Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Vad är det för mening med att blogga om man stavar så ruttet att sammanhanget helt försvinner? Nu menar jag inte små stavfel som de allra flesta gör någon gång ibland.

De jag tänker på just nu är personer med dyslexi eller de som helt enkelt inte orkar läsa igenom vad de har skrivit innan publicering. Självklart så förstår jag tanken med att skriva av sig på en blogg av samma orsak som att jag gör det, det är skönt! MEN, själva meningen med en blogg är ju att andra kommer att läsa vad man skriver. Små stavfel eller slarvsaker som ”komemr” som jag alltid brukar lyckas med är ju inte så svårtydda, man förstår meningen ändå, men när jag läser texter och det är så mycket stavfel så att man inte ens förstår handlingen ja, vad är det då för mening? Visst, dyslexi är en sjukdom men då kanske man inte ska välja författare som yrke, för att dra det lite extra långt och göra min mening extra tydlig.

Häromdagen så hamnade jag i en blogg där någon uttryckte sina sexfantasier och det var så mycket stavfel så till slut så hade mina fantasier skenat iväg och handlingen blev mycket mer pervers än vad den var menad att vara. Det dök plötsligt upp massor av missanpassade figurer i mitt huvud som jag associerade till personens felstavningar, som vilken tecknad porrfilm som helst, inte för att jag har sett någon sån men, eh…ändå.

Mitt tips till er som inte kan stava, gör som alla andra (?)….titta i ett lexikon, det finns massor av spännande ord där.

Ps.
Jag reserverar mig för eventuella felstavade påhopp.

Vad är det för mening med att blogga om man stavar så ruttet att sammanhanget helt försvinner? Nu menar jag inte små stavfel som de allra flesta gör någon gång ibland.

De jag tänker på just nu är personer med dyslexi eller de som helt enkelt inte orkar läsa igenom vad de har skrivit innan publicering. Självklart så förstår jag tanken med att skriva av sig på en blogg av samma orsak som att jag gör det, det är skönt! MEN, själva meningen med en blogg är ju att andra kommer att läsa vad man skriver. Små stavfel eller slarvsaker som ”komemr” som jag alltid brukar lyckas med är ju inte så svårtydda, man förstår meningen ändå, men när jag läser texter och det är så mycket stavfel så att man inte ens förstår handlingen ja, vad är det då för mening? Visst, dyslexi är en sjukdom men då kanske man inte ska välja författare som yrke, för att dra det lite extra långt och göra min mening extra tydlig.

Häromdagen så hamnade jag i en blogg där någon uttryckte sina sexfantasier och det var så mycket stavfel så till slut så hade mina fantasier skenat iväg och handlingen blev mycket mer pervers än vad den var menad att vara. Det dök plötsligt upp massor av missanpassade figurer i mitt huvud som jag associerade till personens felstavningar, som vilken tecknad porrfilm som helst, inte för att jag har sett någon sån men, eh…ändå.

Mitt tips till er som inte kan stava, gör som alla andra (?)….titta i ett lexikon, det finns massor av spännande ord där.

Ps.
Jag reserverar mig för eventuella felstavade påhopp.

Det har varit visning på grannlägenheten nu och jag var där och tittade. Den var jättefin och skulle passa mig så bra. Ett stort hål i väggen och min lägenhet skulle plötsligt vara dubbelt så stor, hur bra skulle inte det vara?!
Det enda problemet är den passerat 1.3 miljoner.

Tills i fredags så var det ingen som hade budat och jag började smida planer om att lägga ett skambud, började möblera i sinnet….tills jag lyssnade av min telefonsvarare där mäklaren meddelade att budgivningen satt i gång. Missnöje!

Det är inte försvarsbart att köpa en lägenhet till för så mycket pengar bara för att det är smidigt. Det kostar mindre pengar för mig att gå och köpa mig en större lägenhet som jag inte behöver bygga om innan jag kan bo. Men sen var det det där med stugan igen som ploppar upp i huvudet. Ska jag köpa lägenhet eller ett litet, litet hus (till en liten, liten gumma, som hade en liten, liten katt)?

