Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Kvart i tio så gick jag upp i morse och började måla redan innan jag fått i mig frukost. Mitt lilla projekt tar en hel evighet eftersom jag bestämt mig för att leka med lite olika färger. Igår klockan elva på kvällen när jag började att måla upptäckte jag att man behövde ett vattenpass. Efter en snabb tur till mamma så satte jag igång. Att försöka få raka linjer med ett vattenpass till gamla sneda väggar är ett skämt. Bilden visar hur långt jag har kommit (nej jag har inte målat runt hyllan), jag får se imorgon när jag blir klar och satt dit bordet om jag är nöjd.

När klockan började närma sig fyra på eftermiddagen så tog jag paus och åkte till bror och Karin där resten av familjen slöt upp. Efter en god middag med efterrätt (jösses) så bänkade vi oss i soffan framför videon i ett nytt försök att se våra hemmavideos.

Vi såg skidfilmer från Hemsedal från -91, -93 och -94, fniss. Det var på den tiden Kattis fortfarande vägrade bära mössa, jag drog ner mina bylsiga tröjor till knävecken, skidor med midja hade inte lanserats, snowboardåkare var unika, mamma inte hade några gråa hår och var fantastiskt vacker (vilket hon fortfarande är), och Peter och pappa hade fortfarande hår ovanpå huvudet.

Det var tydligen inne med pastellfärger, permanentat hår och runda Ray Bans på den tiden också, coolt!

Min och Kattis konfirmation (då hon blev instängd i predikstolen under akten), diverse partyfilmer och ett par jular (-89 och -90) hade också fastnat på film. Om Kattis någonsin tänker gifta sig så har vi en heeeel del ”underlag” att visa upp på bröllopsfesten, he he.

Mycket kan man säga om den tiden, men snygga var vi fan inte! Jag tror nog att både jag och min syster vägde en 10-15 kilo mer än vad vi gör idag, och då växte vi fortfarande dessutom (på längden alltså).

Skratten som kom medans vi tittade på filmerna var både hjärtliga och skadeglada. Jag tror vi fick med alla i familjens typiska egenskaper på en och samma julfilm, galet roligt!

Nu när julen äntligen är kommen
slaktar vi grisen och smuttar på rommen

Barnen blir livrädda av tomtefar
sista pralinen är inte kvar

Skickade vi julkort till grannen i år?
skit! glömde! vilken ångest jag får

Vad önskar du dig? ska pelle ha en bil?
fan, jag känner mig som en gammal stofil

Leksaker, böcker, kläder och skit
jag behöver hyra en bärsamarit

Glöggen är kall och knäcken bränns fast
när ska vi någonsin hinna med rast?

Snön kommer aldrig men vi fryser ändå
världskatastrofen finns med på tv´s tablå

Arne har tröttnat på att tända ljus
nu finns han inte längre i var mans hus

Om ett par dagar är allt detta över
hoppas jag får en julklapp med klöver

God jul!

Julafton, nu är den strax över! Tänk på allt slit och alla pengar som hela världens befolkning lagt ner för att lyckas med den här dagen (eller ja, morgondagen för vissa…och så kan vi räkna bort buddister, muslimer osv, men ni förstår vad jag menar).

Jag hörde att i Sverige så har vi lagt ner 8 miljarder på julklappar, förstå hur mycket roligt jag skulle kunna köpa för de pengarna.

Är allt det här värt det för en enda dag? Tänk om man vaknar med migrän, då är ju hela förberedelseperioden helt bortkastad! Förstå vilken ångest, två månaders förberedelse och så får man vänta ett helt år på att få en ny chans!

Ja, oavsett min bittra ton mot stöket så är det ganska härligt med jul ändå. Sen ett par år tillbaka så har jag blivit halvvuxen och börjat äta sill och nu tycker jag att det är supergott. Det lär nog dröja länge innan jag fixar janssons, strömming, lutfisk och andra vuxengrejer, men allt har sin tid.

Det visade sig att jag fortfarande inte är för gammal för att få julklappar, Wille fick ju de flesta såklart men det blev en hel del över till mig. Mitt bostadslån har efter mammas julklapp sänkts med 7.5%, en stor fet puss till mamsen!

Annars fick jag 3 böcker (som kommer räcka i tre dagar på min semester) med en tusenlapp som bokmärke, en skruvdragare som jag önskat mig, en lyxig weekend på Hasseludden och en fotobok med hela pappas släktträd med berättelser och bilder som han har suttit och fnulat med i flera månader.

Det roligaste är nog att pappa fortfarande roar sig med att slå in paket i oförutsedda paket. Får man ett riktigt stort paket så kan det lika gärna innehålla vedklabbar, tidningar, bubbelplast osv, sedan ligger det ett litet, litet paket på botten.

Ps. 1100 sidvisningar den här månaden! Damn!

