Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Min bebis vilar nu. Han (eller är det en hon?) ska vila tills i vår då han ska ut på grönbete igen.

Det känns lite sorgligt men samtidigt bra eftersom han fått en varm plats att stå på utom räckhåll för alla saker som kan komma åt och repa och ramla ner på honom i garaget.

Visserligen så borde jag ha lämnat in honom på service, bytt bromsbelägg och lagat kåporna men jag inbillar mig att jag ska fixa det under vintern, hur nu det ska gå till.

Jag har alltid massa planer på vad jag ska ordna på motorcykeln under vintern men vartenda år så blir det trots allt massa paniklösningar precis innan första banhelgen.

I vår ska jag nog låta den få nya däck igen, den verkade trivas bra med det och när det går bra för min ögonsten så går det bra för mig. Ge mig vår nu!

Fredag! Är det bästa dagen på veckan tro? Det är lite som våren, man får smak för det som ska komma och precis som med sommaren så tror man oftast att den kommer bli bättre än vad den blir (ungefär som att jag varje vinter säger att jag ska bli ruskigt snabb på att köra motorcykel nästa säsong). Fast nästa år ska jag bli supersnabb förstås.

Förhoppningar på sol och värme är på topp och man sitter och planerar alla de fantastiska saker man ska hinna med att göra. När hösten kommer känns det som att sommaren varit hektisk men om man skulle ta fram ”att-göra-listan” så är troligtvis inte ens hälften av alla saker gjorda, men det är okej! Visst kan man klaga på att somrarna är kalla och blöta men trots det så har jag sällan varit missnöjd på det stora hela med en sommar. Allt är bra på sitt sätt och vis.

Även fast lördag är en riktigt bra veckodag så är nog fredag ändå bäst, för tillfället i alla fall. Jag slutar tidigt från jobbet, det finns inga krav på att jag måste göra saker och det är ingen brådska att gå och lägga sig för jag behöver inte gå upp tidigt dagen efter (även fast jag brukar göra det ändå).
Den känns överlag kravlös och får jag ändå förslag på att hitta på något så slår jag snabbt bort det om det inte handlar om en lugn slapparkväll i gott sällskap.

I söndags längtade jag i och för sig till måndag men just nu är den tanken långt borta. Det är inte helt omöjligt att jag blir rastlös redan imorgon och önskar att det är måndag men det tänker jag inte bry mig om nu. Freeeedag!

Nej, nej, nej! Jag vill inte läsa om politiker som äter sitt öronvax eller petar sig i näsan!

Kan vi inte få en egen snuskrubrik där allt äckligt samlas så att man själv kan välja om man ska klicka på den eller inte.

Jag måste bara få klistra in ett skönt citat innan jag kan gå vidare i mitt resonemang: ”Men huruvida Rudd äter öronvax regelbundet eller bara då och då är irrelevant”.

Kommentar överflödig!

Det händer mig ganska ofta att jag sitter på jobbet alldeles för tidigt och äter frukost samtidigt som jag slösurfar lite på Aftonbladet (förlåt) och långsamt vaknar till liv när det dyker upp någon riktig osmaklig bild på en halshuggen människa eller ihjälslagen katt osv. Har tidningar ingen censur alls?

Jag som inte ens klarar av yogurt med bär i på morgonen!

Så tidigt är jag extremt känslig för mycket, speciellt för de slemmiga klumparna (som ska vara frukt och bär) och klarar INTE av att samtidigt se alla äckliga bilder som tidningarna tycker verkar lämpliga för mig och alla andra att läsa. Visa vad ni vill på eftermiddagen, då fixar jag det, men låt mig äta min frukost till sköna bilder på härliga och lyckliga människor (eller kattungar)!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1106597.ab

Kvart i fem i morse så kämpade jag mig upp ur ett medvetslöst tillstånd, det kändes lite som att jag var 10 meter under vattnet och försökte ta mig upp till ytan. När jag kom till sans så förstod jag att det var väckarklockan som ringde. Man är inte som smarast så tidigt på dagen.

Varför ringer klockan? Vad ska jag göra nu?

Dagens uppdrag var att marknadsföra vårt företag, och det bara råkade vara precis på samma dag som våra konkurrenter öppnade ett nytt varuhus.

Klockan kvart i åtta så stod vi i ett nollgradigt Västerås och brottades om de kunder som tagit sig till området. Så fort vi landat med vår dekaltrimmade buss på andra sidans parkering så blev vi naturligtvis överfallna av deras väktare som körde bort oss från området.

Nivån på samtalet med väktarna blev lika mogna som 12-åringars samtal, ”om ni inte flyttar på er så ringer vi poliiiisen, faktiskt”. Dom var så söööta, stora starka (injecerade) muskelknuttar som bara måste få ta lite plats, snutte då.

Det var en skitbra dag, trots att jag kommer att behöva amputera bort ett par fingrar och tår efter ett par timmar ute i kylan, men det var det värt!

Nu fryser jag! Dåligt!

Vartenda litet hårstrå jag har står rakt upp, förutom på huvudet kanske…fast ja…det ligger ju inte platt heller förstås.

