Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

2015-07-24 Felix dyker på Sardinien!: https://youtu.be/-er4tbM4tDw

Just den här natten blev ju inte den bästa. Fram till klockan fyra så sov Felix ganska okej, utan några större katastrofer men efter det så hade nog all Alvedon gått ur kroppen och han jämrade sig och vred sig fram och tillbaka.

När vi sen fick upp runt åtta så var han dock på ganska bra humör. Fingrarna var fortfarande väldigt ömma men han kunde använda dem lite grann åtminstone.

Medan Kenny och Felix sprang och härjade i korridorerna och hissarna så packade jag och Kattis så att vi var klara att dra när bussen hämtade upp oss vid elva.

På flygplatsen så blev vi invinkade av en vakt på väg mot säkerhetskontrollen och det visade sig att även denna flygplats hade en gräddfil för barnfamiljer för vi fick gå direkt till en egen kontroll utan köer. Dessutom så hade dom en apparat som de kollade Felix vätskor i vilket gjorde att vi slapp hälla ut allt sånt också. Smidigt som smör!

Utan att vi gjort av med massor av pengar på flygplatsen så steg vi på planet.

Felix skötte sig jättebra på flyget!! Han var superglad och nöjd den mesta av tiden och när vi till slut fick honom att somna så sov han i en och en halv timme.
Kanske hade han på känn att man inte ska härja med familjen som inte fått så mycket sömn?!

Som vanligt så var det otroligt skönt att komma hem! Trots att klockan var runt tio på kvällen när vi kom hem så packade jag upp alla väskor, det gör det extra skönt att vakna imorgon och inte behöva ta hand om sånt!
Jag tror sängen har saknat oss också för den kändes ovanligt skön att krypa ner i.
God natt!

Där fick jag för att jag klagade på vinden!
Det var helt vindstilla idag tisdag så vi låg och kippade efter andan vid poolen med svetten rinnande längs kroppen.

Kenny och Felix gick upp till rummet efter lunch för att chilla medan jag och Kattis kämpade hårt för att lyckas ligga så länge som möjligt i solsängarna innan vi nästan brände fötterna av oss varje gång på den solistekta klinkersplattorna fram och tillbaka till poolen.

Livet blev inte lättare av att vi dessutom hade en papegoja ovanför oss i palmen som satt och slängde ner skal från uppätna frön i huvudet på oss!

Jag har otroligt nog hunnit läsa ut en och en halv bok under den här resan vilket är mer än vad jag hunnit med hittills i år. Förr i tiden så hade jag läst ut en bok lagom till lunch på första semesterdagen men man får se det positivt, det blir billigare så här och mer utrymme för blöjor i resväskan.

Till kvällen så hade Kenny lovat mig att följa med på en promenad ner till stranden. Kattis passade på att stanna på rummet och få ett ögonblicks tystnad, jag tror att hon tycker att Felix låter lite väl mycket ibland för det gör vi också vid vissa tillfällen.

Vi gick in i en nationalpark där Kattis sagt att det skulle finnas kameler.
Felix ville inte sitta i vagnen utan gled ner och började springa runt i sanden. Han hittade en stor sten, stor som hans huvud, och skulle visa hur stark han var genom att lyfta den.
Han är ju rätt stark och fick upp stenen men sen blev det hoppsan, han snubblade men släppte inte stenen utan hans vänsterhand hamnade på marken med den stora tunga stenen ovanför på fingrarna.

Stackars lilla Felix! Han hade så ont i sin hand att man inte fick beröra den utan att han skrek. Han var väldigt ynklig resten av kvällen och fick en dos Alvedon när vi gick och la oss för att få lite smärtlindring.
Sticket snöpligt slut på semestern!

När vi kom ner till poolen idag så tänkte jag -vilken härlig temperatur det är idag. En halvtimme senare drev molnen in och det började blåsa ordentligt. Molnen försvann visserligen väldigt snabbt med vinden blev kvar. Temperaturen var perfekt tillsammans med vinden då den gjorde att det blev lite svalka men att komma upp blöt från poolen och mötas av kalla vindar var mindre trevligt.

