Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Ja nu fungerar bloggen igen. Jag känner mig orolig varje gång det är något fel på den och då påminns jag om att jag måste kopiera över innehållet i den till bloggböcker. Det är ju ändå en slags dagbok som jag tänker att Felix ska uppskatta när han blir äldre men min dator är så dålig så jag vill slänga ut den genom fönstret varje gång jag håller på med den.

Felix håller på med ett himla humör av och till nu. Han kan vakna med ett kvitter och sen en kvart senare när han inte får äta Start till frukost så blir han monsterarg.

Om man sjunger Imse vimse spindel fel dag i bilen på väg till dagis så kan han vråla rakt ut tills man tystnar.
Han roas av när man snubblar, låtsasslår sig och tappar saker och sånt. Eller när katten Nisse blir rädd eller träffas av någon av Felix leksaker som Felix råkar tappa precis på honom. Trots detta så vill Nisse vara med Felix hela tiden.

Felix vill inte klä på sig på morgonen och vi hamnar rätt ofta på ”hejdå Felix, då går vi utan dig” och så kommer han springandes för att bli påklädd.
När jag frågar något om dagis så svarar han ”ulia”. Julia, ett barn på dagis, verkar göra intryck på honom.
Han babblar konstant och även fast det inte kommer några vettiga ord så blir en del tydligare.

Pappa Kenny är en stor favorit just nu. Han leder på hämtningar och lämningar och får massor med stjärnor i kanten när Felix blir hämtad i lastbil.
Igår morse när jag gick upp sa Kenny till Felix med en glad röst ”titta, mamma är vaken”, då gick Felix fram till mig och försökte putta iväg mig. Otack är mammas lön.
Men när han kommer och pussar mig på morgonen eller smiter in sina armar runt min nacke på natten och kramas, då är allt förlåtet.