Precis när jag släcker lampan och tror att jag är sådär lagom trött för att kunna somna in så flyger någon tanke förbi vilket gör att jag blir fast i en tankesnurra som bara blir större och större. När jag sitter i möte, koncentrerad och lyssnar på det som sägs ploppar plötsligt tankarna upp igen och stör mig. Tankarna är saker som jag inte vill dela med mig av, jag vet exakt vad jag skulle få för respons, men jag är inte riktigt där, inte villig att höra det sägas eller redo att försvara det. Jag försöker att svepa in saker i fluffiga moln trots att mycket är solklart.

Alla saker och ting flyter som sagt inte riktigt på som det ska. Jobbet är dock en frizon där jag just nu presterar för högtryck, och det går riktigt bra, trots att jag skulle behöva ha fyra händer och öron till som kunde hjälpa mig att få gjort ännu mer. Varje morgon känns dock som en kamp för livet för att ta mig ut ur sängen, den har en enorm dragningskraft på mig just nu och jag vore väldigt tacksam om den kunde släppa taget om mig.

Imorgon är det äntligen fredag, det enda jag behöver för att snart få sovmorgon är att ta mig upp ur sängen en enda dag till.