Omväxling förnöjer och rosa är ju en fin färg!
Jag har äntligen tagit mig an mina burkar med snäckor och stenar från olika länder vi hälsat på senaste åren. Jag är så nöjd med resultatet men insåg att jag missat att få med mig några minnesstenar/snäckor från Mexico. Typiskt, då får man väl åka tillbaka igen för att fixa det. Blomman på bilden är på bättringsvägen.
Det är märkligt vilket växland väder april har fått till. Det är is på rutorna på bilen på morgonen och på kvällen har vi, lite kyliga men fina vårkvällar.
Jag tänker att vi ska plantera lite blommor, tomater, morötter och sånt men det känns som att det får vänta tills vädret bestämt sig.
Jobb har vi också gott om. Nu senast så gav varmvattenberedaren i bastuhuset upp. Jag gick förbi huset på väg för att släppa ut hönsen när jag upptäckte vattenfallet som forsade ut från dörren. Om jag längtar efter huset? Som ett barn på julafton.
Det är inte så att vi inte har något att göra, vi lyckas skapa oss en lång todo-lista konstant. Som ni kanske kommer ihåg så hade vi långtråkigt någon gång i september förra året och gick därför och köpte ett fartyg (du får kalla det båt om du vill).
Efter sammanlagt sju dagar till sjöss i september-oktober så var det ju uppenbarligen dags för båtupptagning och vi sa att vi skulle ta en helg för att putsa på båten.
Vi lyckades skjuta på den där helgen ända fram till påsken. Så med ungarna utlånade lite här och där så gav vi oss på långfredagen ut till båten i ett rått väder med temperatur runt nollan för att putsa. Och putsade gjorde vi hela helgen, fast jag hoppade av efter lördagen, då kände jag att jag behövde låta barnen (och deras mamma) få vara lite hemma.
På annandag påsk så la Kenny i båten, och det läckte förstås in massor av vatten på grund av att airconditionsladden inte var inkopplad, men det löste han snabbt. Något annat positivt är att radions fjärrkontroll och microvågsugnen börjat fungera igen, av sig själva, eller på grund av något som vi gjort som vi inte vet om att har gjort.
Visst är den fin?! Jag har aldrig sett den utan kapell, den ser lite sportigare ut utan det stora gröna ”tältet”. Nu behöver vi ”bara” en varm och solig sommar, så kanske vi slipper ha kapellet uppe. ☀️
För oss som nyblivna båtägare så innebar påsken städning och tvättning av båten. Vädergudarna gav oss varsin plusgrad och ett ymnigt snöfall att leka med, så trots att vi hade på kupéfläkten i båten hela dagen så var det ändå kallt.
Dag två skulle båten rengöras på utsidan och visst fick vi sol men det var fortfarande lika kallt. Visserligen så fick Kenny nu igång bensinvärmaren i båten, men det hjälpte ju föga utomhus. Tyvärr så hade vi glömt kastrullerna hemma så även vattnet som vi tvättade med var kallt.
Dag tre stannade jag hemma med barnen medan Kenny fortsatte att polera båten. Han och Chrille hade bestämt sig för sjösätta båten på måndagen, dag 4, så nu var det tydligen bråttom.
I kom båten i alla fall, ren och fin. Sen var påsken över.
Ganska mycket vinter faktiskt! De senaste dagarna så har vi haft omgångar med snöfall där det kommit så pass mycket att marken blivit vit. Det har dalat ner stora, fina julaftonsflingor på den halvgröna (vi behöver slänga på mer gräsfrön) gräsmattan.
Men när det inte snöar så är det ganska mysigt. Det här är min favoritårstid. Nu börjar de där fina kvällarna då vattnet ligger spegelblankt och solen färgar himlen rosa och man får ångest av att sitta inomhus. Men när barnen är stora och vi har ett nytt hus med en soffan vänd mot sjön så kommer vi nog att få uppleva kvällarna. Det är det enda vi kommer ha råd med.
Jag har försökt att sitta ute på trappen på altanen ett par gånger för att dricka kaffe men i ärlighetens namn så är det för kallt för det, än så länge men om bara snön ger upp snart så dröjer det nog inte länge förrän det är kjolväder.
Jag älskar de här bilderna! Jag kan inte ens förstå hur man kan få till så här bra bilder under kaoset med två ovilliga barn på fotograferingen. Men…
När Kenny fyllde 40 år så fick han en Live it-upplevelse i form av en modellfotografering. Vi skrattade allihop gott och länge över presenten, på hans överraskningsmiddag, för ingen kunde riktigt föreställa sig Kenny poserandes framför en kamera.
