”Låt barnet skrika, det skadar henne inte”, säger alla som inte har ett skrikande barn att ta hand om. Men sen när de själva får ett skrikande barn i famnen som inte slutar skrika efter fem minuter så får de panik. 

Det gäller även pappor. ”Nej, jag vet inte vad det är, har du en tutte över?” säger han och räcker över en rödilsken tjej. Som om tuttarna är lösningen på alla problem. Nej men vi låter henne hänga vid tutten varje gång hon är uttråkad och trött, det är lugnast och skönast för alla. Utom mamma.

Till slut är man så van vid skriket att man hör det även när det inte finns där. Det har liksom fastnat i hörselgångarna och ekar för evigt.

Det kanske inte skadar barnet när hon skriker men det skadar fasiken hennes mamma i alla fall.