännu större, maskin kom hit sent igår kväll.

Kenny är superstressad. Sådär stressad som han aldrig är. När saker INTE bara ”-det löser sig”. Han är inte så himla bra med stress eftersom han inte är van vid det, men mest troligt är att han känner sig lite hjälplös. Johan är irriterad, kanske borde vi ha förberett något eller så är han också stressad över situationen med tjäle i marken och maskiner som inte fungerar men hans irritation gör att Kenny blir ännu mer stressad.

I allt det här så känner jag mig lugn. Det finns absolut ingenting jag kan påverka i det här sammanhanget och Kenny hjälps inte av att jag också stressar.

Så när killarna kämpar för fullt där ute i duggregnet så läser jag sagor för barnen och när de har somnat så står jag och gluttar bakom gardinerna på kaoset där ute och försöker mentalt att skicka lite styrka till Kenny.

Cirkusen på rull igen.

Kenny: Vad tänker du om vinterresa i år?

Jag: Nej, jag känner inget behov av att åka någonstans i vinter i år.

En månad senare så sitter vi på planet till Thailand.

Hopplösa är vi. Det är ingen av oss som stoppar den andra och då blir det så här, andra resan till Thailand i år. Vad vi inte hade räknat med var att bygglovet skulle dimpa ner i postlådan, dagen efter att vi hade bokat och betalt resan. Hoppsan.

Nu är det som det är, och vi sitter här, i Mae Phim för ögonblicket, och passar på att må himla bra. Och att bada. Nu minsann ska det badas för flera år framöver.

Planen är att inte ha en plan. Vi åkte hit, bokade hotell för två nätter på morgonen på Arlanda. Vi kom hit, träffade våra kompisar, fick ta över deras hyrda hus med pool både på altanen och en stor på området, i ett par dagar, inklusive moppe med sidovagn.

Det närmaste problemet jag har just nu är att bestämma mig vad jag ska äta imorgon bitti. Men nu när ungarna och Kenny somnat så kan jag ta mig en funderare.

Husbygge på is!

För en vecka sedan så lämnade vi in bygglovsansökan igen. Den här ansökan innehöll alla de förändringar som behövdes för att Fiskarheden ska kunna bygga huset och för att vi ska kunna bo i huset. Det var en hel del förändringar och rättelser som behövde göras på de gamla ritningarna som nu är korrigerade.

Nu hoppas jag att kommunen handlägger vårt ärende supersnabbt så att vi får börja någon gång men med vår tur i det här projektet så lär det väl dröja. Fan vad jag vill ha huset nu!

Dag 1!

21:a september 2015 så lämnade vi in vår första bygglovsansökan. 13:e september 2016 lämnade vi in vår andra bygglovsansökan, den nya reviderade.

Sex månader senare (eller ett och ett halvt år om man räknar på riktigt) så har vi ÄNTLIGEN fått vårt efterlängtade bygglov!

Herregud som jag har fått ligga på för att driva det här framåt. Jag vill inte ens skriva om hur många turer vi har gått och hur jag nästan kräkts på mig själv när jag har tjatat och jagat på för att få till lovet, jag har INTE gillat att vara den personen. Jag vet knappt vad vi har fått bygglov på längre, för huset har blivit ett sekundär detalj, ”bara vi får bygga något”.

Idag när vi fick se beslutet i skrift så skrev vi på kontraktet för att köpa vårt hus från Fiskarhedenvillan. Det är nu det händer!

Jag.Ger.Mig.Aldrig. (Men snart ger jag upp)

När man passerat gränsen för ett proffessionellt uppförande…

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