Ska jag köpa överhuvudtaget? Kanske skulle jag bo kvar här ett tag och lägga pengar på roliga saker som bilar, motorcyklar, resor och prylar istället? Jag måste nog bestämma mig vad jag ska rikta in mig på (vilket jag naturligtvis inte kommer att göra eftersom jag kommer köpa det som dyker upp framför mig först), men ändå.

Jag undrar hur många gånger jag har använt ordet drömmar i mina bloggar. Det finns ju både med som betydelsen planer/mål men också som drömma när man sover.

I natt drömde jag massor….som vanligt. Varför drömmer jag så mycket? Missförstå mig inte, det är härligt att drömma men det blir så väldigt verkligt för mig. Har jag svårt att skilja på verklighet och drömmar? När jag vaknar så är nuet sådär lagom förvirrande innan jag lokaliserat mig tillbaka till verkligheten. Undra hur det skulle fungera om jag dessutom gick i sömnen, det känns som att vad som helst skulle kunna hända då, man får vara tacksam för att det inte ligger för mig. (Eller är det så att jag bara är lat och inte orkar gå upp?).

När man ser på film så kan man ibland undra om filmen handlar om någons drömmar. Ett exempel på en sån film är Storm som jag råkade se igår. Ni som sett den förstår nog vad jag menar när jag säger att den var….konstig. Ett typiskt drömscenario, om inte lite för våldsamt för mina drömmar förstås. Ett tag drömde jag ofta om kattungar, men det har jag inte gjort på länge nu, betyder det att jag blivit menalt vuxen? I hope not!

Idag när jag var ute och promenerade så lyssnade jag på radio där jag hörde något om kvinnornas kamp mot bla bla, kommer verkligen inte ihåg var det var, men det var nog viktigt…för dom.

Jag är absolut för jämlikhet men vill inte kalla mig feminist på grund av att en grupp kvinnor omvandlade ordet till något fult och överdrivet för massa år sedan, typ ”kvinnor kan” osv.

Alltså, vadå kvinnor kan? Om man går ut med det budskapet så säger väl det mer om deras egna inställningar än någon annans? Vem har sagt att kvinnor inte kan? Varför inte visa vad man kan istället för att manifestera på stan och i medier med plakat där det står skrivet vad alla andra redan vet? Jag skulle kunna dra mina förutfattade meningar om feministers utseende men riktigt så roligt ska vi inte ha på deras bekostnad.

Min åsikt över lag är att kvinnor är för fega för att ta för sig. Ja visst, i en del situationer så är skillnaden stor på de olika könen men ofta så tycker jag att kvinnor/tjejer/flickor bara lägger sig ner och dör och låter sig bli överkörda. (Det var inget sexuellt menat i den meningen, om det nu var fler än mig som tänkte så).

För övrigt så hörde jag en skitskön låt idag. Mitt leende blev bredare och bredare när jag gick och lyssnade och jag brydde mig inte om att folk jag mötte tittade konstigt på mig, den var bara så…..skön!

Jag är tillfreds!

Morgonen var en perfekt städmorgon. Jag gick upp och satte igång redan innan frukost och körde en riktigt städomgång, ni vet en sån där då man till och med dammsuger bakom soffan.

Jag är lite av en golvfetischist, fina gamla trägolv gör mig glad och eftersom jag har det i min lägenhet så försöker jag hålla efter dom så gott jag kan. Nu var det länge sedan jag ödsla någon kärlek på golven så idag tog jag igen det genom att varsamt skrubba golven, ståendes på knäna med en scotchbrite.

Jag fick massor av kärlek tillbaka, nu skiner dom som aldrig förr och känns mjuka och varma under mina bara fötter. Hade jag velat så kunde jag äta mat direkt från golvet nu, vilket jag i och för sig aldrig gör men det skulle gå.

När jag ändå var igång så passade jag på att olja köksbänken och rengöra spisen i detalj. Om ni tycker det här är hur ointressant som helst så får ni göra det, jag är i alla fall sjukt nöjd att jag har det superrent hemma hos mig nu.

Hur ser det ut hemma hos dig?!

http://www.news.com.au/dailytelegraph/story/0,22049,22535838-5012895,00.html

Jag förstår inte innehållet på den här länken!

