Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Idag var jag över en kort sväng till Östersund. Vet ni vad som händer om man inte har förbokat taxi från flygplatsen? Jag visste inte det när jag landade, men svaret är att man är körd och får därför ta flygbussen.

Det var i och för sig inget problem eftersom det är kostnadseffektivt och det gick smidigt, förutom att jag åkte till centrum istället för vårt varuhus som jag planerat från början. Redan efter någon kilometer i bussen fick jag ”här-skulle-jag-kunna-bo”-känslan, det var massor av snö, solen sken och jag kände lugn och ro i kroppen.

Bilden är tagen precis efter att bussen kört förbi en stor och fin räv som satt och latade sig i solen vid vägkanten (han var inte ens överkörd).

Väl i centrum fick jag i mig en halv fralla till lunch innan varuhuschefen ringde och talade om att han var på väg för att hämta upp mig för mötet vi skulle på.

Efter ett 45 minuters möte så var det dags att ta sig hemåt igen. När jag ringt alla två taxibolag i Östersund kände jag ett uns av panik när jag fick samma svar från båda bolagen: alla bilar är upptagna och det går inte att få en förräns kl 16.15 (min avgång var 16.15).

Lyckligtvis så var jag inte långt ifrån busstation där jag hittade en flygbuss, så pulsen sjönk ganska snabbt igen.

Väl på flygplatsen gjorde jag ett blondiemisstag IGEN, jag gick och köpte en flaska läsk och som jag blev stoppad med omedelbart i säkerhetskontrollen. För att demonstrera lite tjurigt så uppehöll jag kön bakom mig medans jag tog ett par klunkar innan jag fick slänga den. Lär man sig verkligen av sina misstag, eller är det bara ett fånigt talesätt?

Summan av mitt besök måste ändå bli att Östersund behöver flera taxichaufförer.

Jag tänkte skriva att jag nu kan titulera mig som författare, men när jag läste på om ordets betydelse så står det faktiskt att författare är någon som yrkesmässigt skriver längre texter och det stämmer ju inte alls in på mig.

I min värld så trodde jag att det räckte om man hade gjort en bok, men det visar bara hur liten min värld är (men jag trivs ganska bra i den).

För att komma till saken så har jag klippt, klistrat och lagt ner åtskilliga timmar på att göra en 100-sidors bloggbok som jag nu framkallat. Trots att jag till 90% svamlar i min blogg så är det ändå mitt svamel och när jag blir gammal och sitter i min gungstol på altanen någonstans så kommer jag förhoppningsvis vara glad över att jag sparat tankar och funderingar i en form som jag fortfarande (förhoppningvis) kan använda mig av.

Eftersom internet bara är en fluga så vet man aldrig när den här sidan läggs ner och då sitter jag där med skägget i brevlådan utan en aning om vad som hände i till exempel i juni 2007.

I morse åkte jag förbi Dr Peter och lät hans sköterska peta på min hjärna, det var något av det äckligaste jag varit med om. Hon tog en lång topsgrej och böjde till den för att den skulle passa min näsa och sen sköt hon in den. Det var som om hela huvudet började brinna på en sekund, tårarna sprutade och alla huvudets nervtrådar vidgade sig och skrek efter hjälp. Fy!

Hon var lite missnöjd över att hon bara fått in den 10 centimeter, jag vet inte vad hon hade för mål och vill nog inte veta det heller. När hon var på väg att släppa ut mig så frågade jag (dum som jag är) om det inte var meningen att ta halsprov också, och naturligtvis var det så, hon hade bara glömt det.

Halsprovet gick ungefär lika bra, så fort hon närmade sig min mun med topsen så kom kräkreflexerna igång, blä. Jag ska aldrig bli förkyld igen!

Det värsta som skulle kunna hända nu är att dom inte hittar något och att jag gjort det förgäves. Tänk om jag blivit hypokondriker! Men inte kan man väl av ren inbillning framkalla snor i snart fyra långa veckor?!

Sol och blå himmel, ja det var det när jag vaknade. För att slippa se dammråttorna leka i soljuset så sprang jag ut genom dörren (efter att jag tagit mig i kragen och beställt de mörka gardiner som jag pratat om i två år).

Jag och Kattis fick sällskap av mamma och Peter som gick en promenad med oss, det var himla skönt att komma ut trots att jag fortfarande inte har något flås eftersom snoret envisas med att bo kvar i min näsa.

