Kvart i fem i morse så kämpade jag mig upp ur ett medvetslöst tillstånd, det kändes lite som att jag var 10 meter under vattnet och försökte ta mig upp till ytan. När jag kom till sans så förstod jag att det var väckarklockan som ringde. Man är inte som smarast så tidigt på dagen.

Varför ringer klockan? Vad ska jag göra nu?

Dagens uppdrag var att marknadsföra vårt företag, och det bara råkade vara precis på samma dag som våra konkurrenter öppnade ett nytt varuhus.

Klockan kvart i åtta så stod vi i ett nollgradigt Västerås och brottades om de kunder som tagit sig till området. Så fort vi landat med vår dekaltrimmade buss på andra sidans parkering så blev vi naturligtvis överfallna av deras väktare som körde bort oss från området.

Nivån på samtalet med väktarna blev lika mogna som 12-åringars samtal, ”om ni inte flyttar på er så ringer vi poliiiisen, faktiskt”. Dom var så söööta, stora starka (injecerade) muskelknuttar som bara måste få ta lite plats, snutte då.

Det var en skitbra dag, trots att jag kommer att behöva amputera bort ett par fingrar och tår efter ett par timmar ute i kylan, men det var det värt!