Varje gång jag går på mässa så ångrar jag mig, väl där.
Jag vet inte om jag bygger upp för stora förväntningar på vad jag ska hitta eller se eller om det bara är att jag glömmer bort paniken som infinner sig när man delar yta med halva Sveriges befolkning.
I helgen var det Underbarabarn-mässa som vi faktiskt hade planerat att gå på. Dagarna innan mässan så upptäckte jag på sociala medier att det förutom barnmässan även var villamässa och choklad- och dessertmässa samtidigt. Vilken otur va?!
Så i lördags drog vi till Älvsjö och gick på mässa och kunde gå runt i nästan en och en halv timme innan Felix vaknade i vagnen.
Både villamässan och barnmässan gick jättebra. Det fanns gott om utrymme att röra sig på och för att kunna se innehållet i montrarna. Jag hade kanske önskat ett lite större urval av återförsäljare på barnmässan men det var okej för min plånbok att det inte var det.
När vi gick in i hallen för chokladmässan så förstod vi var allt folk höll hus. Jösses!
Där var jag, mitt i allt, den där idioten som tar med sig barn OCH barnvagn, på en mässa!
Det gick inte att ta sig fram, även utan barnvagn så var det kaos och med barnvagn så försökte alla dessutom ta sig förbi ”hindret”.
Den här delen av mässan önskar jag att jag hade fått gå på i lugn och ro med en fet sedelbunt i handen, men även här får jag tack av mina kärlekshandtag för att det blev som det blev.
När vi väl lämnade mässan så hade vi varit där i mer än fem timmar och det mina vänner, det är rekord!
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer