Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Ibland blir jag fruktansvärt provocerad, som när man sitter i en förhandling och motparten vägrar att titta på mig när jag pratar. Tillhör det inte vanligt vett och etikett att titta på den man pratar med?! Jag misstänker att tanten visste att hon var så ute och cyklade så att hon skämdes ögonen ur sig, det låter som en vettig förklaring till beteendet i alla fall, och jag läxade minsann upp henne i tankarna.

Förutom tantens beteende så hade jag en trevlig tur till Trollhättan idag. Jag fick en härlig morgon, en trevlig flygtur i ett litet propellerplan och en god lunch, en bra arbetsdag helt enkelt!

Hoppet är det sista som lämnar människan – jag fick fredagsmys, eller en variant av det i alla fall. Till grannarnas stora förtret så klämde solfilmsnisse in min bil mellan husen så det var så där tajt så att jag kunde ha klivit rakt in i bilen när jag gick ut genom ytterdörren. Jag har hört att alla metoder är bra, förutom dom dåliga.
Sent in på kvällen stod vi och putsade rutor och kletade på solfilm på min lilla fina bil. När en ruta krånglat lite för många gånger och det var midnatt så gav vi upp för dagen och lämnade bilen åt sitt öde, inparkerad utanför min altan.

Lördagen var en alldeles utomordentlig dag för att ta tag i motorcykelproblemet. Efter en kall vinter i ett hyfsat kallt garage så var jag lite nervös över att den inte skulle starta, men köper man saker med kvalitet så fungerar det tydligen för mitt lilla monster startade på första försöket och jag fick äntligen möjlighet att fara ut på gatorna igen på min kära tvåhjuling.

På eftermiddagen fortsatte mekandet med solfilmen och till slut så hade fyra av fem rutor fått en betydligt mörkare nyans, mycket bra! Innan solfilmen hunnit torka for vi iväg till Micke och Camilla på födelsedagskalas och blev bortskämda med grillat. Vi hann i och för sig inte stanna där länge innan det var dags för nya äventyr i Västerås där jag och galenpannan tog en rask promenad i skogen tills vi kom till en glänta där jag blev sittandes för att titta på färggranna flygfän som kastade sig ut i luften. Som vilken kväll som helst!

Innan dagen var slut hann vi med ännu en sväng till Micke och Camilla där tårtan stod och väntade. Jag får påstå att det inte var så svårt att somna in när jag äntligen träffade sängen.

Efter tre härliga dagar ute i Skärgården med ett väder som fick mig att vada i strandkanten för att kyla ner mig så har jag till slut landat hemma igen, lite lagom trött efter en inledning på årets program för blivande ledare.
Dagarna blev precis sådär bra som dom kunde bli! Under dag ett så var jag och mina två kollegor bara observatörer under tiden deltagarna utförde sina uppdrag och byggandet av en campingläger. När kvällssolen fortfarande värmde gott satt vi vid strandkanten och åt grillad oxfilé och blickade ut över havet, helt underbart!
När sedan deltagarna kröp in i tältet kilade vi vidare till vår lilla stuga på andra sidan ön och sov riktigt gott.

Dag två ägnades helt åt personlig utveckling. Vi satt i ring på gräsmattan hela dagen och delade med oss av våra livshistorier, orsaken till hur vi blivit dom vi är idag. Det var djupt, innerligt och en ynnest att få ta del av!
Till kvällen blev vi serverade en trerättersmiddag med lamm, sillröra och pecannötspaj ute på gräset innan mörkret kom och en del hoppade i badtunnan och en del (jag) tokslocknade i sängen, lagom solbränd och helt slut efter hela dagens lyssnande.

I förmiddags blev det en kort session inomhus innan vi fick lunch och det var dags att åka hem. Trots att det hotats med regn så fick vi en sista dag med strålande sol. Det är verkligen underbart med Skärgård, skog och natur! Vilket jobb jag har som tillåter mig att få delta i såna här fantastiska upplevelser!

Hjälp! Sommaren kommer att springa ifrån mig om tiden inte lugnar ner sig snart!
Efter ett par riktigt bra dagar i solen så landar jag i soffan och inser att även måndagen passerat som ett X2000 genom Sverige!

Helgens turer till Borlänge och en tjejmiddag på det resulterade i totalt 10 timmars sömn på två nätter vilket visade sig igår då vi anlände till mig helt slutkörda vid åttasnåret igår kväll. Efter en varm dusch så somnade både jag och flygaren ovaggade i djup sömn redan innan klockan slagit tio.

I morse fick jag ännu ett kvitto på hur trött jag varit kvällen innan då jag upptäckte att jag glömt att sätta väckarklockan, men eftersom jag tagit igen en hel del sömn så vaknade jag ändå i tid för att få sitta i morgonköerna in till Söder där jag med fyra minuters marginal hittade parkering precis utanför kurslokalen där jag deltog i sista dagen på min ledarskapsutbildning.

Väl hemma igen så var det bara att packa väskan igen för veckans kommande äventyr. Med lite fint väder så kan det bli precis hur bra som helst!

