Min vilja är inte Kennys lag. Nyårsmiddagen som Kenny bjudit in Andrew och Emelie till hade jag bett honom att avboka i samma stund som han berättade att han skulle åka till Monaco. Jag är inte intresserad av några sista-minuten-förberedelser/stress och var inte så imponerad av ”vi kanske kommer hem på lördag”.

Kenny lyssnar dock väldigt sällan på mig, eller så gör han det men skiter i vad jag säger, precis som Felix, så han hade ju inte bokat av middagen förstås. 

Lördags morgon så kom han hem från sin roadtrip och det fanns naturligtvis ingen tid för att vila upp sig inför kvällen. 

På grund av olika smaker och viljor så blev det väldigt mycket mat. Vi åt laxröra på toast och hummer till förrätt, sen blev det en klassisk oxfilé med potatisgratäng och på det så åt vi Ginos (frukt med vit choklad och glass) samt en vit choklad- och pistagenötspavlova. Ja jösses, det är ett under att jag var så hungrig i morse när jag vaknade.

Kvällen blev väldigt trevlig och lugn, tänkte jag säga men det blev den först när barnen lugnat ner sig. Det var en kväll i min smak!