Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

En dag kvar och sen är det ledigt! Wohoo!

Jag är tacksam för det på många sätt, bland annat för att det nu står godis överallt på kontoret! I morse var vi tre personer som hade möte och under den timmen så gjorde vi slut på en hel chokladask. Jag förstår fortfarande inte hur syster kunde motivera mig att åka till godisaffären efter jobbet och köpa ….ja, godis.

Nu har jag kommit till den delen då jag inte ens kämpar emot längre, jag försöker inte ens hindra mig att ta kontakt med sötsakerna, let them come!

Jag fick dessutom mitt första egna godis med posten idag ända från Norge, ett fint litet kort och en förpackning med marsipanpölser! Det satt jag och fnissade åt länge.

Efter jobbet var jag bjuden på mat hemma hos pappa. Hans sambos sons flickvän (försök säga det snabbt) kom hem från Amerikat efter 4 månader borta och det ville man ju inte missa. Det tog en hel evighet innan dom kom och trots det nya uppbyggda fettlagret så höll jag nästan på att svälta ihjäl. Till och med katten tröttnade och snodde räkor från tallrikarna på bordet! Dålig katt!

När jag till slut var fetmätt och körde hem så var det snorigt halt. Samtidigt som jag försökte häva de värsta sladdarna så lyssnade jag på radion som spelade ”sommartider” med Gyllene Tider.

Skit! Idag när jag kom hem så blev jag på ruskigt dåligt humör! Jag tänkte vara duktig och lägga in mina räkningar innan helgen så att jag slapp tänka på det i juletider.

December är en månad när det alltid kommer mycket räkningar, det är årsavgifter och försäkringar och grejer.

När jag satt som mest och funderade på hur många pengar jag skulle kunna spara den här månaden så dök skiträkningen upp på 6000kr, satan! Jag har ett jävla kreditkort som jag brukar använda hyfsat sparsamt till grejer som jag känner att jag inte kan vänta med. Det fantastiska med det kortet är att man har upp till 60 dagars betalningsfrist. Gissa hur många dagar mitt minne sträcker sig! Det är definitivt inte 60 jävla dagar i alla fall. Från och med ikväll så ligger det kortet inte i plånboken längre utan gömt någonstans där jag inte ska hitta det (inom 60 dagar kommer jag ha glömt vart jag gömde det).

All energi jag fick av min humörssvängning använde jag till att straffa mig själv med att tokrengöra badrummet, sådär noggrant som jag bara gör en-två gånger per år. Det var äckligt….men nu är det inte det längre!

Även små barns bajs luktar illa, skitilla faktiskt!

Jag var på väg hem i godan ro utan ont anande när bror ringde och frågade om jag kunde natta skrutten (det där kan man tolka på överraskande konstigt sätt…om man bor i mitt huvud). I alla fall så tog jag chansen och åkte dit för att ge dom ett par timmars andrum från Wille för att de i sin tur skulle kasta sig in i ringen bland alla andra galna julshoppare i Kista.

De garanterade att han var bajsfri på kvällarna och jag tog det som ett löfte.

Vi tittade på bilar på tv, han kommer att bli biltokig när han blir stor, det är ingen tvekan om den saken. Han pekade på en Merzca och sa…Merzca, dessutom så kan han näst intill uttala Lamborghini och det tycker jag är imponerande för en liten kille på 1 år och 8 månader.

Efter det så dansade han för mig men lite sköna hiphop-moves, han har helt klart talang.

När vi haft vår trevliga stund så inträffade DET! ”Bajsat” sa han! Det var jättetydligt att han gjort det, hade jag haft några tveksamheter inför hans uttalande så bekräftade lukten påståendet.

Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin bytt bajsblöja på någon men ärligt talat så var det inte så farligt när det väl var över. Både jag och Wille överlevde!

När det började bli dags att sova så fick han plötsligt en energikick som hette duga, han sprang mellan köket och vardagsrummet i en fart som man bara kan ha när man ska överbevisa alla andra om sin outtröttlighet.

Jag tog med honom upp till sängen innan han började att klättra på väggarna. Så fort huvudet landade på kudden så öpnnade sig munnen på honom och ut kom ett rabblande språk som jag aldrig har hört förut, jag har nog inte ens hört honom prata så mycket och länge någonsin. Till det så körde han sitt hiphop-tecken med handen som jag och Kattis mycket stolt har lärt honom.

När jag kommit på att jag inte skulle prata med honom och uppmuntra till vakenhet så började jag istället låtsasgäspa och blunda för att verka trött. Det fungerade riktigt bra, efter första gäspen så var han smittad och jag smet ifrån honom när han legat stilla och stirrat ljudlöst in i väggen i ett par minuter. Damn I´m good!

