Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Kenny åker på jaktresa och jag är hemma med Tuva. Felix får hänga med bestemor och Peter för att mamman ska ha en chans att göra något annat än att bråka.

Tuva är i och för sig inte sen på den bollen. Jag hinner inte ens vända mig om innan hon står och äter kattmat, vänder upp och ner på soffan, leker med toaborsten, drar ut allting ur kökslådorna, klättrar upp på borden, river ner alla flaskor i badrumshyllan och så vidare.

Värst tror jag det blev när jag lagt en bra stund på att rensa och sortera i Felix garderob och tre minuter senare så har hon dragit ut allting på golvet.

Jag tar en tur till Sollentuna centrum och får en lugn ensamlunch medan hon sover i vagnen, jag hinner till och med att sitta på Gateau en kvart och dricka kaffe och äta en helt onödig citron- och marängpaj, utan ett enda gnäll.

På söndagen kommer Felix hem, tidig eftermiddag. När han börjar härja med lekstugan, som nu är vår förvaring, och Tuva drar sig mot vattnet hela tiden så lastar jag upp oss alla på fyrhjulingen istället och åker på en promenad. Supermysigt har vi det. Vi kan. Ibland.

Jag började jobba och bloggen dog, det är vad som hände.

Det är så himla härligt att jobba igen. Jag är på resande fot mest hela tiden för närvarande och min kalender fylls sakta men säkert på med möten och resor varje dag men jag är så nöjd över att vara tillbaka, det är så kul.

Jag tror det är helt rätt för Kenny att vara hemma med Tuva nu. Bara efter några veckor så känner jag skillnad på att hon har blivit mindre mammig, visst är hon fortfarande efter mig men inte på samma nivå.

Den lilla damen växer supersnabbt. Jag ser i hennes ögon hur hon slukar all information och tar efter allt vi och Felix gör. Situationen mellan dem börjar också bli bättre, visst skriker han ofta åt henne och de bråkar om vem som ska ha leksakerna men nu kommer ändå fler och fler tillfällen då de leker med varandra och har roligt.

Vi har till och med kvällar nu då hon inte skriker vid läggning utan nöjer sig med att somna kind mot kind, i tystnad.

Den stora killen var jag på 4-årskontroll med i förra veckan. Han fick rita en gubbe, räkna till fem, gå på en linje, kolla synen genom att peka på samma bokstav på en platta som barnmorskan pekade på tavlan och sedan kollade de hörseln genom att han flyttade en kula på en kulram varje gång han hörde ett ljud i lurarna. Barnmorskan berömde oss för att vi hade en sån fin och duktig kille och jag växte minst en meter. ❤️