Och för att spinna vidare på det så kan man ju undra hur jag (och alla andra, försök inte) såg ut som tonåringar. Kommer ni ihåg den där tuperade sneluggen som var 10 centimeter hög?

Hur tänkte man då? Var det då vi började förstöra ozonlagret? Vad gjorde jag när det regnade? Hur såg jag ut när det regnade?

Mamma har gulligt nog hängt upp alla små skolfoton på mig och mina syskon i hallen hemma hos henne för att skrämma bort de som faktiskt lyckats ta sig ända dit. Det är bilder av oss från pyttesmå (nu var jag i och för sig ganska rund som liten, men ändå) till större och störst. Det är en skrämmande syn!

Psyket är inte vår starkaste sida måste jag påstå, hur kan man inbilla sig att man såg normal ut under alla dessa år av förändringar? Vad är det som säger att jag ser normal ut idag? Kommer jag att sitta och titta på bilder om 10 år och fråga mig hur jag tänkte 2007 när jag såg ut sådär?

Nu hade det varit lämpligt med en bild på mig med tuperad snelugg (de permanentade perioderna ska vi inte ens prata om), men det är varken fredag eller roliga timmen så ni blir utan.

”Om några år så har vi robotsex!”

Alltså, snälla….min absoluta favorittidning Aftonbladet slår mig med häpnad över hur intressanta nyheter de kan gräva fram. Dagens fråga är ”skulle du kunna tänka dig att byta ut din partner mot en robot?”.

Är det där vi är idag? Är det en relevant fråga? KAN ni tänka er att ha sex med en robot?

Med tanke på vad singelkillar i min ålder (nu drar jag alla över en kam, varsegod) har för inställning till förhållanden idag så borde det inte förvåna mig, men kom igen, en robot?

Har vi umgåtts så länge med människor att vi tröttnat på mänsklig hud och närhet? Har vi inget kvar att säga varandra, är orden slut? Ska vi ta med våra små robotar hem till vänner och bekanta och visa upp dom?

Om någon bytte ut mig mot en snygg tjejrobot så skulle jag starkt fundera på att hoppa från en bro.

Den eminenta tidningen påstår att det bara är en tidsfråga innan vi blir kära och gifter oss med robotar! Den dagen jag bli inbjuden till ett robotbröllop så kommer jag…..köpa en brödrost och slänga ner den tillsammans med roboten i ett badkar och kortsluta skiten.

Solans fråga: skulle du kunna tänka dig att bojkotta Aftonbladet för evigt?

Varför tänker jag på mat när jag ska sova?
Igår kväll så låg jag och tänkte på den perfekta middagen, det jag vill äta när jag går ut på restaurang nästa gång.

En riktigt bra trerätters borde vara, carpaccio till förrätt, en ganska blodig oxfilé (smördegsinbakad?) med pressad potatis och bearnáisesås och ginos till efterrätt. Eller blir det för mycket med både kött till förrätt och huvudrätt? Nej, det kan jag väl inte tänka mig, man kan nog aldrig äta för mycket kött.

Jag gillar att gå ut och äta, trots att jag gör det alltför sällan nu för tiden. Det fanns en period då jag åt ute flera dagar i veckan men då blev det å andra sidan inte såna här mastodontmiddagar. Då var det mer bara att äta för att få något i magen innan man gick ut på krogen.

Tanken på att någon annan står och lagar ens mat när man själv bara sitter och myser och har det trevligt lockar mig, eller är det i själva verket tanken på att någon som KAN laga mat som är det fina?

Solen strålade när jag vaknade, till skillnad från mig som var lite trött och sliten.

Det skulle komma någon gubbe och byta min elbox på morgonen så jag släpade mig upp och satte mig för att vänta. Nu kom det ingen gubbe, utan en väldigt söt kille istället, som fick med sig mina proppar när han gick, mummel.

När han gått så tog jag ett vuxet beslut (de kommer då och då) att jag skulle byta däck. Eftersom mina sommardäck är så slitna så vågar jag inte chansa och vänta på den första hala vinterdagen.

Nu så här efteråt så känns det riktigt skönt att ha det gjort trots att det krävde sin energi.

Den stora frågan nu är om den kvarvarande energin räcker till att hitta på något galet ikväll…

Nej, energin räckte inte till galna idéer ikväll. Det var snarare så att soffan lockade något enormt, så jag belönade den genom att sova bort ett par timmar i den på kvällskvisten. Oj vad skönt det var.

Nästa vecka så kommer jag frysa ihjäl! Det är till och med ganska troligt eftersom de ska stänga av värmen i ett par dagar för att fixa elementventiler och såna grejer.

Om jag i normala fall sover med dubbla duntäcken och dunsockor så vet jag inte vad jag ska ta mig till nu. Jag planerade att ta många, långa och varma bad….tills jag läste att värmepatronen skulle räcka till ett fåtal varma och korta duschar! Va fan, som jag brukar säga!

Hur ska jag lösa det här? Jag får låtsas som att jag är ute och campar och sover i tält, bara för att göra det till en upplevelse, eller så hyr jag in en lämplig kandidat som kan värma mig (laga frukost….tvätta min bil/mc…..handla mat….och kanske tvätta lite kläder åt mig). Plötsligt så verkar kommande vecka inte så tung. 🙂