Nu har jag glott på den här nakna tjejen i flera minuter och hon byter håll lika ofta som jag blinkar! Betyder det att jag har en intern konflikt mellan höger- och vänster hjärnhalva? Har jag ett pågående inbördeskrig i huvudet? Det skulle förklara en hel del förstås, men hur ska jag skapa fred? Det finns trots allt bara ett huvud att dela på.

När jag snubblar äver såna här mindgames så vill jag alltid veta hur det fungerar, vad som är tricket! Kan någon förklara det för mig?

Om jag blundar och tänker på att hon ska snurra vänster så gör hon det när jag tittar igen och vice versa, helskumt!

Idag är jag liten….mycket mindre än igår, mentalt sett.

Gårdagen vad en ”full”späckad dag på alla sätt. På morgonen drog jag iväg en sväng till Göteborg för att marknadsföra vårt företag i Nordstans galleria. Jag var övertygad om att dagen skulle bli knepig redan när jag lyckades skjuta iväg min fulla (nr 2) tekopp som en projektil på kostymsnubben bredvid mig på flyget. Vanligtvis så håller jag inte på med såna klantigheter, men nu är jag en erfarenhet rikare. Nu gick det rätt bra ändå eftersom han tog överfallet med god min och ursäktade mig med att ”det är konstigt att det inte händer oftare”.

Direkt från Göteborg så var det dags för en helkväll med HR & löneavdelningen. Vi proppade oss fulla (nr 3) med mat innan vi drog vidare till Lena & Orups show på China. En parantes där som jag undrar över är varför jag alltid råkar ut för alla annorlunda saker. Vi hade förbeställt mat och alla fick in sina tallrikar innan mig och när jag till slut fick in mina fajitas så får jag det på ett stort tallrikstorn! Det var en halvmeter hög ställning med fyra våningar tallrikar full(nr 4)proppade med mat. Varför kan jag inte få min mat på en vanlig tallrik som alla andra? Varför ska jag alltid vara speciell?

Showen bjöd på mycket bra musik och den fortsatte efteråt på Golden Hits där jag blev smittad av alla andra att tokdansa hela kvällen med en låtsasmick i handen för att kunna yla med till låtarna, inspirerad av Lena Ph. Det kändes som att vara femton igen.

När jag traskade hem mot hotellet på Stureplan klockan tre på natten ömmade det i både fötter och hals och det tog mig inte många sekunder att somna. (Underförstått, full nr 5).

Så, efter en dags konfererande med alldeles för lite sömn så är jag ingen stor person just nu. Men att gårdagen skulle bli knepig stämde inte, fan vad kul vi hade!

När jag slutar att skriva om sånt som rimligtvis borde ha en följetong så beror det oftast på att jag inte vill prata om det. Exempel på detta är min dating och min sluta-röka-grej.

Uppenbarligen så har båda dessa saker misslyckats, vilket jag förutsätter att ni ska förstå eftersom jag lägger fokus på att skriva om allt annat än just det.

Jag inbillar mig att dessa saker ska falla i glömska om jag ignorerar det, vilket faktiskt brukar fungera.

Jag är hyfsat bra på att koppla bort problem från hjärnan, det är lite av min försvarsmekanism för att jag ska slippa bli mänsklig. Om jag tillåter mig att känna efter så kan det hända att jag blir blödig och det vore en förlust för mig. Ingen ska se mig tappa kontrollen, eller rättare sagt, jag ska inte se mig själv förlora kontrollen! Nu har ju det självklart hänt ibland, men det är den inställningen som verkar ha etsat sig fast. Och ska det ske så sker det när ingen är nära.

Jag vet inte om det beror på jobbet eller dejt-grejen men sista tiden så har det pratats mycket om mina egenskaper och där blir det ganska glasklart att jag behöver arbeta med min självinsikt.

Mitt största problem är att jag sätter så höga krav på mig själv att de nästan blir omöjliga att klara, jag får helt enkelt inte fela! Det spelar ingen roll om människor runt omkring mig gör misstag, det är helt okej för mig, så länge jag inte gör dom. Den inställningen gör att det blir svårt att vara mig, jag måste lära mig att göra fel (vilket jag naturligtvis gör) men att kunna acceptera det.

Kan jag få vara någon annan tills jag lärt mig vara mig själv?