Nästan varje morgon så vaknar Felix, gosar med mig en stund och säger sen; jag kommer alldeles strax mamma, jag ska bara äta flingor, kissa och titta på tv. Nästa gång han kommer tillbaka är det för att säga hej då. 

Idag när han kom hem från dagis så hade han sovit en timme i bilen med Kenny, då rasar hela världen när han väcks. Han kom innanför dörrarna med ett vrål och det fortsatte i en halvtimmes tid när han skulle igenom alla utmaningar med att ta av sig ytterkläder, lägga posten på bordet, att han inte fick leka med matkassen och så vidare. -Mamma stå här! Nej du får inte sitta ner! Nej, inte säg okej! Mamma gå inte! Du får inte vara här mamma! Sitt inte ner mamma. Ja, ni förstår.

När det sen har lugnat ner sig och vi sitter och äter säger Felix; mamma, jag pratade dumheter. Jag var inte snäll, jag var arg. Min kära lilla fina kille! ❤

Tuva håller på att utveckla sina ljud, hon har gått från att väsa till sina pruttljud för att nu morra. 

Hungrig är hon också! BVC pratar om smakprover men Tuva vill ha MAT! Hon sveper lätt i sig en klämmis (barnmat på tub) till frukost och en deciliter gröt på kvällen. När vi sitter och äter så sitter hon och vevar med armarna och gnäller tills hon också får smaka, dagens korvstroganoff var väldigt uppskattad. Varje gång hon tycker att matningen tar för lång tid så morrar hon, till Felix förtjusning. 

Hon känns skarp! Som att man ser i hennes ögon att hon förstår mer än vad man tror. Hon verkar förstå att mamma är en pajas i alla fall för när jag dansar för henne så skrattar hon hjärtligt.

Det känns sjukt att tänka på att den där lilla tjejen ska upp och gå om några månader.