Jag fnissar lite uppgivet för mig själv över min önskan att få sovmorgon. För andra morgonen i rad ligger jag på en fortfarande daggtäckt gräsmatta och solar utanför Rommes flygplats i närheten av Borlänge. För att hinna dit till kl 8 på morgonen så måste man gå upp kvart i sex, vilket egentligen säger allt om mina sovmornar. Igår föll jag i min vanliga djupsömn på en filt i gräset och sov så djupt att jag inte ens vaknade av flygplan som passerade 2 meter ifrån mig.

När flygaren var klar för dagen och Jag lite oväntat fått åka med i en motorseglare som hade en plats över så gasade vi hem mot Stockholm.

Jag hann med de viktigaste förberedelserna lagom innan tjejerna ramlade in för kvällens tjejmiddag.
Det blev årets första utemiddag på altan och även min monstergrill invigdes, himla trevligt.
Nu skulle jag bara behöva en helg till för att vila upp mig från den här.

Nu kan det få komma lite trevliga besked, när som helst faktiskt! Mitt liv är alldeles för händelserikt i dålig bemärkelse! Det är pappor och låtsaspappor som åker in och ut på sjukhus, personer som borde vara bortglömda som spökar, stugor som inte går att avboka, halsont och njursmärtor som kommer och går och nyplanterade blommor som redan håller på att dö. Det räcker, tack!

Som tur är så har jag min gröna våg på jobbet. På endast en och en halv timme som jag var på jobbet idag så hann jag med allt jag var tvungen att göra idag. Efter det så kastade jag mig iväg till banken för att ha ett samtal med banktjänstemannen om min kommande ränterabatt. Jag vill påstå att jag lyckades riktigt bra utan att behöva dra ner brallorna och köpa massa försäkringar som jag inte behöver.

På vägen hem så kastade jag tomglas, handlade inför partyt imorgon och åkte hem och städade/tvättade hela lilla huset efter att jag bakat lite godsaker. Jag längtar efter semester!

Ingen har kunnat ungå att Bin Laden nu till slut är död, skjuten av elitsoldater med Amerikanska flaggan vajandes i bakgrunden. Filmen blev till verklighet och nu är världen räddad från all ondska och undergång. Publiken jublar och ropar efter bildbevis på den döda terroristen!

I brist på dödsbilder så är alla journalister ute och gräver efter snaskigheter, när kommer första läckan? Hur länge kommer soldaten som skjöt huvudpersonen att kunna motstå alla miljoners dollar som väntar i kulisserna hos David Letterman, Larry King och Jay Leno?

Idag läser jag om supervoffen som sniffade upp banditen, det är ingen vanlig knähund. Byrackan kan hoppa från helikoptrar/flygplan, andas med syrgasmasker, söka igenom områden med mörkerkamera, ta emot befallningar via hörsnäcka och har dessutom fått titantänder istället för de medfödda för att kunna bita igenom skyddsvästar. När hundarna sen har gjort sitt så adopteras dom av vanliga familjer. Jag skulle dock tänka efter ganska noga innan jag lämnade titanbettshunden med mina små barn att leka med, men det är ju bara jag och sånt händer ju inte i USA!

Ikväll kommer jag att gå och lägga mig i trygghet om att världen nu är en bättre värld och all ondska numera är ”erased”.

Precis när jag släcker lampan och tror att jag är sådär lagom trött för att kunna somna in så flyger någon tanke förbi vilket gör att jag blir fast i en tankesnurra som bara blir större och större. När jag sitter i möte, koncentrerad och lyssnar på det som sägs ploppar plötsligt tankarna upp igen och stör mig. Tankarna är saker som jag inte vill dela med mig av, jag vet exakt vad jag skulle få för respons, men jag är inte riktigt där, inte villig att höra det sägas eller redo att försvara det. Jag försöker att svepa in saker i fluffiga moln trots att mycket är solklart.

Alla saker och ting flyter som sagt inte riktigt på som det ska. Jobbet är dock en frizon där jag just nu presterar för högtryck, och det går riktigt bra, trots att jag skulle behöva ha fyra händer och öron till som kunde hjälpa mig att få gjort ännu mer. Varje morgon känns dock som en kamp för livet för att ta mig ut ur sängen, den har en enorm dragningskraft på mig just nu och jag vore väldigt tacksam om den kunde släppa taget om mig.

Imorgon är det äntligen fredag, det enda jag behöver för att snart få sovmorgon är att ta mig upp ur sängen en enda dag till.

Ena:
– sekunden så skiner solen på mig och i andra sekunden så är jag mitt i ett mardrömslikt åskväder.
– dagen så äter jag middag klockan fem på eftermiddagen för att nästa dag äta strax före elva på kvällen.
– morgonen så skuttar jag upp ur sängen för att morgonen efter knappt orka öppna ögonen.
– minuten så kommer jag ihåg varenda datum jag har inplanerat i kalendern för att sen komma hem och upptäcka att jag glömt att betala Gotlandsbiljetten.
Varför är inget i min tillvaro organiserat?!

Mina eländiga bänkskivor håller i alla fall på att bli mindre eländiga. Igår vid middagstid var alla tre bänkar lika kladdiga som de varit de senaste månaderna och klockan tio på kvällen så var två av dom skrapade och slipade av en svettig man i bar överkropp. Sen att det såg ut som ett kaos runt omkring med damm i varenda vrå och lunga kommer väl på köpet antar jag. Jag kommer fortfarande ihåg hur det såg ut i söndags när allt var nystädat i alla fall.