Innan vi åkte till Thailand så kom presentkortet fram i städstöket och då passade jag på att boka in en tid precis när vi kommit hem och förhoppningsvis hade lite solbränna kvar.
Någonstans på vägen så fick jag det här till att bli en familjefotografering istället, vilket nog Kenny var den som var gladast för då han inte riktigt är någon Zoolander.
Så i lördags så åkte vi till Model House vid centralen för att ta bilder. En uttråkad tjej sminkade mig lite snabbt utan något överdrivet engagemang och strax efter det fick vi komma in i studion.
Felix tröttnade på spektaklet efter tio minuter och efter det var det bara hot och mutor som gjorde att vi fick till fler bilder. Felix är överlag inne i en period då han inte är så intresserad av att bli fotograferad så det här var verkligen överkurs.
När vi var klara så var båda barnen rejält uttråkade. En tjej visade in oss på hennes rum och meddelade att vi nu skulle titta på alla 180 bilder för att sedan titta en gång till och se vilka bilder vi var intresserade av, 2 bilder ingick i presentkortsdealen. Jag sa direkt att vi kunde glömma att gå igenom alla 180 bilder flera gånger eftersom barnen satt på nålar, redo att explodera. Alltså började vi med att välja ut de bra bilderna på en gång så att vi sen kunde välja favoriter därifrån.
Efter bara några minuter så sa tjejen ”vi ska nog prata pris nu för ni är redan uppe i 34 bilder och då är ni på prisnivån för att köpa alla bilder. Jag pekade lite försynt på prislappen hon lagt framför oss och sa att vi kanske skulle välja ut 10 bra bilder för 3000kr (sjukt). Hon svarade då att det gick ju inte för det priset gällde bara för en och samma person på bilden. Om vi ville ha bilder på olika personer så var vi tvungna att köpa en sånt paket per person. Dessutom så kostade en familjebild med fyra personer faktiskt 1400kr! Som om det skulle vara dyrare att ta kort på flera personer?! Jag höll på att brinna av totalt!
Om det inte varit för att bilderna var så otroligt fina så hade jag rest mig och gått därifrån. ”Om ni betalar 5000kr så får ni ALLA 180 bilder”. Okej, men drar ni då av priset på de bilderna som ingick i priset? Nej, för priset är redan rabatterat. ”Det tillkommer dessutom 120kr för minneskortet. Kan du förresten visa mig kvittot på att du köpt till fotografering för mer än en person?”.
Jag ville bara därifrån, jag hade en sån dålig smak i munnen, en bitter eftersmak och vad som kändes som en stor skylt hängandes ovanför mitt huvud med texten ”LURAD!!!”.
Eller nej, egentligen hade jag velat sitta kvar där i tre timmar, velandes med henne sittandes bredvid för att välja ut en bild, den bilden som ingick. Bara för att slösa med hennes tid, men vi ville bara bort därifrån.
Jag förstod efteråt att det här förstås var deras arbetssätt/taktik vilket får mig lite illamående. Till deras försvar så var bilderna otroligt fina. När jag satt hemma och gick igenom alla 180 bilder så var jag trots allt så glad över att vi köpt dem. 66 bilder var jättebra på samtliga på kortet och från den högen sorterade jag ut över 30 bilder som var fantastiska! Eller vad tycker ni?!
Nu frossar vi i allt vi kommer över av händelser runt terrordådet och det lämnar en bitter eftersmak i munnen.
Söndagens inlägg i sociala medier handlade om hunden. Adoptivhunden Iggy från Irland som dödades i attacken. ”Ingen polis eller politiker har nämnt hunden som dödades, buhu blaha”. Förlåt, men jag tänker att den 11-åriga flickan Ebba går före här. Även Uddevallakvinnan, den Brittiska killen och den Belgiska tjejen går före hunden, i min värld. Till och med alla 15 skadade får mitt största medlidande innan det är dags för hunden. Men! Jag förstår att det är en stor sorg för Iggys husse och matte.
När jag gick in på Ica idag så mötte jag två kvinnor som gick ut från affären och när de passerade så hörde jag ena kvinnan säga ”de är upprörda för att ingen pratar om hunden”. Det är alltså inte bara jag.
I måndags började man istället prata om betonglejonet. Det lejon som hade hindrat terroristens framfart men även skapat så mycket oljud när den drogs med lastbilen att människor i dess väg blivit förvarnade. Bilder dyker upp på det ärrade lejonet, täckt av blommor. Man hyllar lejonet! Man vill göra en bronsstaty av lejonet som räddat så många liv. Jag tänker ”herregud, det är ett betonglejon”.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer