Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I påsk satt jag ute och solade i bikini och i morse så föll det stora vita snöflingor ner på mina utemöbler. Snön hann till och med ligga kvar så länge så att det var vitt ute innan den så småningom förvandlades till slask efter ett par timmar.

Igår rusade jag hem efter jobbet för att ställa mig och rulla köttbullar till ett middagsbesök som uteblev, om köttbullarna blev platta på grund av det eller om det var för att jag tappade sugen vågar jag inte svara på, men tydligen så var dom goda ändå. Jag har blivit kräsen, delikatessköttbullar eller Mamma Scan duger inte åt mig längre, dom är bara smaklösa.

Jag försöker passa på att pusta ut lite den här veckan innan alla händelser drar igång med start nästa vecka. Från och med då så ska jag vara ute på vift stup i kvarten i olika delar av landet. Det kommer att bli hektiskt och jag ser redan nu fram emot en helg i stugan på ön som avkoppling efter att allt är över. Mmm, sommar!

Jag är grym! När jag är så här galet effektiv så är det nästan så att jag tror att jag skulle klara mig själv i all oändlighet.
Jag hann inte ens borsta tänderna i morse innan jag var i gång med pysslet igen. Utemöblerna har skurats, deklarationen är nästan gjord förutom ett mindre hinder som stoppade mig från att skicka iväg den, jag har rensat ännu mer i förrådet, tvättat två tvättar, städat i hela (lilla) huset, försökt borsta bort mossan på gången utanför i omgångar tills borsten släppte från skaftet och jag gav upp och sen blev det en mindre ansträngande bakning av godsaker.

Efter det var jag värd lite avslappning och åkte därför till Kista och byggde upp torgskräcken bland alla människor och skrikande barn. När jag fick nog av oväsendet så blev det en, vad jag trodde, harmonisk film men som visade sig vara en ganska obehaglig och läskig film (Black Swan). Bra var det visserligen men nagelbitande!

Nu tänker jag inte ge mig in på några stora projekt tills imorgon, då det är dags för jobb igen men altanen, ja den är i alla fall redo för besök nu!

Efter att ha fixat på altanen sedan igår kväll så är jag nu helt färdig – som i slut!
Det blev en rekordsnabb tur ut till Ikea i Kurvan igår kväll där jag och syster proppade bilen full med paviljong och astunga solsängar. Paviljongen fick vi plocka ner i smådelar på parkeringen utanför Ikea för att den överhuvudtaget skulle ha en chans att få plats.
Det känns som att det var lättare att montera ihop Ikeaprodukter förr om åren, förhoppningsvis så beror stöket på att kvaliteten blivit bättre, vad vet jag?! Vi höll i alla fall på med tältet tills det var så mörkt att vi inte kunde hitta brickorna till skruvarna som vi tappade på golvet.

I morse gav vi oss på montering av supertunga solsängar och sen proppade vi Saaben tokfull av sopor som jag längtat att bli av med. Trots att vi båda är noviser på att slänga skräp på sopstationen så vill jag påstå att det gick både bra och snabbt!
På Plantagen gick det inte riktigt lika snabbt, det var massor av människor i vägen och det krävdes mycket konsultation för att välja ut de absolut bästa blommorna för min altan.

När bilen var full igen av blommor och jordsäckar åkte vi till Bromma Blocks och lyckades hitta lite kläder som ska fylla Kattis toktomma garderob?! Efter två timmar bland kläder började jag segna ihop. När vi organiserat upp bilarna så satte vi fart mot norrsidan igen och planterade alla blommor innan all energi tog slut. En effektiv dag, vill jag nog säga!

Nedrans Ikea! Jag hade tagit ett aktivt beslut att köpa in min blivande paviljong på Ikea istället för Jysk som ville ha ordinariepris men när jag kommer dit så är dom tokslut!
Orättvist är det minsann!

Som tur var så hade jag i alla fall trevligt sällskap av Therese och hennes skrutt som fyllde upp både en och två vagnar plus barnvagnen som redan var fylld.

Jag gjorde förstås mitt bästa för att göra av med pengar trots att paviljongen var slut och lyckades inhandla en hylla och ett par krukor samt lite smått. Även idag gick jag bet på muskelmassa och bagageutrymme och fick därför överge tanken på att få med mig de 25-kilo tunga solsängarna hem.

Tack och lov så var det i princip omöjligt att montera hyllan fel vilket kändes som en lättnad, ibland är det inte krångligare än det behöver vara!

Efter ett mycket givande möte idag med fackpampar i Västerås så var det meningen att jag skulle bli kvar och jobba där ett par timmar men eftersom mötet drog ut på tiden i och med allas intressanta åsikter så räckte inte tiden riktigt till.
När jag väl var i butiken så tänkte jag passa på att köpa den där grillen som jag pratat om ett tag. Jag skulle köpa en liten klotgrill för 250kr, vilket skulle räcka utmärkt till mig enligt en kollega. Att jag sedan kom ut med en Webergrill för det femdubbla priset förvånar mig väl inte i och för sig eftersom jag är ganska tacksam att sälja till, men det var inte planen!

Väl hemma så kände jag inte riktigt att jag var helt färdig med altanen och passade på att olja in den ännu en gång, men nu är det fasiken sista gången för i år!
När arbetet var klart så var det dags för det roliga – montering av grillen.

Jag trodde kanske inte att det var så många olika delar som skulle plockas ihop men det skrämde inte mig.
Redan efter att jag satt på ena hjulet av två så gick det fel! Jag var så inne i monteringen att jag glömde sätta dit det andra hjulet innan jag bankade på fästet till det och sen var det kört. Fästet satt stenhårt och hjulet låg bredvid. Inte ens med våld lyckades jag få bort fästet igen, utan puffade alla delar åt sidan och gav upp för idag – jag tänkte ändå inte grilla idag!

Så är jag hemma igen efter dagarna i Ludvika, varken snyggare, bättre eller snällare än innan, möjligtvis mer bränd. Annars är jag samma gamla Solan som jag var innan.

Första arbetsdagen fullkomligt susar förbi i 190, alla vill prata i telefon och ha svar på mail medans jag försöker hitta någon ordning och struktur bland all min kaos. Jag får iväg det viktigaste och börjar långsamt beta av det andra som kan vänta lite längre.

Efter jobbet åker jag förbi Jysk med halvöppen plånbok, redo att köpa min fina paviljong som jag tror ska göra under med altanen. Förutom att de höjt priset på den med 400kr så inser jag att jag inte kommer att orka bära hem den till huset och åker därifrån alldeles för tomhänt i min tokskitiga bil.

Väl hemma letar jag förbrilt igenom alla papper och pärmar jag äger i jakt på kvitton som ska in till revisorn för min deklaration. Jag inser att jag minsann sparar på väldigt många oviktiga papper men de viktiga papprena finns ingenstans att finna. Eftersom det inte finns mycket att göra åt saken så sätter jag mig och surfar http://www.destination.se efter weekendresor men förstår någonstans att bekymren troligtvis kommer att ligga kvar och vänta på mig när jag kommer tillbaka efter helgen. Det må finnas mycket och många man kan rymma ifrån men Skatteverket hör nog inte dit.

Det var med lite för höga tankar om påskvärmen som bikinin åkte med i packningen till Dalarna men med facit i hand så kunde jag inte ha packat bättre!

För andra dagen i rad så steker solen på våra vinterbleka kroppar och låter oss få en försmak av sommaren!

Lagom till lunch igår så dök flygaren upp och sällskapade mig och syster! Efter middagen när vi satt och jäste efter en efterlängtad tacomiddag i solen på verandan så drog Karlsson på taket iväg med sin flygmaskin och passerade oss i luften ovanför sjön ett par gånger innan kvällskylan tog överhand!

Det krävdes inte mycket för att vi skulle somna in på kvällen!

Jag tycker att livet är väldigt krångligt ibland! Hur ska man göra för att överleva det på bästa sätt och komma ur helskinnad? Vad krävs för att karma ska belöna mig? Var är min vägvisare? Kompassen snurrar runt som om jag besitter magnetiska krafter, men ingenting fäster vid mig. Vissa dagar suger musten ur mig totalt, medans andra dagar är mycket lättare att ta sig igenom. Jag låter dagarna gå och hoppas på att något ska ske, att en förändring ska komma av sig själv. Innerst inne vet jag att det bara är jag som kan förändra det felaktiga, jag har bara inte kommit till att-göra-stadiet än.

Nu tänker jag i alla fall ”fira” påsk! Jag tar mitt pick och pack och drar mig norrut mot Dalarna och solen (hoppas jag), sen får vi se hur länge jag klarar av lugnet. Glad påsk på er!

Jag kommer till jobbet och läser ett mail från en kollega som skriver – ”det är tur att vi har dig”, och underläppen darrar lite. Jag är behövd någonstans!

Innan lunch åker jag till tanten med fåtöljen och misslyckas helt med att hålla fasaden uppe. Jag gråter som ett litet barn som fått stickade strumpor i julklapp och snor näsdukar ur den obligatoriska pappershållaren. Snoret hinner knappt torka på väg tillbaka till jobbet innan min chef frågar hur det gick och jag fäller nya tårar över min todo-lista på skrivbordet. Hon säger att det är bra att jag får ut det – jag tycker att det suger!

Under de tre timmarna som det tar att olja min altan så resonerar jag logiskt och känner mig stark. I den skållheta duschen efteråt så mjukas jag upp igen, återgår till bölkorven och konstaterar att känslor suger!