Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur kan man vara så obotligt trött hela tiden? Visserligen kom jag upp tidigt och var på jobbet klockan sju men efter det så är allt ett stort töcken. Jag skulle lätt ha kunnat somnat upprätt sittandes på en stol idag.

Jag vaknade i morse av att jag hörde hur regnet smattrade mot min soppåse (stor svart alltså, inga ”riktiga” sopor” som står på balkongen med gamla utdöda blommor i sedan en tid tillbaka, den ska jag släpa ut och slänga vilken dag som helst. Samtidigt som jag gör det så ska jag släpa upp min oanvända cykel på vinden, imorgon säkert, eller i övermorgon.

Hur mycket kan det regna på en månad? Har vi inte fått tillräckligt snart. Om det hade varit snö som kom istället så hade det varit jättemysigt, och ljust förstås.

Om jag får snö inom den här veckan så ska jag göra en snöängel och lägga upp på bloggen.

Idag har jag varit duktig och betat av en sak på ”att-göra”-listan. Egentligen så har jag inte fullfört den men jag ska lämna in min bil på service imorgon efter jobbet så jag räknar den som avbockad. Dessutom så lovade dom att de kunde sätta in min ”nya” ac-pump eftersom den gamla varit trasig i mer än ett år, i och för sig inte samtidigt som de lagar mina bromsar men nu vet jag att de KAN göra det i alla fall.

Jag vill ha ett väderomslag nu! Visserligen så är det inte så länge tills jag ligger under en parasoll och lapar sangria med näsan i en spännande bok, men innan dess vill jag ha en förändring! Undra om jag ska passa på att läsa Moby Dick som jag har köpt för länge sedan och sparat för ett tillfälle som detta. Nu längtar jag till resan.

Idag skulle jag ha gjort massa saker, som jag inte har gjort. Men jag tillåter mig att ha en sån dag, bara det inte händer igen.

Jag måste:

– julstäda fast jag kallar det storstädning bara för att inte låtsas om julen.

– köpa en jäkla (jul)ljusstake.

– handla julklappar (det gick inte att undkomma ordet jul där).

– köpa vinterstövlar, en svart dunjacka (eller varm i alla fall).

– sätta upp en rullgardin i köket.

– göra om köket, kom jag på nu när jag pratade kök.

– lämna in bilen på verkstad.

Listan kan göras mycket längre men då känns den så ångestladdad så jag börjar så här och ser hur det går.

För övrigt så äter jag popcorn i sängen framför en bra film, det är kvalitet det (förutom när man måste pilla loss alla skal från tänderna efteråt)!

På morgonen åkte jag och bytte bil, min bil har nu ett nytt bromsok bak vilket gör att handbromsen fungerar igen, bra! Det som är mindre bra är att något hänt med min ”vanliga” broms, den tar typ 10 centimeter längre ner än vad den brukar och den känns galet svampig och obehaglig. Det måste jag lösa på något sätt.

Runt lunch åkte jag och syster in till stan och umgick med alla andra hundratusentals människor. För en gångs skull så kände jag mig inte speciellt stressad, min torgskräck höll sig i schack och jag tänkte bara glada tankar.

Vi träffade tomten på NK, jag satte mig i hans knä och viskade i hans öra vad jag önskade mig. Jag fick ett väldigt oanständigt svar tillbaka, så min önskan gick nog fram.

När vi traskade runt bland allt folk så insåg jag att jag levt i en liten bubbla ganska länge. Vet ni hur mycket snygga människor det finns i Stockholm?! I see them everywhere. Dom har bara gömt sig under halsdukar, tjocka jackor och mössor, men under alla överflödiga plagg så tittar dom ut, det enda som fattas nu är att jag öppnar ögonen. Ikväll ska mina ögon vara vidöppna!

I natt sov jag 9 1/2 (vecka) timme, trots det var jag helt slut när jag gick upp.

Men det var en skön dag på jobbet, jag har fått iväg ett par stora projekt som jag har haft liggandes ett tag och nu känns det som att de inte hänger över mig längre. Jag fick även iväg vår ”personaltidning” som jag till slut fick ihop trots att jag knappt fått in någon information, men jag hittade på lite innehåll själv som jag tyckte skulle fungera, hoppas bara att de anställda tycker det också.

Efter jobbet så övergick mitt spontana liv till mitt normala förutsägbara privatliv.

Men att ha en stående inbjudan till färdig middag på fredagar för att sedan slappa framför Idol i soffan känns inte speciellt tungt, I can live with it any day.

När jag tittar på Idol så blir jag känslosam, när jag sitter och ser Maries pappa gråta av stolthet så blir jag fuktig i ögonen, det är inget spel – det är äkta känslor från riktiga personer, det berör mig. Nu är bara frågan om vem som vinner, jag lägger i alla fall min röst på Marie….eller Amanda kanske, ja va fan, dom är så jävla bra båda två.

