Den här killen försvann igår. Kattis var här på besök och när vi ätit lunch så gick vi mot receptionen. Precis innan receptionen så vek vi av till höger men Felix fortsatte gå mot receptionen. 

Felix går ofta in egen väg, han har inget behov av att hålla sig nära oss utan vill gärna utforska världen på egen hand och komma tillbaka när han vill. Just nu så är enda sättet att få honom att följa med oss, mot sin vilja, att vända sig om och gå åt hans motsatta håll och säga hej då. Då kommer han, fortfarande, tillbaka.

I alla fall så var Felix ur vår syn i max 10 sekunder innan vi stannade och vände om för att se om han tänkte komma tillbaka och följa med oss.

Det gjorde han inte. Han var borta.

Kenny ryckte på axlarna och sa i vanlig ordning ” det löser sig” (som om han kan veta det). Jo men visst, det mesta brukar lösa sig, men inte av sig själv bara och jag tänkte inte tappa bort ett barn i Mexico i alla fall. Regnet öste ner och Kenny gick mot receptionen för att leta och Kattis åt ett annat håll medan jag vaktade Tuva och sprang runt i receptionen.

Felix borde nu ha kommit fram från vad han än höll på med, men det gjorde han inte. Både Kenny och Kattis kom tillbaka för att se om jag gav tummen upp för en hittad Felix men jag hade ingenting att komma med.

Nu gick Kenny till vakterna för att be om hjälp. Det är lika mycket personal här som gäster och hälften av dem har en walkie talkie så meddelandet om Felix gick snabbt ut. Precis när vi dragit igång cirkusen så kom Felix, från lunchhållet. Jag vet inte hur han missat att vi vek av från vägen, men han måste ha gått i sin egna värld och vi måste ha missat honom på sekunden när han vände från receptionen och gick tillbaka.

Det kan vara så att han lärt sig något av det här. Han har sagt flera gånger efteråt att vi inte får tappa bort honom. Jag försöker förstås lägga över skulden på honom och säga att han inte får tappa bort OSS men jag vet inte om det går bra.

Nu är han hemma i alla fall.