…skitbil fortsätter att kosta mig pengar. Fakturan från bilfirman kom idag. De tycker att luftning av bromsarna och byte av en (medhavd) oljeslang kostar 1500kr. Jag undrar hur många timmar dom har räknat på då. För att inte räkna på ett alldeles för högt pris så skulle jag gissa på tre timmar. Tar det VERKLIGEN tre timmar att byta en slang och lufta systemet. OM det skulle göra det så kan de inte vara Stockholms effektivaste verkstad. Jag funderar på att kontakta dom och vara lite extra jobbig.

Min nöjdhet för att bromsarna och högers nya bromsok fungerade varade bara i en dag eller två, tills vänster bromsok beslöt sig för att fastna runt skivan.
Detta betyder att jag antagligen måste lämna in den på verkstad igen, damn! Nu skulle man ju kunna tycka att det första jag borde göra när den funkar är att sälja den, men jag tänker istället, nu när jag gjort av med massa pengar på den för att den ska fungera så kanske jag borde behålla den istället.

Hade jag tid och energi så skulle jag säkert kunna fixa en hel del själv med hjälp av ”första-hjälpen”-böcker men jag ooooorkar inte. Det är knappt att jag orkar hålla ögonen uppe när klockan närmar sig fyra på eftermiddagen. Fast det är inge synd om mig i och för sig, om fyra dagar så börjar min (nästan) 16-dagars ledighet! Gäsp!

…det var en bankörning, uppe på en klippa ovanför en sandstrand. Kattis hade på sig en prinsessklänning med tyll och ville absolut ha mina dunsockor på sig. Jag sa att hon inte fick ha dom på stranden, att hon skulle ta av sig dom omedelbart så att dom inte blev sandiga. Då frågade hon mig om hon i alla fall fick sova med dom, det tyckte jag var okej.

Hon ville absolut inte ha solkräm på sig, men när jag kletat in mig själv med krämen så norpade hon flaskan och smorde in sig ändå.

Alla som skulle köra bana var i ett stort slott, jag klättrade på fasaden.

Nu var det morgon, Åsa hade låst ute oss men helt plötsligt hade hon vaknat och låst upp dörren.

Jag åkte till myrornas med pappas bil, men han följde efter mig och meddelade mig att jag i fortsättningen inte fick tvätta själv över 40 grader. Jag blev arg och sa att jag skulle flytta hemifrån.

Hans fru, den blonda damen i ”brothers & sisters” höll på att drunkna när hon försökte rädda någon tjej som jag inte vet vem det var. Pappa tog cykeln för att cykla hem, men han höll på att få med sig bilnycklarna.

Plötsligt var klockan runt lunch och jag insåg att bankörningen hade börjat för flera timmar sedan.

… att kolla på Svenska hjältar-galan i käll?!

Kan någon skänka ett stavningsprogram till Aftonbladet? Så där FÅR man inte skriva på första sidan med fet text så att alla ser hur slarvig man är!

Hur seriös uppfattas man om man inte ens orkar läsa igenom det man har skrivit? Varför fortsätter jag att läsa på deras sida när jag vet hur kassa dom är? Det är ungefär som att jag skulle fortsätta att handla på Ellos trots att jag offentligt har gått ut med att dom suger!

Gårdagen har jag varit lite nervös inför. Vårt företag har bestämt sig för att skippa julklapparna till personalen i år och istället skänka pengarna till Barnens Sjukhus. I och med detta så skulle jag åka till Huddinge sjukhus och ta kort på barnen/avdelningen när de fick klapparna. På ett sätt kändes det väldigt olustigt att åka dit och fotografera de sjuka barnen men när jag väl kom dit så kändes det inte ett dugg fel. Det var inga barn med öppna, varande sår, inga små kids med stora bölder i ansiktet. Kan det vara så att min fantasi skenar med mig ibland?!

Stämningen var jul och sjukhuskänslan fanns inte alls där. Barnen var goa och personalen var supertrevlig, så jag kände mig tillfreds när jag åkte därifrån (och hoppades att jag inte blivit smittad med någon dödlig sjukdom).

Efter jobbet åkte jag hem för att fixa mig inför julfesten på kvällen. Jag hade beräknat att jag hade väldigt gott om tid innan det var dags att åka men när jag fortfarande stod osminkad och oklädd en halvtimme innan taxin skulle komma så blev det full panik.