På vägen hem satt jag och fnissade hysteriskt. Jag fick låna min brors frus bil för att bror ska titta på mina bromsar och när jag skulle försöka sätta igång stereon så vet jag inte vad jag tryckte på men den förblev tyst. Istället så kom det ett ljud varannan minut som närmast kan förknippas med truddilutten de spelar i ”Närkontakt av tredje graden” (som jag av någon anledning sett massa gånger) när de försöker kontakta rymdskeppet. Jag kände mig lika frågande till vad ljudet betydde som Richard Dreyfuss. I natt ska jag bygga berg av lera på köksbordet och hoppas på att få en dubbelsidig solbränna.

Mitt arbetsliv är långt ifrån förutsägbart, det är det som gör det spännande, man vet aldrig vad som kommer att inträffa. Jag visste i och för sig igår att jag skulle till Göteborg och jobba men det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

På planet ner så fick jag nästan en egen ”hytt”. Jag visste att jag skulle sitta långt bak på höger sida vid fönstret men när jag började närma mig så blev det kök, skåp och massa annat där jag trodde att jag skulle sitta. Bakom allt det där så kom min rad, alldeles undanskymd och utan passagerare. Guess what?!

Ja, väl i Göteborg så åkte vi till vårt nya varuhus som vi skulle inviga dagen efter (läs idag). Nu skulle man kunna tro att det bara var småsaker kvar, som att damma lite, städa undan struntsaker som låg i vägen…..det hade varit så bra om det var så. Det var precis tvärtom! I samma ögonblick som jag kom innanför dörren så insåg jag att middag och en god natts sömn bara var att glömma.

Förutom att det var en stor geggig byggarbetsplats utanför med två ditställda baracker som personalutrymmen så var insidan inte klar någonstans. Om de hade sagt att de skulle öppna om två veckor så hade det kännts okej. Till halv tolv på natten så byggde vi butik i 26 graders värme, pust. Jag hade tappat känseln i fötterna för länge sedan tills jag körde över dom med pallyften, mmm!

Vi hade kunnat stanna hela natten och ordnat med att iordningsställa butiken, men halv tolv så gav vi upp för att få ett par timmars sömn. Jag fick besked om att taxibilar var beställda till kl 05.45 och skyndade mig i säng. När jag vaknade 05.20 så hade jag fått ett meddelande om att taxin var flyttad till 05.30. Det där är mitt absoluta favoritsätt att vakna på, det är helt hopplöst att låta killar försöka planera och ordna. Med tio minuter på mig så är det ett rent under att jag hann med att få ihop mig och mina grejer för att hinna med taxin, mitt goda humör glömde jag dock på hotellet.

Istället för att äta frukost så fick jag sitta och lägga in beställningar och fotografera butiken och öppningen (med en kamera från 1800-talet) för att ha lite roliga bilder att skicka till pressen.Resten av dagen gick åt till lite allt möjligt. Om jag hade varit ute och festat en vecka i sträck så hade jag nog inte varit tröttare än vad jag var idag.

På Landvetter hade vi en enorm tur, vi checkade in 16.15 och lyckades på något sätt få personalen i gaten att få med oss på 16.30-planet trots att väskor och biljett hävdade att vi skulle åka kl 17.30. En kvart innan landning så skakades jag till sömns och missade helt den nervpirrande landningen som inträffat när jag drömde som mest. Min hand ska man inte hålla i när det blåser.

Idag läste jag (i Aftonbladet förstås) att ingenjörsföretaget Sweco har gjort en beräkning på hur snabbt tomten och hans renar måste ta sig fram i jul för att hinna med att besöka alla världens barn. Tydligen så måste släden gå i 5.800km/timmen för att han ska hinna ta sig ner i skorstenen, dela ut julklappar och ta en pepparkaka (hur många motsägelser kan man få med i en och samma mening?).

Min fråga blir då (det blir nog fler förresten): Anses man som ett seriöst företag om man sätter sina anställda på att räkna ut hur snabb tomten är när han tar sig fram med sina flygande renar? Jag är ledsen chefen, men jag skulle nog ta lite illa upp om du bad mig om det.

De har även räknat ut var tomten bör bosätta sig för att bo mest centralt, vilket blev Kirgizistan?! Om vi nu ska fortsätta på temat ”tomten”, ska vi VERKLIGEN flytta honom till Centralasien då? Jag kan se det framför mig, hur stora tjocka tomten med jätteskägget plötsligt förvandlas till en liten tanig kines med en moppemusche.

Eftersom det krävs en hyfsat smart hjärna för att räkna ut alla tomtefakta så kan man ju bortse från att det är en 4-åring som gjort uttalandet och därför kommer jag nu till kärnfrågan…. Är det INGEN som har talat om för de här stackarna att tomten inte finns?

Om jag kunde kliva ur min kropp för en dag (och en natt) så skulle jag sitta och titta på mig själv när jag sover (inte för att jag är självcentrerad utan för att jag är sjukt nyfiken på vad jag gör på nätterna). Jag vaknade i morse av att jag låg på rygg med ena armen pekandes rakt upp mot taket, jag vet att jag höll i något innan jag vaknade men kommer inte ihåg vad det skulle ha kunnat vara. Lekte jag frihetsgudinna tro?!

