Det här var en spännande dag, på två sätt, fast jag tänker bara berätta om en av orsakerna.

I morse när jag kom till jobbet så låg det en jättekartong (jämförelsevis med innehållet) och väntade på mitt rum och inuti den så låg det en stor kamera, bara till mig!

Riktigt så är det ju inte förstås, men den är nästan till mig, till min avdelning i alla fall och eftersom den bara innehåller två personer och det bara är den ena av oss som fotar så måste den ju nästan bli min. Efter att ha beklagat mig över kvaliten det blir på bilderna av vår gamla ruttna jobbkamera från 90-talet som jag brukar använda, så godkände min VD att jag köpte en ny och fin kamera.

Så, idag kom den och den var stor, lång och precis så där härligt klumpig för att man ska förstå att det är schyssta grejer. När jag hade satt ihop delarna så satt jag och mös en stund av välbehag. I like it!

Nu är det bara 18 miljarder med funktioner som jag ska försöka lära mig, hur det nu ska gå till.