Ledig, ledig, leeeeeedig! Vem? Jag, såklart!

Jag har till och med lyckats stänga av väckningen på tv´n, det är fantastiskt! Lugnet i kroppen när jag satt och åt frukost i morse är svår att beskriva. Det finns inga måsten nu på länge.

Den inställningen höll i ett par timmar, sedan började jag riva i köket. Mitt ofrivilliga titthål från baksidan av tv´n in i köket spacklade jag igen, pluggarna som spacklats igen av de tidigare ägarna gick jag lös på med en mattkniv och spacklade ihop lite snyggare.

När jag kom till mamma så fick jag i uppdrag att laga min fisksoppa, av någon anledning så är den en storfavorit i familjen. Kattis bakade samtidigt världens kladdigaste kladdkaka. Vad är en middag utan efterrätt?!

Efter att vi ätit och var alldeles för feta och mätta så började jag förbereda för en filmkväll med gamla videoband från början av 90-talet, de filmerna visar man inte för vem som helst. Den där galna luggen som jag berättade om tidigare i min blogg finns med på flera av de där filmerna.

Kanske var det på grund av de fasansfulla frisyrerna som videon strejkade, den ville inte alls vara med. Kattis och jag tog på oss de stora mekarbrallorna och öppnade videon för att felsöka. Efter mycket pill och många svordomar gav vi upp, videon dog tydligen tillsammans med 90-talet.

Så, istället för en lugn videokväll så åkte jag hem och började måla. Man kan ju undra hur jag resonerade egentligen när det var meningen att jag skulle storstäda, nu ser det plötsligt ut som allt annat än städat. (Bilden är tagen innan jag gick lös på väggen).

Så kom sista arbetsdagen för det här året! Jag känner mig privilegerad över att vara ledig på julen. I och för sig så har jag varit ledig de sista åren också men innan dess så har jag arbetat i mellandagarna i nästan femton år (nej jag är inte så gammal som jag låter, började bara tidigt), så jag har en del lugna jular att ta igen.

Första lediga julen tror jag var 2003, då blev jag ledig i sista sekund, precis alldeles för sent – min dåvarande pojkvän hade redan hunnit boka en 3-veckorsresa till Bali med sina arbetskompisar och deras flickvänner. Så kontentan av min julledighet blev att jag var hemma och skottade snö varje dag (eftersom det var en extrem vinter) medan han slappade i en hängmatta på stranden. DÅ var jag bitter! Som plåster på såret så fick jag dock en egen resa dit senare utan massa annat löst folk.

Idag hade vi julmys på morgonen med frukost och filmvisning, det var en skön start på dagen – vilken för övrigt tog slut väldigt snabbt med en schematid på bara 4,5 timmar (jag har gjort schemat ;). Annars sprang alla mest runt och var trevliga och goa mot varandra. Sedan levde vi lyckliga i alla våra dagar.

Det damp ner en till leverantörsklapp idag, en signerad bok av Bert Karlsson, sug på den ni! Det påminner mig om när jag skulle på skolresa till Skara i mellanstadiet och skrev ett brev till Bert och frågade om de kunde hitta på något kul för att fira min födelsedag som inträffade samma dag. Jag blev väldigt besviken när jag fick tillbaka ett brev från hans sekreterare eller nåt där hon skrev att vi kunde fiska i dammen. Händelsen har satt djupa spår i mig så ikväll ska jag bränna boken på bål och göra en vodoodocka av askan.

En dag kvar och sen är det ledigt! Wohoo!

Jag är tacksam för det på många sätt, bland annat för att det nu står godis överallt på kontoret! I morse var vi tre personer som hade möte och under den timmen så gjorde vi slut på en hel chokladask. Jag förstår fortfarande inte hur syster kunde motivera mig att åka till godisaffären efter jobbet och köpa ….ja, godis.

Nu har jag kommit till den delen då jag inte ens kämpar emot längre, jag försöker inte ens hindra mig att ta kontakt med sötsakerna, let them come!

Jag fick dessutom mitt första egna godis med posten idag ända från Norge, ett fint litet kort och en förpackning med marsipanpölser! Det satt jag och fnissade åt länge.

Efter jobbet var jag bjuden på mat hemma hos pappa. Hans sambos sons flickvän (försök säga det snabbt) kom hem från Amerikat efter 4 månader borta och det ville man ju inte missa. Det tog en hel evighet innan dom kom och trots det nya uppbyggda fettlagret så höll jag nästan på att svälta ihjäl. Till och med katten tröttnade och snodde räkor från tallrikarna på bordet! Dålig katt!

När jag till slut var fetmätt och körde hem så var det snorigt halt. Samtidigt som jag försökte häva de värsta sladdarna så lyssnade jag på radion som spelade ”sommartider” med Gyllene Tider.