Det händer konstiga saker när jag sover. För några år sedan så hade vi haft konferens med jobbet och Therese och jag delade rum. Mitt i natten så vaknar hon av att jag gnyr och låter ”aaaaj, mitt huvud”. Den natten så hoppade jag in i väggen bredvid sängen, med huvudet före, det värsta är att det känns så bekant…. som om jag har gjort det förut.

När jag var liten så irrade jag bort mig helt, istället för att gå vänster från mitt rum till toaletten så gick jag höger, höger och sedan vänster för att till slut spy i mammas och pappas garderob, det var på den tiden det fanns heltäckningsmatta i rummet. Det finns det inte längre!

Trots att jag protesterar mot julen och försöker att inte bli involverad så vill jag fortfarande ha en del av tillbehören. Idag har det öst ner regn hela dagen, det är hemskt! Regn i december?!

Om det hade varit ett par grader kallare så tror jag vi hade fått stora fina snöflingor och det hade jag gillat. Jag vill ha snö, nu! Mysigt!

Det andra jultillbehöret jag tänker på är naturligtvis sötsakerna. Ingen har väl undgått att se reklamen för ”Leilas jul” som ska gå på tv4+ på onsdag? Hon står och smetar ut ”världens godaste kola” i en stor ugnsform och ser bara sådär härligt glad och go ut, som jag förväntar mig att man blir om man äter mycket godsaker.

Jag ska verkligen försöka att komma ihåg att titta på vad hon gör och imitera henne någon helg framöver, för…man går inte miste om julgodiset, så är det bara.

Jösses, vilken skum dag! Jag mådde mycket bättre när jag vaknade men magen var inte riktigt med i matchen utan den åmade sig och gjorde mest ont så fort jag gjorde något annat än att ligga raklång ner i soffan/sängen. Dagen gick åt till att vila mig, ganska skittråkigt, dessutom så var det ett riktigt ruskväder ute som fick vem som helst att vilja stanna inne.

Kvällen var planerad för utgång och jag kan medge att jag inte var sugen på det någonstans med tanke på att jag inte ens kunde gå upprätt utan att magen gjorde ont, men jag kämpade tappert för att komma i form (med tabletter).

Festen vi skulle gå på var på Hard Rock och temat var sporthoj såklart. Kvällen blev mot alla förväntningar skitlyckad, den var hur bra som helst och det trots att jag var nykter (jag brukar faktiskt ofta ha kul nykter vill jag bara tillägga för att propagera lite för ”mer nyktra personer till folket”).

Det var mycket roligt och trevligt folk där och musiken var toppenbra, jag hörde låten som fastnat i mitt huvud sedan Gotland men inte ens igår så kom jag fram till vem det är som sjunger den. Kvällen blev en liten egoboost för mig faktiskt, såna behöver vi allihop ibland och igår var det min tur, tacksam! Så runt halv fyra i morse så åkte jag hem (tack för skjutsen!) på skitbra humör med bortglömd magont och allmänt glad för att ha träffat så mycket goa människor!

Bakisdaaaag! Om man hade varit bakis förstås vilket jag inte är men jag sympatiserar för er som är det i alla fall.

Trött är jag definitivt men det är ett lätt problem att lösa vilket jag kommer att ordna inom kort. Det händer mig ganska ofta att jag är sympatibakis, men idag passade det mig utmärkt, kroppen är fortfarande lite seg efter min inre boxningsmatch jag haft de senaste två dagarna.

Jag kom ut en stund när jag hämtade min lilla syster, som jag för övrigt körde hem igår natt vid kl 4, trots att jag inte druckit så känns det olagligt att köra när man varit ute på krogen. Jag blir alltid lika osäker när jag sätter mig bakom ratten vid de tillfällena, även fast jag vet att jag inte druckit något så måste jag ändå gå igenom vad jag har gjort för att vara säker på att jag inte råkat få i mig något.

Vid fyra på eftermiddagen så kom hon tillbaks och hade två kassar från McDonalds med sig, det var kärlek det! Vi kletade i oss hamburgarna och tillbringade sedan ett par timmar framför Pirates of the Caribbean, ”vid världens ände”. Jag tycker inte det är speciellt konstigt att alla säger att den inte är bra, det gick ju inte att hänga med i handlningen! Ja, oavsett så var det rätt sätt att tillbringa söndagseftermiddagen på och med ett mycket bra sällskap.

Hur kommer det sig förresten att man vill ha kletig mat dagen efter? Varför är man aldrig sugen på en sallad? Varför måste vissa äta innan de ska hem och sova? Min syster ska alltid ha bullar efter att vi varit ute, själv kan jag inte ens förmå mig att stoppa i mig någon slags mat efter en utekväll oavsett hur gott bullarna luktar. Ja det är tur att vi är olika, annars skulle det inte gå så bra för korvgubbarna runt Stureplan.