Det var det första Felix sa idag när Kenny kom hem med honom och han upprepade det igen när vi skulle sova – roligt dagis.

Idag när Kenny skulle hämta honom så var han ensam kvar och han blev argare är någonsin över att behöva åka hem.
Mina lämningar går på två minuter. Jag har knappt fått av honom kläderna innan han säger hej då, pussar och vinkar åt mig innan han springer iväg.

Han verkar som sagt trivas väldigt bra och det gör mig himla glad.

image

image