För att kompensera kroppen med de kalorier vi blivit av med så bjöds det på tårta efter lunchen. Kattis och jag har hittat ett fik i stan som säljer de absolut godaste och största dammsugarna jag någonsin stött på, de är näst intill beroendeframkallande. Anledningen till att jag tar upp det är att vi skulle ha ätit dammsugare också idag om det inte hade varit för att Kattis och jag åt upp den igår.

Varför finns det inte nyttiga efterrätter? Varför kan man inte byta ut mat mot sötsaker? Varför måste potatis smaka potatis?

Jag tror att jag är sockerberoende! Vad är förresten motsvarigheten till socker?

Snutte!

Alltså, nu råkar det bara vara så att jag har börjat följa Lets Dance på fredagar. Eftersom vi verkar ha en stående inbjudan till bror med fru varje fredag så blir det att vi efter god middag och nattning av Wille hamnar framför tv´n och just Lets Dance (det lät som en hyfsat bra beskrivning tycker jag).

Jag skulle kunna tala länge om Lanefeldts hemska krokodilhud, Dilbas ofattbart låga hårfäste och Tildes tjuriga uppsyn när hon tror att kameran är utom räckhåll MEN (som Tony skulle säga) nu tänkte jag nämna Matte.

Lilla snutten! Han är ett praktexempel på hur man tar en riktig, manlig (och jävligt snygg) karl och gör honom till åtlöje. Jag tycker så synd om honom när han sminkad, i sina trikåer snubblar över sina fötter, tappar takten och mimar fel text till låten. Han är ju så fin, låt honom bara fortsätta vara MAN för sina snickarbyxor!

När jag möter såna där supersmå no-name bilar (om man nu kan kalla dom för bilar) i trafiken, med plats för max två väldigt små dvärgar så blir jag alltid nervös. Hela bilen ger ut en signal om att ”jag har köpt den billigaste bilen jag kunde komma över, det spelar ingen roll att den är trafikfarlig för jag kommer inte köra över 42km/h ändå”.

Dom är totalt livsfarliga! De framkallar idioten i mig, det går bara inte att ligga bakom dom! Man kan inte köra i 42 km/h på en 50-väg, så är det bara. Kan man inte bestämma sig för om man sa ha bil eller cykel så får man på sin höjd köpa en moppe, anser jag.

Dagens varning får bli apropå tidningsartiklarna: om ni väger runt 400kg så finns det en risk för att ert hjärta kommer att sluta slå och ni dör!

Om det hade varit 20 grader varmare så hade jag kunnat köra hoj…..och om jag hade varit rik så hade jag kunnat ligga på en strand på Maldiverna.

Trots att stranden känns galet lockande just idag när jag sitter och fryser så börjar ändå mitt mc-sug komma krypandes och nästla sig in i huvudet. Det är flera månader kvar, men nu är det ändå på rätt sida av året.

Innan våren kommer så ska jag byta däck, rengöra kedjan och skulle den in på service tro? Det kommer jag inte ihåg. Det är just de här sakerna som jag kommer att tokstressa med i sista sekund eftersom det aldrig blir som jag planerat. Till att börja med så ska jag få ut den ur rummet där den står, det får väl ses som punkt ett kanske för får jag inte ut den därifrån så får jag nöja mig med att bara sitta och putsa på den hela sommaren.

Det här var intressant, undra vad pappa kungen tycker om att se någon (förhoppningsvis hennes pojkvän, men ändå) talla (åh, vilket passande ord) offentligt på hans dotters bröst.

Det kan hända att det är sånt som man kanske inte vill se i en dagstidning, men vad vet jag?!

Jag kanske är väldigt gammalmodig (klart jag inte är) men jag gillar inte när killar (underförstått en pojkvän) håller på med mina boobs i andras närvaro, det känns så….tonårsaktigt.

Däremot så är jag barnsligt förtjust i att hålla hand, det är en sån skön trygghetskänsla över det.

I vår så ska jag hålla hand, i alla fall nästa vår, eller våren efter det.

Jag bor på ett högt berg och har egna lokala snömoln över mig, så måste det vara. Jag var den enda som hade snö på min bil när jag kom till jobbet idag.

När jag tittade ut genom fönstret i morse halv sju så kunde jag inte fatta hur det kunde ösregna (blandat med snö) när det var ett par minusgrader ute.

På gatan utanför så var det två centimeter av snöslask att plaska igenom för att ta sig till bilen, som jag då fick sopa bort snön från.

Tiden är ur led, jag skulle ärligt inte bli förvånad om det dök upp isbjörnar i parken utanför, då skulle jag mata dom med Singoallakex.