Skit! Idag när jag kom hem så blev jag på ruskigt dåligt humör! Jag tänkte vara duktig och lägga in mina räkningar innan helgen så att jag slapp tänka på det i juletider.

December är en månad när det alltid kommer mycket räkningar, det är årsavgifter och försäkringar och grejer.

När jag satt som mest och funderade på hur många pengar jag skulle kunna spara den här månaden så dök skiträkningen upp på 6000kr, satan! Jag har ett jävla kreditkort som jag brukar använda hyfsat sparsamt till grejer som jag känner att jag inte kan vänta med. Det fantastiska med det kortet är att man har upp till 60 dagars betalningsfrist. Gissa hur många dagar mitt minne sträcker sig! Det är definitivt inte 60 jävla dagar i alla fall. Från och med ikväll så ligger det kortet inte i plånboken längre utan gömt någonstans där jag inte ska hitta det (inom 60 dagar kommer jag ha glömt vart jag gömde det).

All energi jag fick av min humörssvängning använde jag till att straffa mig själv med att tokrengöra badrummet, sådär noggrant som jag bara gör en-två gånger per år. Det var äckligt….men nu är det inte det längre!

Även små barns bajs luktar illa, skitilla faktiskt!

Jag var på väg hem i godan ro utan ont anande när bror ringde och frågade om jag kunde natta skrutten (det där kan man tolka på överraskande konstigt sätt…om man bor i mitt huvud). I alla fall så tog jag chansen och åkte dit för att ge dom ett par timmars andrum från Wille för att de i sin tur skulle kasta sig in i ringen bland alla andra galna julshoppare i Kista.

De garanterade att han var bajsfri på kvällarna och jag tog det som ett löfte.

Vi tittade på bilar på tv, han kommer att bli biltokig när han blir stor, det är ingen tvekan om den saken. Han pekade på en Merzca och sa…Merzca, dessutom så kan han näst intill uttala Lamborghini och det tycker jag är imponerande för en liten kille på 1 år och 8 månader.

Efter det så dansade han för mig men lite sköna hiphop-moves, han har helt klart talang.

När vi haft vår trevliga stund så inträffade DET! ”Bajsat” sa han! Det var jättetydligt att han gjort det, hade jag haft några tveksamheter inför hans uttalande så bekräftade lukten påståendet.

Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin bytt bajsblöja på någon men ärligt talat så var det inte så farligt när det väl var över. Både jag och Wille överlevde!

När det började bli dags att sova så fick han plötsligt en energikick som hette duga, han sprang mellan köket och vardagsrummet i en fart som man bara kan ha när man ska överbevisa alla andra om sin outtröttlighet.

Jag tog med honom upp till sängen innan han började att klättra på väggarna. Så fort huvudet landade på kudden så öpnnade sig munnen på honom och ut kom ett rabblande språk som jag aldrig har hört förut, jag har nog inte ens hört honom prata så mycket och länge någonsin. Till det så körde han sitt hiphop-tecken med handen som jag och Kattis mycket stolt har lärt honom.

När jag kommit på att jag inte skulle prata med honom och uppmuntra till vakenhet så började jag istället låtsasgäspa och blunda för att verka trött. Det fungerade riktigt bra, efter första gäspen så var han smittad och jag smet ifrån honom när han legat stilla och stirrat ljudlöst in i väggen i ett par minuter. Damn I´m good!

…skitbil fortsätter att kosta mig pengar. Fakturan från bilfirman kom idag. De tycker att luftning av bromsarna och byte av en (medhavd) oljeslang kostar 1500kr. Jag undrar hur många timmar dom har räknat på då. För att inte räkna på ett alldeles för högt pris så skulle jag gissa på tre timmar. Tar det VERKLIGEN tre timmar att byta en slang och lufta systemet. OM det skulle göra det så kan de inte vara Stockholms effektivaste verkstad. Jag funderar på att kontakta dom och vara lite extra jobbig.

Min nöjdhet för att bromsarna och högers nya bromsok fungerade varade bara i en dag eller två, tills vänster bromsok beslöt sig för att fastna runt skivan.
Detta betyder att jag antagligen måste lämna in den på verkstad igen, damn! Nu skulle man ju kunna tycka att det första jag borde göra när den funkar är att sälja den, men jag tänker istället, nu när jag gjort av med massa pengar på den för att den ska fungera så kanske jag borde behålla den istället.

Hade jag tid och energi så skulle jag säkert kunna fixa en hel del själv med hjälp av ”första-hjälpen”-böcker men jag ooooorkar inte. Det är knappt att jag orkar hålla ögonen uppe när klockan närmar sig fyra på eftermiddagen. Fast det är inge synd om mig i och för sig, om fyra dagar så börjar min (nästan) 16-dagars ledighet! Gäsp!