Felix har haft en pipdag idag. Det här pipandes och låtsassurandet har kommit den senaste månaden och är inte en speciellt trevlig fas men lyckligtvis så är han hyfsat lätt att distrahera bort från det men ibland piper han på både in- och utandning.

Kenny och Felix har tillbringat mestadels av dagen i poolen även idag men jag tror att det var mest på Kennys bevåg. Han är ju så stolt att han håller på att spricka över Felix nya dyk- och hoppa-i-poolen-och-simma-kunskaper och det blir inte bättre av att alla pensionärer som sitter vid poolkanten och applåderar Felix konster.

Så en hel del av pipen idag har nog handlat om att Felix tröttnat på att bada och så piper han när han kommer upp och det blir kallt i luften och sen så piper han när han tröttnat på att vara uppe och vill bada igen. Fast egentligen så avvaktar han inte vårt okej för att bada, han går bara till poolen, lägger sig på mage (om han inte hoppar) och slinker ner i vattnet. Något från babysimmet har uppenbarligen fastnat eller så är det hans självbevarelsedrift som gör att han när han hoppat i, vänder och simmar tillbaka till poolkanten. Har vi sagt att han kommer att få tillbringa hela sommaren i flytväst hemma?

På lunchen så fick han också till ett par skratt då han under ett obevakat ögonblick ställde sig upp i barnstolen för att sedan falla (medvetet alltså) rakt över bordet, sådär lagom så att hans mage träffade mitt i prick på tallriken som var full med mat.
Skratten kom alltså inte från oss utan från de som satt runt omkring och såg hans galenskap. Var får han allt ifrån?!

Kattis och jag har fått så mycket tid i solstolarna idag att vi är alldeles röda. Aloe vera-gelén får arbeta hårt i natt!

Det är så galet tråkigt att behöva skriva om ett inlägg som man lagt ner massor med tid på för att sedan upptäcka att texten försvann i cyberspace, men jag gör ett nytt försök för er skull.

Vi lyckades gå fem kilometer imorse också. Det är helt becksvart när vi vaknar på morgonen runt halv sju, eller när Felix vaknar menar jag förstås och det är inte så att vi studsar upp ur sängen.

Igår så bokade Kenny in en överraskning för oss till idag och hela gårdagen så sprang han runt och frågade om vi ville veta vad han ordnat. För att spela hans spel så svarade vi ja och fick varje gång till svar -det säger jag inte.

Så vid elva så gick vi ut från hotellet och blev upphämtade av en gul buss, stripad med texten ”Yellow submarine”. 

Bussfärden till byn Mogan tog närmre 45 minuter och när guiden meddelade att vi skulle bli upphämtade igen vid klockan fyra så bleknade Kenny lite eftersom han lovat Kattis att ”grejen” skulle ta max en och en halv timme och inte en hel dag.

Vi slängde i oss lite lunch i den väldigt mysiga byn innan det var dags för ubåtsutflykten. Jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka till den där lilla byn och strosa runt och sitta på en taverna och äta färska skaldjur i solnedgången, det var ett sånt ställe.

Ubåtsturen tog cirka 45 minuter. Det var väldigt coolt att se allting under ytan och vi såg massor med fisk och två vrak. Felix tyckte också att det var jättespännande i tio minuter sen ville han hellre klättra på stegen upp mot däck.

När vi var på land igen så stekte solen verkligen på våra bara axlar och svetten rann. Hur mysig byn än var så var det bara poolhäng som kändes intressant för tillfället och med två timmar kvar tills att bussen skulle gå så beslutade vi oss för att ta en taxi tillbaka och i och med att vi slapp åka runt till massa hotell så tog det bara 20 minuter tillbaka.

Resten av dagen så låg vi i poolen. Felix träffade en äldre tjej i barnpoolen som först var ganska taskig men sen hittade de varandra och lekte en lek där tjejen hällde vatten från en petflaska ner i ett glas som Felix sedan tömde ner i poolen. Båda tyckte det var himla roligt!

Klockan var nog närmre sex när vi till slut gick upp på rummet för tvagning och middagsbestyr. Stressigt värre.