Vi hade vår julfest på det fashionabla Täby Park Hotel. Det var egentligen menat att vi skulle dela lokal med 90 personer från Taxi Kurir, men det lyckades vi styra bort och det känner jag mig tacksam för.

Jag är lite besviken på mig själv att jag inte orkar äta mer mat än vad jag gör. Mitt ”normala” jag är JÄTTEhungrig men så fort jag fått i mig lite mat så blir jag istället JÄTTEmätt! Det plågar mig att se ett stort dessertbord med alla möjliga tänkbara sötsaker som jag inte orkar äta av, det ger mig mardrömmar. Innan det tog stopp så smakade jag på världens godaste chokladgegga! Det var som en blandning av chokladmousse och chokladpudding, en mix av perfekt och oemotstådlig, I´m in love!

De vanliga ”nu-är-jag-full-och-får-kladda”-krypen höll sig hyfsat lugna igår, istället överraskade en ”doldis” genom att ta över rollen som ”rump-klämmare”, ombyte förnöjer. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, men det är så…..klyschigt att det ska vara så på firmafester. Kanske ska man bryta trenden genom att bara vända sig om ge en rak höger, då skulle vi ha något att prata om lång tid efteråt. Trots de här små undantagen så är det ett sjukt roligt företag att jobba i, mina arbetskamrater är galet sköna människor.

Det blev dans, liveuppträdande, lucia/tomtetåg av ledningsgruppen (ett mycket uppskattat inslag), popquiz, nubbe/jägermeistersånger osv.
När det var dags att sova så snurrade rummet mig till sömns och jag somnade som en klubbad säl.

Efter jobbet så åkte jag till min frissa och gjorde mig blond igen. Jag hade ett par centimeters hemlighet som behövde blekas och nu är den borta och folk kan tro att jag är naturligt blond i ett par veckor till. Att utföra denna behandling är ungefär som att ha en brinnande mössa på sig, det gör sjukt, jävla ont! Blekningsmedlet skulle lika väl kunna vara bensin, jag skulle inte känna någon skillnad. Varje gång jag sitter i frisörstolen och gör det här så funderar jag allvarligt på att börja med en mörk kalufs (igen).

Frissan och min mamma (som svängde förbi en snabbis) stod och analyserade mitt rufs eftersom jag har massa avbrytna hårstrån. Enligt dom så beror detta på att jag har varit med om något tragiskt eller någon händelse som påverkat mig psykiskt och i sin tur gjort att håret har påverkats. Noga uträknat så skulle detta ha skett för cirka fyra månader sedan.

Eftersom jag inte kommer ihåg att jag skulle mått speciellt dåligt då så var jag tvungen att skumma mellan raderna på min blogg för att se om jag glömt bort något som inträffat under den tiden men det enda jag hittar som varit skrämmande var väl egentligen att jag åkte tunnelbana i augusti. Det eller att semestern var slut är det enda jag kan komma att tänka på.

Ja, så blev det kallt till slut, nu fattas bara nederbörden, som jag för övrigt säkert kommer svära över när den väl är här. Idag var det en mycket skönare kallhet än var det varit hittills när det är rått och blött. För er som inte sett väderprognoserna inför de kommande dagarna så kan jag meddela att ni ska klä på er varmt eftersom det ska bli många minusgrader. Nu skulle jag haft min svarta dunjacka som jag varken har hittat eller köpt.

Just nu är jag sjukt nöjd över att jag har en bil vars bromsar fungerar som de ska, det är det inte alla som har, så nu ska jag njuta av det och bromsa ofta . Ett byte av bromsslangen (som jag köpte för ett år sedan) och luftning av systemet blev summan för min lilla söta bil.

Det var en ganska söt kille som tog emot och lämnade min bil, jag är säker på att jag kan komma på massa saker som behöver lagas framöver på bilen. Verkstaden ”erbjöd” sig även att montera dit min ac-pump som jag har haft liggandes i mammas garage i över ett år, det ska jag göra så fort jag får lite pengar över. När är det förresten?

Nu på kvällen överföll mitt gamla liv mig. Det visade sig att jag hade ett helt förråd fullt med möbler och grejer i den lägenhet som jag bodde i förr, förr, förra gången, typ 7-8 år sedan. Det var på den tiden då jag bodde med min bra´iga kille (och myskatten) och vi klarade av att vistas på 39kvm i ungefär 2 år, det klarar man bara om man gillar varandra. Jag fick hjälp av mammas sambo att tömma förrådet vilket nästan blev ett helt, fullt släp. Uppenbarligen så var det saker som jag inte saknat så det blir en sväng till soptippen i helgen ser det ut som (när jag vaknat från min bakfylla efter julfesten).